En liten tjej!

Dagens nyhet: jag har fått ytterligare en liten systerdotter och Ami en lillasyster. Inga bildbevis än, men enligt säkra källor är hon en av de sötaste bebisarna någonsin. Åh, så roligt - måste ut och spana på lämpliga presenter. Det är ju trots allt en hel vårgarderob som behöver fyllas!

... åsså dagens note to self: om strykbrädan nu nödvändigtvis konstant måste stå framme, så bör man undvika att drälla chokladsmulor på den. Det blir inte så bra när man försöker stryka en vit skjorta då, nämligen.

80-talist - javisst

Sådana här bittra inlägg gör mig lite matt. Ann Charlott Altstadt dömde förra veckan ut alla 80 -och 90-talister som blåsta, genom att hänvisa till Elin Kling, Sofi Fahrman och Blondinbella, som enligt Altstadt mjukryggat och okritiskt förespråkar allt som föder dem. Efter stort gensvar svarade Altstadt i dag att hon inte åsyftat generationen som sådan, utan mer att vi lever i en blåst tidsanda. När Altstadt växte upp i proggens och punkens anda protesterade man mot orättvisor och engagerade sig för en bättre värld.

Just nu är jag rätt matt ändå, men vore jag lite piggare så skulle jag gärna raljera över att Altstadt dömer en hel generation utifrån tre unga kvinnors kommersiella framgångar; raljera över hur det största problemet med min generation skulle vara att det finns för många drivna tjejer som ser till att själva profitera på samhällets förväntningar om vad som intresserar unga kvinnor; raljera över att det är samma samhälle som Altstadt med sina proggvärderingar en gång i tiden försökte förändra genom att inte raka sig under armarna.

Men nu nöjer jag mig i stället med att vara ytlig och oengagerad - som den 80-talist jag är - varför min enda kommentar blir: Ann Charlotte Altstadt är inte bara blåst; hon är ful också.

Hes, men hemma

Hemma i Stockholm igen efter helgens köräventyr. Dessvärre gick ju mina planer om att bli frisk totalt i stöpet, och min hals kommer både vara dysfunktionell och kräva flytande föda de närmaste dagarna.

Nåväl, en trevlig helg har det trots allt varit. Mycket sång (eh, ja inte för mig då...), mycket skratt, men också ett besök på Köpenhamns nyaste operahus (som tydligen inte benämns "Nya Operan"; något vi fick erfara via en extratur i taxin på väg dit) och föreställningen Die Frau ohne Schatten har hunnits med.

Tyst körresa...

Körturné genom Skåne ned till Köpenhamn - och jag är alldeles tyst. I sviterna av veckans förkylning har nu rösten försvunnit helt och det var till att agera publik under gårdagens konsert. I dag har min, i vanliga fall, konstant tjattrande stämma ersatts av något reptilliknande väsande. Trist.

Sjuk...

Något kändes inte helt ok i går när jag gick och lade mig. När jag sedan vaknade åtta timmar senare (jo, jag lade mig tidigt), så var det fel på både stämband och termostat. Därefter följde en svettig mardröm om att jag var på en outlet i USA och inte lyckades fynda något. Hemskt!

Nu har jag i alla fall betat av ett par mejl (ändå himla skönt att med gott samvete kunna vidarebefordra sådant jag ändå inte kan lösa hemifrån) och har krafter nog att få i mig lite Ben & Jerrys (glass är faktiskt bra när man är hes... det lindrar i alla fall). Jag tror även lite Gossip Girl kan lindra symtomen.

Bubbel på kylning

I lördags kväll kom jag sent omsider på att lite rosa bubbel med fördel kunde ackompanjera kvällens schlagerdramatik. Eftersom flaskan stod i skåpet och således var långt ifrån kall, lade jag fiffigt nog in den i frysen för att påskynda kylningen... och där låg den kvar när jag för en liten stund sedan råkade titta efter... Välkyld - ja, absolut!

Helgsummering

Ännu en helg är till ända. En helg, då jag - något försenat - firat E:s födelsedag, varit kulturell och besökt en helt fantastisk utställning av Lars Wallins kreationer på Prins Eugens Waldemarsudde (blev så förtjust att jag slog till på utställningsboken... ja, även tändsticksask med klänningsskisser på åkte med), ätit sommarlunch (dvs lunch med rosévin; det är nu hög tid att gå i den etablerade kvinnofällan "vardagsalkoholism", som enligt statistiken drabbar kvinnor i alla samhällsklasser under sommarhalvåret) i solskenet, tittat på Schlager-EM (där ovan nämnde designer faktiskt skapat det vinnande bidragets scenkläder), sjungit på dagens högmässa, och även lyckats klämma ett avsnitt av Gossip Girl.

Mycket mer hinner man inte på en helg. Är nog därför den är slut nu.

Hyvää huomenta!

Hotellfrukosten är bland det bästa med att bo på hotell. Hotel Fabians variant gör ingen besviken: fräsch buffet smakfullt upplagd på Iitalaporslin. Är nästan beredd att hålla med Eunwook om att Helsingfors är på gång att bli en het designstad när jag ser detta.

Eunwook begav sig av mot Tallin tidigt i morse för att hinna se ytterligare en stad i den här delen av världen innan hon åker tillbaka till Korea i morgon. Själv ska jag snart bege mig av mot Stockholm igen och nog avsluta en jättetrevlig helg med lite mindre trevligt jobb... Nåväl, jag kommer i alla fall få tillbaka den timme som jag förlorade i fredags!

På Arlanda

Sveriges enda Starbucks! Nej, jag har självklart inte tid att sitta o fika innan jag ska resa - de marginalerna finns inte - Starbucks råkade bara ligga granne med min gate (som just nu töms på folk...).

En bra sak med att vara sen (den här gången skyller jag även lite på Arlanda Express, faktiskt...) är att man får springa genom fast track med alla coola businessresenärer (får o får, det är snarare egenmäktigt förfarande, men ingen har hindrat mig hittills...).

Nej, dags att stänga av innan jag får arga blickar. Jag måste vara en drömresenär...

Helgutflykt

I helgen blir det Helsinki! Min kära vän Eunwook, som jag lärde känna när jag pluggade i Bordeaux 2003, hänger normalt till i Sydkorea men gör i helgen en avstickare till den finska huvudstaden. Självklart ville jag ta chansen att träffa henne.

... och eftersom jag fortfarande inte får upp låset till mitt vindsförråd får jag även denna gång resa med den slitna nylonbag som jag i panik köpte i Thailand för ett antal år sedan...

Jag och Eunwook i hennes tidigare hemstad Los Angeles 2006