Förberedd

Jag läste precis i informationsfoldern som kom med posten för ett par veckor sedan (öppnades för någon timme sedan) att ett av alla sätt att förbereda sig på är att se till att ha välvårdade fötter. Jamen, check då! Var till och med iväg och fixade dem hos Axelssons häromveckan. Det finns kanske hopp för mig ändå.

Nu har min supporterklubb precis anlänt i form av Karin.

Fighting fit...?

Om ganska precis fyra timmar smäller det. Då går starten i Lidingö Tjejlopp och den, för mig, sista grenen i Tjejklassikern.

Formen är sådär. Förkylningen dras jag med fortfarande; i dag har även lite ont i öronen. Nåväl, det känns lite skönt att ha ett alibi för att göra ett mediokert resultat (förutom de faktum att jag tränat för lite, inte är någon löpartalang och framför allt saknar förmågan att fortsätta med något som är jobbigt när jag är trött).

Havregrynsgröt har jag fått i mig, vilket känns lite sportigt i sig. Upptäckte dock att havregrynen passerade bäst före-datum 2009, men förhoppningsvis är det inget som dödar mig (gott är det ju inte ändå, så när det gäller smaken gör det väl detsamma...).

Det drar sig mot dop

Har en lugn fredagkväll i juicydress (måste se till att göra en mysgarderobsuppdatering när jag åker till NY). Halsen värker och näsan rinner - jag börjar bli saligt trött på att vara förkyld! Nu ska här kureras så jag tar mig igenom Lidingö Tjejlopp på söndag. Bara medvetslöshet kommer kunna stoppa mig från att fullborda Tjejklassikern!

När det äventyret är avklarat är det dags för dop för lilla Fia. Roligt nog blir det i samma kyrka som jag, liksom flera andra i släkten, är döpt i, Tisselskogs Kyrka. Eftersom jag, i mitt utövande som gudmor till Ami, hittills har varit mycket framgångsrik (ja, men jag har i alla fall uppmärksammat religiösa högtider såsom jul och påsk, genom att köpa en massa julklappar och påskägg...), så har jag fått motsvarande förtroendeuppdrag när det gäller Fia.

Helt i linje med den rutin jag ändå besitter i sådana här sammanhang, så har jag redan fixat både present och klädsel (till mig själv alltså). Klänningen är färgglad och blommig - allt för att kunna kamouflera diverse kroppsvätskor som så ofta förekommer i samband med småbarn...

Morgonstund...

Så var helgen och sånguppdragen avklarade. Sången klarade sig helt OK, men vad som var än mer fantastiskt var att jag lyckades åka kommunalt till båda de tidiga övningstillfällena. De senaste körhelgerna har mina morgnar följt ungefär följande mönster:

1) jag satsar jag på att hinna med lämplig t-bana
2) kommer ned på perrongen precis när tågdörrarna stängs
3) avlägger ett par - för en kyrkokörsångare (för att inte påstå: vem som helst) - synnerligen opassande ord
4) ringer efter taxi
5) anländer till kyrkan 150 kr fattigare

... kommer jag för sent i alla fall så tänker jag att mitt liv vore mycket mindre komplicerat om jag bara bodde längs en t-banelinje som inte hade 15-minuterstrafik på udda tider...

Jag hade med andra ord inga statistiska belägg att tro att den gångna helgens morgnar skulle sluta annorlunda, varför jag var inställd på att kalkylera för risken och förbeställa taxi.

Med helgen framför mig ventilerade jag mina funderingar med Karin i fredags kväll. "Klart du inte ska utgå från att du inte hinner, tänk på impulsköpet!". Karin tryckte på en öm punkt, genom att påminna mig om att jag faktiskt hade gjort ett impulsköp i fredags. Jag har nämligen en relativt fast princip mot impulsköp (det finns tre undantag: semester, tokrea/"once in a lifetime" och force majeure); det är liksom bara shopaholics som impulsshoppar. Nu var emellertid fredagens snedsteg ganska lindrigt, men någon form av botgöring var ändå på sin plats.

Jodå, jag hann minsann! I lördags tack vare Karin som sportigt sprang en löprunda när jag sprang till t-banan, och i söndags - när jag i stället hade mamma som nattgäst - tack vare morgonpiggt sällskap som dukade fram frukost och gjorde det lite roligare att gå upp.

Summa summarum - två insparade taxiresor (med viss stöttning, men ändå...)! Nästan så att jag förtjänar ett impulsköp den här veckan med...

Lugn lördagskväll

Det blir en tidig lördag denna vecka. Har ätit en stillsam middag med mina föräldrar och nu sitter jag och mamma och tittar på Miss Universe 2011 (trodde inte det där tramset fanns längre...).

I morgon är det radiosänd högmässa med kören som gäller (som den mediala kör vi nu har blivit) och jag ska därför vara på plats i kyrkan kl 08:30. Sharp. Som producentens dotter borde kanske även jag komma i tid för en gångs skull...


Snapshot från förra veckans körövning. Foto: Christine Hals

Min kör - i Se & Hör!!

Var hos Mys och fixade naglarna i kväll och tog i vanlig ordning del av den senaste tidens kändisnyheter genom att plöja igenom Se & Hör, HäntExtra, Veckans Nu och andra kvalitetstidningar. Döm om min förvåning när jag får syn på en bild på min kör! Jodå, i ett reportage om TV-programmet Maestro visades en bild från när vi övade med Claes Elfsberg under inspelningarna i våras. Jag är verkligen med i en kändiskör!

Mitt ego grämer sig emellertid över att jag själv inte syns på bilden... Nåväl, jag får väl komma på något annat sätt att komma med i Se & Hör.

Släktdrag

Var ute och sprang för första gången på alldeles för länge i går kväll. Det går... sådär med löpningen, måste jag tillstå. Tacken för gårdagens hurtigrutt var blytunga ben och halsont i morse och jag börjar nu allvarligt oroa mig för Lidingö Tjejlopp som är om två veckor.

Jag reflekterade över min avsaknad av löpartalang när jag träffade mina kusiner med familjer förra helgen. Mitt kusinbarn Julia, 10 år, berättade att de skulle ha löpartävling i skolan den här veckan. "Vad roligt", försökte jag entusiastiskt, varpå flickebarnet svarar: "Nja, jag vill inte vara med, jag kommer nog vara förkyld...".

It runs in the family...

Dagboksminnen

Allt prat om "elfte september" fick mig att se efter i mina dagböcker om jag kommenterat händelserna. Det fanns inga anteckningar från denna dag 2001, men däremot en del tankar från samma dag året därpå, då jag var med pappa i New York när han sände en minnesgudstjänst från Svenska Kyrkan.

Jag skriver om den jippokänsla som rådde nere vid Ground Zero, där det såldes pins och t-shirts med texter såsom: "United we stand", och där folk fotograferade som vid vilken turistattraktion som helst. Men också om flaggor på halv stång (i USA halar man ju flaggan på halv stång även vid minneshögtider) och om hur det kändes att sitta bredvid den omkomne svenskens familj vid minnesgudstjänsten.

9-11

Elfte september. Två små ord, som har kommit att få en så stor innebörd. Jag satt i en datasal på KTH och höll på med ett grupparbete den där tisdagen för exakt tio år sedan. AK skickade ett sms om att ett flygplan hade flugit in i det ena tvillingtornet, och precis som de flesta andra förutsatte jag att det var en olycka - tills jag fick ett till sms från AK, där hon skrev att ännu ett plan kolliderat med det andra tornet.

När jag senare kom hem till mitt lilla studentrum på Gärdet, betraktade jag den tavla över Manhattan, som jag ett par månader tidigare hade köpt av en gatuförsäljare i New York. Tavlan hade blivit stående i garderoben fram tills bara någon dag innan, då jag äntligen hade kommit mig för att spika upp den på väggen.

Den välkända stadssiluetten var för alltid förändrad.

T.G.I Friday...

En synnerligen efterlängtad helg har äntligen infunnit sig. Har av flera skäl varit ur form denna vecka och blogginspirationen har helt uteblivit (läste någonstans att duktiga skribenter inte sitter och väntar på att inspirationen ska komma till dem, utan ser till att själva skapa den... jamen, grattis då...). Nu har jag emellertid fått ett par glas rödvin och en rejäl hamburgare, signerad Anglais, och jag känner att energin börjar rinna till igen.

I morgon blir det lunch med kusiner som är på besök i stan. Mer detaljerade planer för veckoslutet än så tänker jag inte lägga.

Over and out.

Körinternat!

Christina laddar upp inför sopranbaren!

- Posted using BlogPress from my iPhone