Det gjorde jag bra!

Jag klarade det! Jag förstår inte hur det gick till, eller hur i hela friden jag kunde få mer och mer energi ju längre jag åkte, men jag klarade det! Ja, jag kommer vara sjukt mallig nu ett tag framöver.

Och nej, jag är inte ensam om att ha tagit mig igenom Vasaloppet och jag gjorde det heller inte på någon enastående tid, men jag är nöjd med att ha provat på något som jag verkligen var rent ut skitskraj för. Jag blir inte så ofta nervös (jag kompenserar det beteendet genom att konstant ha ångest för småsaker i stället), men i går morse var jag inte mig själv (jag åt en risifrutti med händerna och glömde väskan på bussen till starten - incidenter som visserligen kan inträffa en helt vanlig dag... Men, i går berodde missödena inte på att mina tankar var på bättre håll, utan enbart på att de var ute på grönbete).

Jag har med andra ord bockat av en övervunnen rädsla. Men tja, det finns ju fler...

Nej, någon bild lyckades jag inte ta vid min egen målgång, men väl en bild i lördags kväll