Presenter, presenter...

.... å fyller man år, så får man presenter, förstås... Detta från moster:


Ännu ett par skor - man kan aldrig ha för många...


... och en kjol som inte bara är fin, utan även matchar mosters handväska!

Tänk att ett år går så fort...

Någon dag gammal och även den minsta bilbarnstolen är för stor...



... ett år senare och hon är (nästan) uppe och går själv.

Grattis lilla Ami!

Bröllop och klänningar!

Så var de gifta! Kärare kungabrudpar har nog sällan skådats och finare kungabrudklänning likaså.

Själva vigseln övervarades hos S under trevliga former med brunch och champagne. Därefter följde en promenad hem till Helena, via slottsbacken (se den fantastiskt högkvalitativa bilden nedan), för att inta (bröllops)middag.

Vinnare i klänningsligan var: Victoria - tveklöst, även om bruden alltid står i en klass för sig. Pär, han kan sina saker och jag gillade också att temat gick igen från den blåa förlovningsklänningen. Svårt att utse någon segrare bland de andra; saknar nog den riktiga fullträffen (ja, jag ärkritisk, men det här är min blogg och då får jag vara det). Silvia var fin i sin pastellrosa, medan Maddes blåa förde mina tankar till tvål och åttiotalsparasoll. Även Tiger Woods svärmor Barbro Holmberg körde tvålfärgat. Det är säkert inne, men det innebär inte att jag tycker om det. Mary gör däremot aldrig någon besviken, liksom den synnerligen drottninglika Margarethe.

Mette-Marits ljusblåa kreation var fin, men... lite för mycket volanger. Fredagens rosa gjorde sig på något sätt bättre.

Prins Nikolaos fästmö Tatianas klänning var ett positivt inslag; de ska tydligen också gifta sig i sommar. Prinsessan Letitiza brukar alltid vara en fullträff, men nej, inte denna gång... både klänningens färg och form fick den späda prinsessan att helt försvinna. Bättre då att satsa på lite mer färg som Mathilde och Elena. Ska man köra på nudetrenden ska man allt ha färger själv för att kunna bära upp den, Furst Alberts flickvän är en av dem.

Det var kungafesten för denna gång. Vi ser redan fram emot nästa.

Bröllop bröllop...

Nu smäller det snart! Synd att jag inte blev bjuden denna gång, men en kollegas kompis samt en gammal kursares föräldrar är hedrade gäster; med andra ord skulle man kunna säga att jag ingår i kungafamiljens tertiärgrupp och med stor sannolikhet kommer bli inbjuden till Victorias nästa bröllop (nejdå, jag tror faktiskt stenhårt på team V&D).

Jag hade tänkt mig ett litet guesstimate vad gäller kungligheternas kläder i dag, men nu rinner verkligen tiden iväg... ska iväg till S på brunch och jag är allt annat än klar... något som dock är klart är min egen klädsel. Jag gör en Madde/modebloggare och mixar billigt med dyrt: det blir en klänning från Zara med en scarf från Hermès.

Det drar ihop sig...

Fredag! Veckan har varit intensiv; efter en trevlig middag på Amis stammishak Tures (procentuellt sett har hon tillbringat rätt stor tid av sin ringa ålder på restaurangen; donc, hon är stamgäst) i sällskap av AKJ var soffan det enda alternativet.

Och inte var det något dåligt alternativ! Konserten till kronprinsessparets ära sändes ju i TV, något jag helt hade missat. Victoria hade en lika vacker klänning som jag förmodar att hon kommer ha i morgon; Madde tog chansen att leka brud i dag i stället för i morgon och bar något vitt och fluffigt; Sarah Dawn Finer och Lisa Nilsson uppträdde i klänningar (hittar inga bilder, vilket är fullt förståeligt), sydda av samma gardin som Silvias Nobelfestklänning 2009... Politikers klädval är alltid intressanta; Maud Olofsson fortsätter att tro att hennes figur bäst framhävs i något vitt och glansigt, medan Mona Sahlin lagt beslag på en bit av Dramatens ridå och knutit ett lila band runt livet. Priset tar ändå Beatrice Ask. Jag kan inte bestämma mig för vem hon påminner mest om: Miss Piggy eller Pippi Pelikan.

Grillsäsong

En fördel med att bo i hus är möjligheten att grilla så fort solens strålar fortfarande värmer trots sen timme. Jag bor inte i hus - nejnej - men jag omger mig med en del vuxna människor som gör det. I kväll var det H:s lya som invaderades och det hela blev mycket lyckat.

Apropå grillning så har jag fyndat engångsgrillar på ÖoB i dag. 10 kr! Mitt snåla hjärta blev alldeles varmt. ÖoB har bra skit - ja, de har för all del sådant som bara är skit med, men det gäller att plocka russinen ur kakan. S tyckte i vilket fall att jag skulle slå på stort och köpa på mig ett helt gäng engångsgrillar. Sedan skulle vi kunna grilla skivad skinka - eller annat som garanterat blir genomstekt - i min expanderade trädgård Ladugårdsgärdet.

Tja, jag kanske kan ha grillparty utan att bli vuxen ändå :)

Whitney week

Vart tog den här veckan väger? Allt har gått i en rasande fart. I tisdags var det exempelvis dags att se Whitney Houston göra ett av sina - vad man kan hoppas - sista uppträdanden. Denna sångerska som en gång i tiden hade en fantastisk röst, stod nu på scenen och kunde lika gärna ha agerat avskräckande exempel åt både Viktväktarna och Föräldraföreningen mot narkotika.

Jag ska inte leka Karolina Ramqvist - det är alltid roligt att gå på konsert - men det skar i både öron och hjärta när en ansträngd och sönderwhalead version av I will always love you framfördes; för övrigt en av de få äldre låtarna på repertoaren...

Ja, här är ett klipp på eländet... men... titta inte, ta fram Bodyguardskivan i stället...

Vårruset

Så var det gjort. Jag har deltagit i min första löptävling (om man inte räknar Mikaeljoggen i högstadiet förstås... å andra sidan vill jag minnas att jag allt som oftast hade något annat viktigt för mig vid de tillfällena...), Vårruset.

För att få en seriös look körde jag på sportig klädsel från AK (varför har byxorna hål på knäna??) och toppade det hela med min pulsklocka. Dessvärre fick jag aldrig igång eländet, men det var ju inget som syntes...

Nog för att jag är otränad, men jag tyckte ändå att jag nog kunde platsa i gruppen "jogga", framför "lunka". Jag placerade mig med rutinerad uppsyn i rätt inhägnad och upptäckte till min förvåning - att jag var omgiven av folk med stavar, barnvagnar, småbarn samt icke ombytta! Det var som om jag befann mig i gruppen för halta och lytta.

Med ett par kommentarer om att jag minsann stod i fel grupp försökte jag jogga mig fram mellan diverse åkdon och andra hjälpmedel och tog mig så småningom i mål. Där väntade en rosa medalj och picknick med några kollegor. På det stora hela blev mitt första lopp trots allt en riktigt trevlig händelse.