Jag skriver om den jippokänsla som rådde nere vid Ground Zero, där det såldes pins och t-shirts med texter såsom: "United we stand", och där folk fotograferade som vid vilken turistattraktion som helst. Men också om flaggor på halv stång (i USA halar man ju flaggan på halv stång även vid minneshögtider) och om hur det kändes att sitta bredvid den omkomne svenskens familj vid minnesgudstjänsten.
MiaLotta är oftast sen och upplever därför att tiden bara försvinner - eller snarare flyger iväg. MiaLotta är också ofta förvirrad, vilket inte direkt underlättar punktligheten. Värt att notera är dock att MiaLotta har ett tvångsmässigt beteende att vara ironisk, varför hennes utlägg allt som oftast bör tas med en nypa salt.
söndag 11 september 2011
Dagboksminnen
Allt prat om "elfte september" fick mig att se efter i mina dagböcker om jag kommenterat händelserna. Det fanns inga anteckningar från denna dag 2001, men däremot en del tankar från samma dag året därpå, då jag var med pappa i New York när han sände en minnesgudstjänst från Svenska Kyrkan.
Jag skriver om den jippokänsla som rådde nere vid Ground Zero, där det såldes pins och t-shirts med texter såsom: "United we stand", och där folk fotograferade som vid vilken turistattraktion som helst. Men också om flaggor på halv stång (i USA halar man ju flaggan på halv stång även vid minneshögtider) och om hur det kändes att sitta bredvid den omkomne svenskens familj vid minnesgudstjänsten.

Jag skriver om den jippokänsla som rådde nere vid Ground Zero, där det såldes pins och t-shirts med texter såsom: "United we stand", och där folk fotograferade som vid vilken turistattraktion som helst. Men också om flaggor på halv stång (i USA halar man ju flaggan på halv stång även vid minneshögtider) och om hur det kändes att sitta bredvid den omkomne svenskens familj vid minnesgudstjänsten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar