Nu pustar jag ut i soffan med en kopp ingefärste och funderar över vad kvällen kan komma att erbjuda. Våtdräkten hänger droppandes på balkongen och den röda fina badmössan (som man fick behålla som ett litet fint minne...) ligger på bordet med medaljen. För ett år sedan hade jag aldrig gissat att någon av dessa attiraljer någonsin skulle komma över min tröskel.
MiaLotta är oftast sen och upplever därför att tiden bara försvinner - eller snarare flyger iväg. MiaLotta är också ofta förvirrad, vilket inte direkt underlättar punktligheten. Värt att notera är dock att MiaLotta har ett tvångsmässigt beteende att vara ironisk, varför hennes utlägg allt som oftast bör tas med en nypa salt.
lördag 9 juli 2011
Simmat!
Så var jag hemma hemma i Stockholm igen efter att ha liftat med S och hennes trevliga föräldrar. Ja, jag har nästan inte hunnit med själv, men nu är det faktiskt överstökat! Kl 12:30 hoppade jag i älven och 24 min och 52 sek senare klev jag upp, en klassikererfarenhet rikare. Det var lite sparkar i starten, men annars var vattnet inte fullt så kallt som jag hade befarat (det var faktiskt 19 grader, vilket är rekordvarmt...) och det hela avlöpte relativt smidigt.
Nu pustar jag ut i soffan med en kopp ingefärste och funderar över vad kvällen kan komma att erbjuda. Våtdräkten hänger droppandes på balkongen och den röda fina badmössan (som man fick behålla som ett litet fint minne...) ligger på bordet med medaljen. För ett år sedan hade jag aldrig gissat att någon av dessa attiraljer någonsin skulle komma över min tröskel.

Nu pustar jag ut i soffan med en kopp ingefärste och funderar över vad kvällen kan komma att erbjuda. Våtdräkten hänger droppandes på balkongen och den röda fina badmössan (som man fick behålla som ett litet fint minne...) ligger på bordet med medaljen. För ett år sedan hade jag aldrig gissat att någon av dessa attiraljer någonsin skulle komma över min tröskel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar