Mer kungabröllop

Rosa bubbel, god middag, vit kladdkaka och så ett strålande bröllop med en strålande brudklänning (visst visst, ett strålande brudpar också...). Alexander McQueen - helt fantastiskt! En sådan skulle jag också kunna tänka mig. Faktiskt.

Kungabröllop!

Har varit något av en skitdag med stress och huvudvärk; inte en stillbild från kungabröllopet har jag lyckats se heller! Det ska det dock bli ändring på nu. Nu väntar nämligen middag med kunglig inramning hemma hos S. Bröllopet ska ses och analyseras, klänningar ska hissas och dissas.

Rosa klänning - check!
Tiara - check!

Mugshot

I dag har jag äntligen tagit mig iväg för att fixa foto till mitt nya körkort. Kan faktiskt inte förstå att det är hela tio år sedan (på dagen i dag, faktiskt) jag fick det förhatliga lilla plastkortet. Time Flies!

Ja, jag hade sett ut som en häktad mupp oavsett direktiv, men det hade ju underlättat om jag sluppit framhäva båda öronen och fått tillåtelse att visa tänderna.

Precis som när jag förnyade mitt pass härom året, så har jag en vädjan till mina närmaste: om jag typ blir mördad eller fängslad på Guantanamo eller på annat sätt blir förstasidesstoff - snälla, skänk pressen en annan bild...

Grattis Åsa!

Har precis kommit hem till Stockholm efter en trevlig tågfärd, där jag faktiskt fick sällskap av A. Känns som om det var evigheter sedan vi sågs, så två timmars oavbrutet babblande var verkligen på sin plats (vad våra medresenärer tycker om att numera vara uppdaterade på våra privatliv tar jag ingen hänsyn till...).

I dag är det inte bara annandag påsk, utan även Åsas födelsedag! Åsa är en av mina allra käraste vänner och tillika (hm, eller kanske just därför...) en mycket trogen bloggläsare. Trots att hon numera bor i Washington DC hörs vi ofta och håller varandra uppdaterade, inte minst genom våra respektive bloggar.

Grattis Åsa!

TipTop

Näst intill samtliga av de senaste 25 årens påskdagar har vi suttit i bilen på väg hem från skidsemester i Trysil. Benen har varit ömma, näsan lite röd och man har helt enkelt varit rätt färdig med vintern. För att befästa vårens ankomst har en glasspaus  varit obligatorisk någonstans i de värmländska skogarna. Trots avsaknaden av själva skidsemestern fick glasstraditionen fortsätta även i år. En TipTop blev det. Pas mal!

Glad Påsk!

Påsklunch hos Sven och Maud, påskliljor på kyrkogården, äggmålning och så en löptur runt byn. Nu påskgodis och Kennedys på tv.

Långfredag

I dag har påskäggen delats ut. En dag för tidigt - yes - men morgondagen är uppbokad med påsklunch hos morbror Sven o sedan hemfärd för AK & co, så påskharen fick fullgöra sitt uppdrag i dag i stället.

Eftersom vi ändå äter godis hela påsken så brukar vi fylla äggen med små presenter i stället, vilket fått till följd att påsk har blivit en något mindre hysterisk variant av jul...

Men - det är faktiskt roligt med presenter, både att ge och att få. En sådan här söt väskkaramell låg tex i mitt  ägg!

...åh så fastnade jag framför någon himla Wallanderfilm! Jag gillar inte deckare (Beck med Micke
Persbrandt undantagen), där folk dör och smyger på varandra! Ja, nu måste jag ju i alla fall se färdigt...

Baglady

Pausar i Karlstad i väntan på tågbyte. Packningen är väl fördelad i en ryggsäck, en bag, två påsar o så min inte alltför smidiga handväska... vem behöver resväskor liksom?!

Packningen slängdes för övrigt ihop i all hast i morse. Gårdagens plan, efter alla besvikelser, var att skjuta packningsprojektet framför mig o i stället ta tag i det innan avfärd i dag. Om jag bara gick upp i tid så skulle det ju vara lugnt.

Planen fungerade sådär. 45min före avgång vaknade jag abrupt o insåg att något var fel. Sprang upp, drog fram ryggsäck o kassar o annat packningsbart; slängde ned påskpresenter o de senaste veckornas olästa tidningspapper; fick på mig något i klädväg (däribland ett par trasiga jeans som jag vet att pappa kommer kommentera med: "har du det dåligt ställt eftersom du inte kan ha hela kläder?"... ok, nu är faktiskt ett av hålen rätt stort eftersom jag råkade fastna med ena stortån när jag skulle klä mig... men jeansen SKA likt förbannat vara trasiga!) o sprang iväg.

Svor hela t-banefärden till centralen över SJ:s relativt nya påhitt att låsa tågdörrarna en halv minut före avfärd... fast - jag hann faktiskt ändå.

Puh.

Morr morr...

Åh, vad jag är irriterad! Främst på Posten, som utsett ICA i obygden till nytt postutlämningsställe (i stället för ICA Gärdet, som är beläget där det faktiskt finns folk och som dessutom har generösa öppettider) och som sedan - efter att jag medvetet valt Schenker som distributör, eftersom jag då kan välja utlämningsställe - likt förbannat lägger beslag på mitt paket och skickar det halvvägs till Tallin.

Ok, fine, jag går väl och hämtar fanskapet, tänkte jag uppgivet och kände mig som ett samhällets offer när jag med tunga steg började att traska längs Tegeluddsvägen för att ta mig till ICA Kvantum i Värtahamnen. Efter att ha irrat omkring i mörkret och småningom började kunna urskilja den röda skylten, så såg jag att jag befann mig på fel sida om ett järnvägsspår.

Jag svor så det osade men vände sedan hemåt. Min Shopaholic & Baby får fira påsk i Värtahamnen. Kanske även jul.

Jag är även arg på mitt hänglås till vindsförrådet, som vägrar att låta sig låsas upp. Detta får till följd att jag kommer få åka till Gullungebyn i morgon med ryggsäck och en massa påsar, eftersom jag inte kommer åt någon resväska från vinden.

Hissarna vid t-banan kan också få sig en känga. De strejkade i morse. IGEN.

Arty...

Jag tänker ibland att jag borde ha en extra uppsättning med kläder på jobbet, i de fall jag spiller på mig eller lyckas med andra - bokstavligt talat - mindre klädsamma bedrifter (ungefär som på dagis; som tur är får väl risken att jag ska råka kissa på mig numera vara tämligen obefintlig, dock).

I dag hade detta ombyte kommit till pass. Bärandes på vattenflaska, kaffekopp, passerkort, inte mindre än två mobiler, skrivbok och en penna utan kork skulle jag öppna dörren in till min avdelning. Med kaffekoppen mellan tänderna, vattenflaskan i armhålan och resterande attiraljer i famnen utförde jag konststycket att dra passerkortet och trycka på dörröppnaren... bara för att en halv minut senare upptäcka ett mindre stilfullt bläckstreck mitt på blusen.

"Rita fler streck så ser det ut som om det ska vara så", tipsade min kollega Simon mig. Jag ignorerade tipset och fick sedan försöka dölja mitt artistiska uttryck med en pärm i famnen under resten av dagen.

Extrakläder var det, ja.

Nej, nu blir det middag (sent som vanligt). På menyn står: risgrynsgröt.

Lördagskväll

Förfest, födelsedagsfest och så lite efterfest. Ja, så kan man sammanfatta kvällen. Jag drog med mig Hebbe och Olof på förfest TT:s teppanyakihälllvindsvåning innan det var dags för Mickes födelsedagsfest vid Hornstull.

Förutom att tiden alltid går typ fem kvart i timmen så har kvällen varit trevlig; jag fixade dessutom fram ett par nya shorts mitt under klädpaniken (shortsen fick jag dessutom komplimanger för under kvällen). Har länge haft ett par skinnbyxor hängandes i garderoben som bara inte kommit till användning på ett bra tag. De har bara inte funkat, liksom. Efter lite kreativt funderande fick jag för mig att helt enkelt klippa av eländet och i stället köra på skinnshorts. Sagt och gjort: med Karins moraliska stöd över linjen från England satte jag saxen i det konjaksfärgade skinnet, och kvällens outfit gjorde entré.

Vilket spartips! Jag borde nästan bli coach i Lyxfällan. Alternativt vara med i något pysselprogram à la Äntligen Hemma.

Dagen efter

Det är allt lite "dagen efter" i dag. Dagen efter en superfest, med supertrevliga gäster (tack alla!), supergod champagne (tack Mårten!), superfina snittar (tack mamma, AK och Karin!), superfint arrangerad balkongbar (tack Marbe!), superstabil bartender (tack Olof!)... ok, det här ska inte bli något oscarstal. Kort sagt, min 30-årstillställning blev mycket lyckad tack vare min grymma omgivning och de sista gästerna gick först vid halv fem.

I dag är det följaktligen lite trött och lite vemodigt (hade ju sett fram emot detta så länge), men rätt så bra ändå. Jag och Karin masade oss upp vid 12-tiden och satte faktiskt full fart med städningen. Medan bakfyllehungern tog ut sin rätt - överblivna snittar är ändå himla gott morgonen efter - så plockades det och dammsögs och lägenheten blev mer välstädad än innan festen.

Nu har Karin åkt hem till London igen och jag har tillbringat kvällen i soffan med mer överblivna godsaker och kvalitets-TV (ie Gossip Girl).


Blott en ensam ballong minner om gårdagen

Effektiv start

Efter att spenderat både pengar och energi under kvällen kom jag till slut hem och drog mig till minnes att alternativen i underklädeslådan blivit allt färre på sistone - dags att tvätta med andra ord. Sprang ned i tvättstugan (som var ledig; av någon anledning är den ofta det såhär dags...), hittade tre st övergivna strumpor som jag tydligen glömt sedan sist (varav två av dem tom passade ihop!) och proppade maskinerna fulla. Synnerligen effektivt jobbat - vilken start på veckan!

Nu tänker jag dock inte springa ned om en timme och torka eländet, det får bli morgondagens bekymmer. En lågoddsare är att jag kommer ha sur tvätt över hela lägenheten i morgon kväll...

Plötsligt händer det

Jag är inte så mycket för impulsshopping (det finns ett par undantag, jag kan lista dem en annan gång), men i dag uppstod (ännu) ett undantag som bekräftar regeln: jag impulsshoppade en klänning som kommer att invigas nu till helgen, när jag ska fira min 30-årsdag på ett mer skandalöst sätt.

Tog en snabb vända på Åhléns City innan träningen och ja, där fann vi varandra. Som den 30-åriga mogna kvinna jag numera är, så valde jag det sofistikerade lila alternativet, framför det mer barbieprofilerande rosa.

Åldrandet för onekligen med sig nya beteenden.

Sköna söndag

Jag har varit otroligt flitig i dag. Så flitig att jag drog igång både projekt Rensa Garderob och projekt Rensa Badrumsskåp parallellt. Min (o)förmåga att hålla många bollar i luften, i kombination med min tidsoptimism, har emellertid resulterat i att toppar, necessärer, kjolar, byxor, krämer, hårsaker mm ligger i en enda röra, vilken sträcker sig över nästintill samtliga av min lägenhets 38 kvadratmetrar.

Likväl har jag gjort mig av med en del skräp. Ett antal påsar har burits ut till soporna och någon påse med lump och paltor kan jag nog, utan att känna mig alltför elak, pracka på bättre behövande.

En inte helt fruktlös söndag, alltså. Dessutom har jag hunnit med söndagsmiddag hos S och sedan bio i form av kvalitetsfilmen No Strings Attached. Ashton Kutcher är en himla bra skådis. Eller i alla fall en skådis som ser himla bra ut.

Vad skall väck?

... Barsebäck... nä, det tycker jag nog inte, men däremot en massa skräp i garderob och badrumsskåp. Ut med gammalt krafs och in med nytt, helt enkelt.

En tråkig sak med min flitiga söndag är att jag upptäckte att jag inte har något i frukostväg hemma; ingen mjölk, ingen yoghurt, ingen frukt, inget pålägg... En rolig sak är dock att min städlust hittade ett par påsar O'boy (den vattenlösliga varianten - ibland tänker jag till utan att jag själv förstår det!) långt in i ett av köksskåpen och ett par koppar varm choklad kunde därmed sätta piff på min i övrigt spartanska knäckemacksmåltid.

Kanske att man borde städa oftare.