
I dag hade dock min företrädare något helt annat på hjärtat. Han mejlade och frågade om det möjligtvis låg kvar en galge i hyllan bredvid hans före detta, min nuvarande, arbetsplats. Eh, jo, där låg en högst ordinär svart galge från okänd butik - liksom snäppet över kemtvättsgalge i ståltråd, men... Jag svarade med viss ironi att jag kunde sätta den i en taxi om det var bråttom, men nej, det kunde vara så länge. Internpost var ju galgen lite för stor för, men min företrädare skulle fundera på en annan lösning och i värsta fall komma förbi och hämta den.
Fortfarande oviss huruvida ironin gått fram så skrev jag tillbaka att jag i avvaktan i alla fall ville ge honom ett livstecken från galgen och skickade en mobilbild på den ensamma klädhängaren.
Ironi är underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar