Fynd eller synd

Som den ekonomiskt sinnade människa jag ändå är, så har jag utvecklat en god förmåga att göra shoppingfynd. I de flesta fall - i de allra flesta fall - så blir det riktigt bra, men emellanåt krävs vissa insatser för att fyndet ifråga ska kunna användas såsom avsett.

De senaste exemplen på detta fenomen är två kjolar som jag råkat köpa i fyra respektive tre storlekar för stora. Efter att ha insett att plaggen verkligen inte var brukliga i befintligt skick (jag tänkte först att skärp ju brukar funka...) så var det bara att bege sig till skräddaren.

Slutresultatet blev bra. Men 800 kr fattigare så måste jag tillstå att kjolarna nog inte kan betraktas som fynd längre.

Klappar, klappar...

Det här med julklappar kan verkligen ge upphov till stress. För min del gäller det inte främst stressen över att hinna handla eller att komma på lämpliga julklappar. Nej, det är själva paketinslagningen som ger mig huvudbry. Jag emballerar ju helst klapparna med gift bags och gift box, vilket underlättar proceduren, men att sedan hålla ordning på alla julklappsadresser och hålla isär paketen måste vara bland det tråkigaste som finns! Dessutom föredrar familjens yngre medlemmar klassiskt presentpapper att riva upp, så jag åker ändå på att traggla med papper och tejp.

Nåväl, efter att till slut ha slängt ned några av de sista grejorna i samma paket, så är (nästan) allt klart och klapparna kan nu läggas under granen.

Nästa år blir det en stor låda till var och en.

Mitt bidrag till den allt större högen med julklappar under granen... (tur att jag har en stor kasse från Ullared)

Slänger in en bild på huset för att visa pappas adventsljusstake uppe på vinden. Fyra små ensliga ljus kan skådas till höger i bilden.

Kalenderflicka - jojo!

Sådär ja! 2009 fick jag bara vara med på en liten bild, men 2014 kommer vara året då jag fick en egen månad i föreningen Grållens Vänners väggalmanacka! Min modellkarriär börjar äntligen ta fart!

Signerade exemplar kan beställas via min agent.

Jag gillar att jag beskrivs som "den modiga".

Det här med packning...

Hur jag än bär mig åt så slutar det alltid med att min packning består av minst tre kollin när jag ska resa iväg. I dag är inget undantag. Trots att majoriteten av julklappar, och främst då de mer skrymmande, redan transporterats till Öret så står jag nu här med en expanderad resväska, en deformerad (pga överstoppning) bag, en handväska och - såklart - två stora kassar. Vad som är i? Tja, säkerligen en samling sjukt oumbärliga saker....

När jag gick mot tåget så passerade jag en kvinna dragandes på två stora resväskor, och strax efter, en liten pojke släpandes på två nästan lika stora resväskor. Jag fick plötsligt en bild av mig själv i samma situation, med mitt lilla barn på släp som fick kånka på mammas enorma packning.

Det är nog bäst att jag inte skaffar några barn. Eller så får jag helt se till att ha bytt packningsstrategi tills dess.

Jullov

I kväll är det ovillkorligen soffan som gäller. Julmiddagen med jobbet i går satte visserligen sina spår men framför allt kände kroppen för att gå ned på lågvarv och börja anpassa sig till den drygt två veckors långa julledighet som tar sin början i dag.

I morgon kväll bär det av till Öret för julfirande. Innan dess tänkte jag hinna med ett pass bikramyoga och därefter den traditionsenliga julshoppinglunchen med mamma på Tures. En klapp har jag kvar att fixa också. Sedan kan det bli jul.

Jo, jag får ha alla fyra ljusen tända; jag är ju faktiskt inte här på söndag.

Lucia

Det är inte utan att jag blir lite nostalgisk när jag tittar på TV:s Luciamorgon som i år sänds från Olaus Petrikyrkan i Örebro med min barndoms kör. Jag har gått måååånga luciatåg i den kyrkan (även svimmat under i alla fall ett av dem) och det är kul att se att kören finns kvar och dessutom låter riktigt bra.

I morgon och på söndag blir det mer julmusik i kyrkomiljö, fast i utförandeform. Den årliga julkonsertshelgen är nämligen här.

Hälsning från Budapest

I luften

Sitter på planet och nattfilosoferar. Klockan är lokal tid strax efter fyra och omgivningen sover, sånär som på en man på raden mitt emot som intresserat tittar på den Kalle Anka-film som rullar på monitorn. På grund av hårda vindar blir det ingen direktflight till Stockholm, utan vi tar en avstickare till Budapest för att tanka på vägen. Tja, det är ju som bekant "vägen, som är mödan värd". Och jag har ändå aldrig varit i Budapest.

Tror vi befinner oss någonstans ovanför Armenien just nu

För att återanpassa oss lite till det nordiska klimatet så tittade vi i går förbi isrinken som är belägen mitt i Dubai Mall

Av samma anledning besökte vi tidigare i dag Mall of the Emirates, som rymmer världens största inomhusskidbacke. Kanske är skidtunneln i Torsby god tvåa...

Jodå, det går...

... fast det krävdes hjälp av två snälla och starka araber. Efter manövern upptäckte jag att necessären låg utanför. Tur att A hade mer plats!

Jag fick ett kort...

... inte från Wyndham utan från Örgryte:

Här i Dubai är bilden en annan:

Det är ändå kontrasterna i livet som gör det!

Mörker och kyla blir till sol och shopping

En trevlig sak med den här veckan är att jag och A åker till Dubai; i morgon närmare bestämt. Det blir en kort men intensiv weekend och det kommer bli helt fantastiskt!

Jag är till och med nästan klar med packningen och kvällen är fortfarande ung. Månne en ny vana inför 2014?

Ok, jag kanske inte är bäst på att vika och packa effektivt, men det rosa fatet - det är med!

Yogakläder

Det här med träningskläder är som bekant något som jag helst spenderar så lite pengar som möjligt på. Man ska ju ändå svettas ned dem och jag bryr mig ändå inte om hur jag ser ut när jag tränar. Det var således till H&M jag styrde min kosa när jag behövde ytterligare en uppsättning kläder till bikramyogan. Det blev en sporttopp á 99kr samt ett par hotpants till det facila priset av 49kr.

06:30 morgonen därpå stod jag med tår och hälar ihop på min lila gratismatta från ToppHälsa, iklädd mina nya budgetkläder. I vanlig ordning började svetten rinna någon minut in i passet - temperaturen i rummet är ju trots allt 40 grader. Skillnaden denna gång var dock att svetten var - rosa! Den nya toppen fällde uppenbarligen färg, vilket gjorde att magen blev alldeles randig av små rosa rännilar.

Precis när jag hade förlikat mig med min polkagrisrandiga överkropp så kom nästa överraskning: de nya svarta hotpantsen luddade! Övre låren hade liksom blivit svartluddiga och det såg ut som att jag hade polisonger nästan ned till knäna. Ok, att ha en avslappnad inställning till mitt utseende när jag tränar, men något slags värdighet vill jag ändå behålla. Det gör man inte när man gör omgivningen påmind om att vi människor härstammar från aporna!

Nåväl, det var bara att ta sig igenom det 90 min långa passet och därefter gå och köpa nya yogakläder...

(jo, de gamla finns kvar i reserv, efter några tvättar räknar jag faktiskt med att de kommer kunna användas igen, även om kläderna antagligen kommer ha bleknat ett par nyanser...).

Gekås i Ullared

Vilken fyndhelg det har varit! Jag mår ju liksom lite dåligt av att köpa saker till ett pris som jag vet är lägre någon annanstans - oavsett prisklass - och jag är dessutom förtjust i sociala experiment, varför ett besök till Gekås i Ullared har varit en tanke. Min kompis Helena är av precis samma uppfattning och i fredags slog vi slag i saken.

01:30 i fredags påbörjades den knappt 40 mil långa bussfärden från Örebro ned till Sveriges fyndmekka. 06:45 var vi framme och shoppingen påbörjads omedelbart. Tvättmedel, tandborstar, skokräm, leksaker, underkläder, toapapper mm var några av fynden och jag tycker faktiskt det rådde en riktigt gemytlig stämning. Mina sammantagna reflektioner såhär i efterhand är emellertid att du, för att uppskatta Gekås, bör:

- vara en proffsshoppare; dvs en person som har förmågan att spotta guldkornen och som inte räds lite trängsel.

- om inte vara en bra bilförare, så i alla fall en bra kundvagnsförare. Framåt lunch var där så mycket folk att gångarna påminde om en trefilig motorväg i godtyckligt land med dysfunktionell infrastruktur. Det gäller att kunna kryssa sig fram men ändå hålla erforderligt avstånd. Vana av fickparkering är också en egenskap som kan komma till nytta.

- inte vara alltför kräsen när det gäller fikamöjligheter. Tanken är inte att besökarna ska dricka kaffe - de ska handla. Det lilla caféet som finns precis mitt i varuhuset erbjuder således endast kaffe och en Selectaautomat.

Efter ett par intensiva shoppingtimmar pustade jag och Helena ut med varsitt glas vin inne på Ullareds lokala Harry's. Även vinet var billigt.

Stilstudie

Kvittot var kunde jämföras med en till hälften förbrukad toarulle

Några av fynden. Av alla varor var det endast en som kostade över 100kr (tandborstar till eltandborsten - ibland måste man unna sig)

Inte varje dag...

Det är inte varje dag man känner personerna som omnämns på löpet! A och lille S har en fantastisk historia, roligt att fler får ta del av den.

Slitsmissöde

Eftersom vädret i Amsterdam inte direkt levde upp till förväntningarna så fick vi roa oss med att utforska den kommersiella sidan av stan (nej, vi besökte faktiskt Van Gogh-muséet, Anne Franks hus och jag tog en egen tur till Amsterdams väskmuséum också). Det blev ingen urspårad shopping men bland fynden fanns en svart pennkjol - typiskt legitimt jobbplagg - som invigdes i går.

När jag så i går eftermiddag stod i hissen på jobbet, såg jag i spegeln att slitsen där bak på kjolen nära nog var och nosade på anständighetsgränsen, i alla fall i jobbsammanhang. Eftersom jag aldrig provade kjolen innan jag köpte den i lördags, så konstaterade jag bara krasst att jag visst missat den lilla detaljen som tog bort ordet "jobb" (skulle också nästan kunna ersättas av mer passande prefix) i "jobbkjol".

Nåväl, "en gång lite oanständig, ingen gång lite oanständig", tänkte jag medan jag stegade ut ur hissen och med mina sedvanligt stora kliv småsprang till nästa möte.

När jag gick förbi ännu en spegel ett par timmar senare hade slitsen definitivt passerat anständighetsgränsen - ja, man kan väl uttrycka det som att slitsen vid det här laget sträckte sig uppåt dit benen slutar. Mina stora älgsteg i kombination med en inte alltför imponerande kvalitet på plagget i fråga hade resulterat i att sömmen gått upp!

Vid denna uppenbarelse började arbetsdagen att lida mot sitt slut. Återstoden av dagen skulle ju emellertid fyllas med kör och tisdagsvin, och det kändes inte riktigt bra att komma till kyrkan och upptäcka att den slitsade kjolen hade förvandlats till ett förkläde

Tiden hade som vanligt hunnit springa iväg och nu var goda råd dyra. Precis innan jag lämnade kontoret slet jag med mig en häftapparat som jag slängde ned i väskan. Väl framme på kören tog jag tag i Ch och väste: "slitsen på min kjol leder ända upp i Mumindalen; kan du hjälpa mig att häfta ihop fanskapet?".

Det kunde hon.

Ihophäftad kjol. Med undantag för någon häftklammer som glänser till, så tycker jag häftapparaten kom väl till sin rätt; helt onödigt att hålla på att sy och krångla.

Regntunga skyar

Regnet fortsätter. I dag blir det långbrunch och flygplatsshopping. Sedan känner jag mig rätt nöjd.

Äventyret fortsätter

Inköp 1: paraply
Inköp 2: varma strumpor
Inköp 3: vantar (de två vänsterhandskar jag hade med mig har jag redan lyckats ha bort...)

Amsterdam visar sig kanske inte från sin bästa sida (det enda jag har att jämföra med är visserligen när vi åkte igenom stan från färjeterminalen på väg till Frankrike 1991), regnet har öst ned och det är kallt som bara den. I går förmiddag hamnade jag och E mitt i en störtskur och sökte desperat skydd på närmaste ställe, vilket visade sig vara ett bibliotek med genusinriktning i allmänhet och lesbisk identitet o synnerhet. Bibliotekarien välkomnade oss med stor entusiasm och gav oss ett par broschyrer om aktuella aktiviteter. I väntan på att regnet skulle avta gick vi lydigt omkring och botaniserade bland böckerna. Jag fastnade lite för denna (främst pga omslagsbilden):

Skulle jag bli lesbisk så vet jag som tur är redan vilken sko jag kan identifiera mig med. Skönt att veta!

Amsterdam!

Vi gör en liten avstickare till Amsterdam över helgen! Med Damernas Värld och ett glas champagne (kanske inte i det mest glamourösa glaset men reser man med Norwegian får man inte vänta sig mer) är flygresan räddad.

Framsteg

Veckan har bara börjat och jag har redan varit galet duktig. I morse blev det bikramyoga och nu i kväll en egenhändigt ihopfixad middag helt utan halvfabrikat (förvisso svårt att lyckas göra en omelett med kalkon, fetaost och tomater på något mer än ägg och just nämnda ingredienser, men ändå...). Den intogs dessutom mindre än tio timmar sedan senaste måltid.

Kvällens middag var inte bara gjord från grunden; den var även fri från tillsatser (i alla fall så långt jag själv hade något inflytande). Värre var det förra veckan när jag skulle koka pasta. Som den simultanförmögna husmor jag ändå försöker vara fick jag för mig att rengöra diskhon precis när jag skulle hälla av vattnet från en kastrullen. Tog fram en oöppnad flaska "Super-Vim" och försökte spraya men den plomberade korken var omedgörlig. Pillade och fipplade och sprayade - och vips gick korken upp och en dos "Super-Vim" landade rakt i pastan...

Men som den problemlösare jag ändå försöker vara tog jag fram durkslaget och gjorde mitt bästa för att skölja av kemikalierna. Resultat: Maten smakade inte konstigare än vanligt och på köpet fick jag antagligen en liten detox!

“Chaos was the law of nature; Order was the dream of man"

Jag skriver alltför sällan. Och jag märker att jag saknar det. Anmälde mig till och med optimistiskt till en skrivkurs på distans för att sätta lite press på mig själv. Resultat: jag mejlade just kursledaren och bad om ursäkt för att jag inte levererat de senaste tio skrivuppgifterna...

För att bli bättre på att optimera min tid satte jag precis på Veronica Maggios nya och började googla på "struktur i vardagen". Fick upp en mängd resultat om hur man sorterar sin inbox, gör överskådliga priolistor, endast tackar ja till möten med en tydlig och relevant agenda, osv, osv... Men - allt sådant kan jag! Tro det eller ej, men på mitt jobb är jag rätt strukturerad, det är jag liksom tvungen att vara. Mitt problem är i stället att jag är så otroligt dålig på struktur i min privata tillvaro.

Emellanåt - nej, alltför ofta faktiskt - ser det ut som om det varit inbrott här hemma. Då menar jag alltså inte av sådana tjuvar som tar rubbet, sorterar ut vad som finns av värde och sedan lämnar resten på Skärholmens loppis. Nej, då tänker jag på den sortens inbrott där gärningsmännen rafsar igenom precis allt, vänder upp och ned på hela lägenheten och snor med sig det som torde vara intressant. Vidare kan jag komma hem sent från jobbet, stupa i säng och först när jag lagt mig inse att jag inte ätit någon middag. Och är jag hemma en kväll kan timmarna lik förbannat rusa iväg och plötsligt lägger jag mig alldeles för sent igen, helt utan anledning.

Följaktligen ändrade jag sökningen till "struktur i hemmet" och fick vips upp träffar från "Autismforum", "Enheten för kommunpsykiatri och boendestöd", "Hjälpmedelsinstitutet"... Ja, sidor avsedda hjälpmedel och åtgärdsprogram för personer med handikapp och särskilda behov. Jag är ju faktiskt en i övrigt relativt välanpassad samhällsmedborgare med arbete, välskött ekonomi och tomt brottsregister. Jag måste väl kunna hålla ordning på mig själv!?

Nej, hädanefter ska det skapas rutiner! Steg 1 är mina sömnvanor; steg 2 mina matvanor; steg 3 blir klädvanorna, dvs inte ha gångna veckans outfits, ren tvätt, smutsig tvätt osv i ett enda sammelsurium i hela lägenheten.

När kommer jag lägga mig i kväll?

I might add...

På de 20 min mellan uppvaknandet och löpturen till t-banan i morse, hann jag - förutom att rafsa ihop alla grejor - även stryka mina byxor (hittade dem i en hög på stolen, men har jag planerat en outfit så kan jag inte bara tänka om...)!

Mitt nya jag stryker sina kläder och går upp tidigt!

I ottan

Jag vet inte hur jag lyckades ta mig upp men här står jag nu, 06:15, redo för 90 min bikramyoga. Jag har ju köpt ett intropaket på två veckor och det har nu gått en och en halv, med ett score record på tre gånger... Jag måste därför utnyttja kortet mer!!

Tur att snålheten övervinner tröttheten..

.

Bikramyoga

Eftersom jag ådragit mig en stressfraktur i ena foten så har det mesta i träningsväg legat i träda de senaste veckorna. Min kompis Ch tyckte därför att det nu var ett ypperligt tillfälle för mig att hänga med på bikramyoga.

Eftersom bikramyoga utövas i 40 graders värme så är det "less is more" som gäller i klädväg. Det var inte utan övervägande som jag i lördags morse till slut packade ned samma kläder som jag hade när jag tränade - tränade - poledance för ett par år sedan, dvs linne och hotpants (alternativ träningsform, som alternativ träningsform liksom...). Därefter plockade jag initierat fram min (oanvända) lila yogamatta som jag fått som tidningspremie från ToppHälsa för en tid sedan; till det en matchande lila handduk att ha på mattan; och slutligen en mindre handduk för att torka svetten ur pannan.

Passet gick... ok faktiskt. Jag svettades, halkade runt, svettades, tappade balansen, svettades, försökte slå knut på mig själv, svettades... Men på det stora hela kändes det rätt bra och framför allt vittnade träningsvärken efteråt om att bikramyogan gjort lite nytta.

Det kommer bli fler gånger. Men lärdomen efter debuten är att man inte ska vara insmord med bodylotion, fotkräm och definitivt inte med handkräm. Det blir nämligen rätt så halt då.

... fast man kan inte ha heels jämt...

... i synnerhet inte jag. Har tragiskt nog nästan aldrig klackar numera när jag ådragit mig en "marschfraktur" i foten (nog för att jag spelat i Musikskolans paradorkester men de senaste 15 åren har jag inte marscherat några längre sträckor)...). Desto bekvämare med mysiga tofflor!

Manolos, Manolos!!

Vardag

Det verkar som om hösten kom till Stockholm just i dag när jag började jobba igen. Det känns bra att vara tillbaka i kontorsstolen. I vanlig ordning inleder jag med en kortvecka lite innan majoriteten av kollegorna återvänder. Jag gillar att kunna gå igenom mejl och uppdatera mig i lugn och ro, och dessutom känna att helgen inte är så långt borta.

Ett par sommarminnen dröjer sig ändock kvar:

Rosa fatet ute på äventyr // Benen blir fulla med spring // Allsång på Skansen - inte mindre än två gånger faktiskt! // Drinkar // Den franska manikyren är fortfarande på sommarlov // Få förunnat att kunna sova så stilfullt (förstår inte ens hur jag kunde få för mig att lägga mig över två säten... Nog för det var lite folk på tåget, men ändå...) // Soliga dagar // Regniga dagar // Örets senaste konst(ig)satsning

Plåster på såren

Efter att tidigare i sommar ha låtit avlägsna två, av många, födelsemärken på min solkänsliga lekamen, så är jag nu beordrad att gå med plåster över ärren under ett antal veckor. Förbanden ska bytas med jämna mellanrum och när jag häromdagen bad de mina om hjälp med detta fanns tydligen endast en sorts plåster att tillgå: Bamseplåster.

Läckert!

Barbie - ingenjör?

Måste slänga in en bild på en av födelsedagspresenterna som Ami fick av mig när hon fyllde fyra år tidigare i sommar: "Barbie - I can be an engineer", dvs en Barbie som har rosa laptop och smartphone, Bluetoothheadset och binärkod på blusen.

Visst kan man säga mycket om Barbiedockan kontra utseendefixering och könsroller. Jag tycker emellertid att det finns en poäng med att ge ingenjören en alternativ bild, förslagsvis i form av en kvinna som gillar rosa och har glittriga tights. Vidare, vill Ami leka med dockor och klä dem i fina kläder, så är det ingen lek som jag tänker nedvärdera.

Som moster och gudmor måste man dock se till att barnets samtliga intressen tas om hand. Utöver en extra outfit till Ingenjörs-Barbie, så bestod mina övriga presenter av en pedagogisk bok med "sifferskoj" samt Prinsessan Estelles Bönbok.

Det rådde inget tvivel om att Ingenjörs-Barbie blev uppskattad (oavsett om mitt genuspolitiska budskap gick fram).

Söndagsmys

Lägenheten ser ut som ett bombnedslag - och det beror inte främst på mitt besök i form av A och lille S. Packade väskor, ouppackade väskor, ren tvätt, smutsig tvätt, barnvagn... Så vad gör man? Vi äter pizza direkt ur kartongen, dricker rosa skumpa och tittar på Sex & the City!

Gyllene Tider!

Pink Tray on tour

Har landat i Öret efter ett par lata dagar i Gullungebyn. Aktiviteten har varit låg även här men ett traditionellt kafferep (Cointreau till är väl comme il faut?) hos mammas väninna Liis-Karin har ändå hunnits med.

Med på kafferepet var även mitt rosa picknickfat. Fatet har ju kommit att bli en trogen följeslagare på diverse strapatser så jag tyckte det var passande att låta det få vidga sina vyer genom ett besök i Närkes Kil.

Zug

Den här sommaren kommer till största del att tillbringas i Sverige men jag klämde tidigare i sommar dock in en tripp till Zug i Schweiz för att hälsa på Karin. Ett helt fantastiskt vackert landskap, fantastiskt trevligt sällskap och faktiskt - fantastiskt lyckad shopping!

Förutom sommarrea (bra rea - inte snålrea som man ofta ser här i Sverige) så renderade ett outletbesök nära italienska gränsen många fynd... och många kvitton. Tre par fotriktiga skor (jojo, duktigt värre), handdukar (vuxenpoäng - jag lägger aldrig pengar på sådant annars), jobbkläder (typ), efter-jobbkläder (definitivt) och så lite lokala specialiteter (choklad) åkte med i resväskan hem.

Något som inte åkte med hem var en rosa Gucciväska som jag förståndigt nog inte köpte. Ok, det var lite Paris Hilton över den men... Det stod mitt namn på den! Det gamla talesättet: "man ångrar inte det man köpte, man ångrar bara det man inte köpte!" (eller hur det nu var) står sig onekligen.

Den här veckan blir det ingen shopping. Semestern har nu börjat på riktigt och första anhalten är Gullungebyn.

Vacker utsikt - både i förgrunden och bakgrunden! // Självporträtt // Tre par nya fotriktiga skor // Återträff med mina tidigare kollegor Martin och Alex, som numera bor i Schweiz

Ja, jag har äntligen lärt mig att göra kollage med mina taffliga mobilbilder...

En inte alltför vanlig syn i mitt kök...

Jag har varit huslig och rullat och stekt köttbullar i kväll; köttbullar av älg som morbror Sven skjutit på dalsländsk mark. Så mycket mer hemmagjort kan det väl knappast bli?

Nu återstår bara att se vad morgondagens middagsgäst tycker om resultatet.

Sommar

Det har varit ont om blogginlägg på sistone. Det har helt enkelt bara inte blivit tillfälle. Och har det blivit tillfälle så har tillfället inte varat tillräckligt länge för att bli ett sådant tillfälle som resulterar i ett blogginlägg. Men nu är det bäst att ta detta tillfälle i akt.

Sommaren har kommit om än inte semestern. En vecka kvar, sedan följer en relativt oplanerad period av rekreation i någon form. "Hur som helst, det blir nog bra", som det heter i visan.

Det har faktiskt varit ganska bra hittills också, bland annat ett trevligt midsommarfirande:

Midsommar firades på Sandhamn i sällskap med E, S, Helena, Erica och Sofia. Midsommarlunchen dukades upp på en filt vid Trouvilles klippor och självklart var det rosa fatet med. Pricken över i:et blev en liten midsommarstång som jag tryckte ned mitt bland alla godsaker.

Enligt traditionen så ska ju alla jungfrur plocka sju sorters blommor på midsommarnatten för att sedan drömma om sitt kommande gemål. När festen på Seglarhotellet framåt småtimmarna började avta så kändes det som en helt fantastisk idé att anamma denna sedvänja och vi gav oss ut på blomjakt. Problemet var att det var rätt ont om blommor på ön (jag försökte plocka ljung men det fick man absolut inte ta, enligt Helena, då skulle man dö - ja, i förtid alltså), men efter att ha hittat något stackars hundkex i det fria så blev resten av buketten en blandning av stöldgods från trädgårdar och blomkrukor.

Fast i krig och kärlek är ju faktiskt allt tillåtet.
(och nej, mina drömmar den natten gav ändå ingen indikation på mitt framtida öde)

Synkade

Skutt- och lekaktivitet med jobbet häromdagen. Klädkoden var casual och jag och Uwe kom på ett omedvetet plan överens om att plocka fram våra snyggaste T-shirts med filmtema.

På väg

Det är något visst med att resa iväg. Oavsett hur långt eller länge så följer jag alltid samma mönster: jag packar/gör något kul/jobbar kvällen innan, vilket får till följd att jag är uppe halva natten. I samma veva ska jag också tömma kylen och kan således behöva stoppa i mig lite allt möjligt. Fyra nektariner på raken blev det en gång, nästan en liter mjölk en annan.

Själva avgången föregås sedan av tidsnöd och det hela resulterar i att jag tvingas galoppera fram bärandes och släpandes på alldeles för många kollin (varav minst en påse).

Väl på tåget/flyget/bussen drar jag en lättnadens suck, stirrar i taket en stund, och tar småningom igen en del av sömnunderskottet.

Denna gång var det inte bara kylen som skulle tömmas, utan även balkongen. Min prunkande tomatplanta stoltserade med mogen frukt (tomaterna var förvisso typ gröna/orangea när jag köpte plantan för en vecka sedan...), som jag förstås inte ville skulle förgås. Med tanke på att det faktiskt inte fanns mycket annat att tillgå i frukostväg i morse, så var det tur att mitt hushåll kunde erbjuda föda från naturens skafferi.

... åsså kom helgen...

Sommarfest med jobbet, nya naglar, brunch och häng med bästa Magda. Helgen har börjat bra!

Två år i dag - grattis fina Sofia!

Efter söndag kommer måndag

I dag har varit en sådan dag då:

- jag glömde mitt passerkort till jobbet hemma
- jag glömde plånboken på kontoret när jag skulle hämta ut kläder på kemtvätt
- jag glömt lappen till kemtvätten, vilket innebar att jag absolut inte kunde få hämta ut mina kläder
- jag trampade i utspilld currydressing inne på Panini när jag skulle köpa lunch. Jag lämnade gula spår efter mig hela vägen tillbaka till kontoret (nästan, det kändes så i alla fall)
- tidsoptimisten i mig gjorde så att jag fick påbörja kvällens VårRus redan vid Universitetets t-bana. Efter den inledande löpturen till Stora Skuggan lyckades jag ställa mig i fel startfålla. Nåväl, min numerlapp såg näsan likadan ut som övrigas, sånär som på färgen...

Men därefter kunde det bara bli bättre. Och det blev det. En trevlig picknick med kollegorna fick avsluta denna måndag.

Söndag

Sömn. Den gångna veckans sömnunderskott har tagits igen. Ingen sover bättre som en död än jag.

Sopran-SPA. I dag firade vi Christinas disputation med SPA, bubbelpool och bubbel. När vi gick därifrån var champagnen slut medan såväl juice- som vattentillbringare var orörda. Fast vatten fanns det ju ändå så gott om i bubbelpoolen...

Caviar manicure. Jag tycker inte namnet låter speciellt lockande men det verkade så crazy så jag var tvungen att testa. Svårt att fota men själva grejen är att man strör små, små glaspärlor på nageln innan lacket torkat. Återstår att se om några pärlor är kvar i morgon bitti. Därefter återstår att se om jag vågar gå med det till jobbet i morgon...

Åsså har jag äntligen fått träffa det lilla underverket!

Mirakel

Hemma igen men med en rejäl träningsvärk; precis som det bör vara efter en sporthelg. Gjorde en diskret avstickare till ÖB under sista löprundan (jamen det fanns ju en gigantisk butik där i Bromma, jag var bara tvungen att kolla in utbudet), så jag har även hunnit med att fynda lite.

Det har skett ett mirakel den här veckan. Blanda nu för Guds skull inte in Björn Ranelid eller tvivlen kring Moder Teresas helande av magsmärtor. Det här är ett riktigt litet - fast samtidigt väldigt stort - mirakel på 1,8 kg.

Det lilla undret skulle först inte kunna bli till, sedan förstod ingen att han fanns, när han ändock fanns var det totalt osannolikt hur han hade klarat sig såpass länge. När han så anlände i onsdags stod läkarna beredda att göra en massiv räddningsinsats, men pojken visade sig inte behöva mer avancerad vård än andra ovanligt små spädbarn.

Efter att livet varit så fruktansvärt orättvist mot A det senaste året så kom lilla Samuel som ett ljus i mörkret. Det om något är väl ett mirakel?

Foto: Marie Zetterman

Lördagsträning

Går omkring och myser i en fluffig hotellmorgonrock och känner mig mycket nöjd med mig själv. Dagens övningar har, förutom morgonens yoga och kroppsmätning, bestått av backintervaller, styrkepass, corepass och så lite mer intervaller, fast på plant underlag. Träningsvärken gör sig redan påmind och jag funderar lite på hur det ska gå med yogan i morgon bitti... Men är det träningshelg så ska det kännas, det är ju hela vitsen!

Det jag dock inte ser någon vits med är avsaknaden av godis. Vi fick dessert efter middagen i kväll men annars är det inte mycket sötsaker alls. Jag hade med mig en påse godis (läger=godis, var det så i mellanstadiet så är det definitivt så nu också) men halva gick åt i går kväll och resten efter yogan. Hittade sedan en påse med lite nötter (osaltade!) och torkad frukt här på rummet, men efter att även bokstavligen ha "plockat russinen ur kakan" så var det lika tråkigt igen.

Men egentligen är det ju faktiskt inte särskilt tråkigt alls, utan mycket välgörande. Klockan är elva en lördag och jag känner redan att ögonen håller på att falla ihop. Inte på grund av någon dålig film, utan av ren och skär trötthet i hela kroppen.

På sporthotell får man balansbräda och yogamatta på rummet. Det går tydligen också bra att beställa upp en egen motionscykel om man vill träna lite extra. Bra att veta.