Efter att jag hade lagt upp min jobbsökarplan kom jag på att jag ju hade en massa mynt som jag skulle växla in på banken. Jag brukar alltid tömma myntfacket i en liten låda med jämna mellanrum, eftersom plånboken blir så tung och otymplig annars (och betala med mynt är jobbigt). Nu hade dock lådan blivit full och vad är då bättre än att växla in dem och för en gångs skull få lite användning för alla de små koppar/nickel/vad-det-nu-är-sakerna?
Jag stoppade noggrant i alla femkronor, enkronor, femtioöringar och tiokronor i de små myntrör som jag hämta på banken föregående dag (enligt anvisning). Var redo att utföra mitt ärende, men möttes av beskedet att jag var tvungen att räkna alla mynt först; det dög inte att bara ha sorterat dem i rör för respektive valör, trots att varje rör hade en markering i toppen, där ett belopp i kronor stod angivet.
Jag frågade varför man promt skulle lämna in mynten i dessa rör om man ändå skulle räkna dem manuellt. "Rören visar ju inte riktigt exakt värde", svarade bankkassörskan. Att den mänskliga faktorn - avsiktligt eller inte - vid manuell räkning skulle kunna resultera i en felmarginal utanför rörens konfidensintervall var uppenbarligen inte lika farligt.
Nej, jag påpekade inte detta, då jag trots allt är rädd om den lilla räntesats jag ändå har på mitt lönekonto - förlåt, a-kassekonto. I stället räknade jag högt och ljudligt mina mynt inne på bankkontoret och tryckte sedan ned dem i de förbannade rören.
Lämnade sedan banken 569 kr rikare (jamen, det känns så!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar