Ibland har man dåliga dagar. Sådana dagar då grundtillståndet är att man är trött och sur, helst också lite förkyld, och när sedan de yttre omständigheterna gaddar ihop sig och gödslar på det redan dåliga stämningsläget.
Häromveckan hade jag precis en sådan dag. Jag kom till jobbet och muttrade och beklagade mig för alla som råkade vara i närheten. "Vill du ha godis?", frågade Uwe på sitt sedvanliga uttryckslösa sätt.
Om jag ville! Med en liten skål fylld med vingummi och ett par chokladkex tog jag min tillflykt till en av de sk "högkoncentrationsplatser" - skrivbord som liksom har väggar och tak, ja, en koja om man så vill - och gömde mig för världen. Tack Uwe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar