Men - när jag sträckte mig efter halsduken, föll något svart och mjukt ned på golvet. Som om det vore en övernaturlig händelse, lyfte jag upp det svarta mjuka, höjde blicken, och konstaterade att det var ytterligare en svart vante, en vänstervante dessutom!
Det måste varit en skänk från ovan. Ja, inte bara bokstavligt. De två vantar jag nu har i min ägo har faktiskt samma färg och material, men olika handformat. Ungefär så som matchande par brukar vara.
Fantastiskt!
... ja, de är rätt fula; misstänker att det är något gammalt avdankat par från mamma, som jag knyckt när hon tänkt slänga dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar