Ljus här i mitt hus

I dag har jag äntligen fått upp min julljusslinga som inhandlades i måndags. Jag och TT var på Claes Ohlson och botaniserade, och jag föll till slut för en granklädd slinga med gulaktigt sken (är ju egentligen mot plastgranskonceptet, men jag tänkte att det ändå kanske skulle ge en mer ombonad känsla). TT, å sin sida, var mer inne på att skaffa en raggarslang (TT:s eget uttryck), men jag förklarade att den nog inte skulle komma till sin rätt i hans vindsvåning... I stället slutade det med en mer konventionell ljusslinga, dock utan gransubstitut.

Nåväl, jag är nöjd med mitt inköp och jag kan glatt konstatera att 2011 hittills måste vara min balkongs bästa år.

Måndag

Hm, skumt att fredagens inlägg dök upp först nu... Nåväl, i dag är det (tyvärr) inte längre fredag, utan måndag, och jag har fått upp adventsstaken och köpt en liten gran, som blivit pyntad med förra årets USA-inköp, nämligen julgransskorna.

Jag har även använt rullskidorna denna veckans första dag. Mamma menar att jag måste ha reflex när jag åker, något som jag själv varit rätt skeptisk till, eftersom jag helst vill vara så osynlig som möjligt när jag ger mig ut på hjul. I vilket fall så såg jag min chans att blidka mamma, när ett par personer stod i jobbets matsal i dag och försökte få folk att bli blodgivare. Förutom en mängd papper hade blodpersonerna även reflexer med texten "Ge blod!", så där såg jag min chans att både göra en god gärning och förhoppningsvis få tag på en reflex. Efter att fått förklarat för mig att jag var olämplig som blodgivare (nähä, skit i det då; jag tillhör ändå en av de relativt få personer som kan ta emot blod från alla - företrädesvis friska - människor, så jag dör ändå inte först om det skulle råda blodbrist om jag blir sjuk...), så fick jag en penna för visat intresse. "Kan jag få en reflex också?", frågade jag med så sårad röst som möjligt. Det fick jag.

Fredag

Arbetsveckan har rundats av med ett par glas vin och en uppdatering med A; vi hade en del skvaller att avverka. Nu är jag väldigt nära John Blund.

Åsså en bild på veckans matchning. Nagellack inlöpt i New York passade osökt alldeles utmärkt till min gammelrosa kofta. Alltid något att glädjas åt.

Tänk positivt

Det har inte varit någon bra onsdag. Stressigt, halsont och så missade jag Grey's Anatomy för att jag blev fast på jobbet. En positiv sak är emellertid att jag hittade toalettpapper med tomtemotiv när jag var och handlade. Det börjar bli dags för julmys.

Apropå sjuk...

... så har stackars Ami varit sjuk och febrig hela veckan. Varken saft eller lek har varit av intresse och det hör inte till vanligheterna. En som däremot äntligen har fått chansen att komma i ärheten av de spännande leksakerna är Fia. Det gäller att passa på när syrran är ur form (tycker på något sätt att jag kan känna igen mig där...). En bild säger mer än tusen ord:

Veckans dramatik

Det har varit en sjukt effektiv söndag. Först kyrkan, sedan jobb, sedan träning. Hade till och med planer på att ge mig på rullskidorna, men regn och mörker fick mig på andra tankar.

Lite sjukt var det även i torsdags, om än i annan bemärkelse. Jag gjorde nämligen mitt första akutbesök. Det var nu inte fullt så dramatiskt som det låter. Jag har slutat äta en blodtryckssänkande medicin (migränprofylax), eftersom den inte gav önskvärd effekt och fick benen att kännas tunga som bly. Utsättningseffekten blev då av förklarliga skäl att hjärtat hoppade ett par extra skutt, men när det hållit på hela dagen, så ringde jag till slut ansvarsfullt sjukvårdsupplysningen. Där rådde de mig att uppsöka akuten (visserligen förståeligt, ingen vill väl göra samma tabbe som sköterskan på SOS Alarm...). "Är inte det lite överdrivet?", frågade jag skeptiskt, varpå sköterskan irriterat upprepade precis samma sak igen.

Jag tog lydigt bussen till St Göran (vilket i sig var lite irriterande - ska man till akuten så ska man ju se till att vara sjuk nog för att få åka ambulans, eftersom det liksom ändå är inkluderat i akutavgiften... Men ok, jag har ju faktiskt både SL-kort och och frikort...) och förklarade situationen. Jag fick en massa sladdar och elektroder på mig, samt fick frågan om jag ville ha ett sk "sekretesskydd" (dvs, skulle någon kändistidning ringa och fråga om jag var där, så skulle det aldrig bekräftas). "Nä, det är inte nödvändigt", svarade jag nonchalant och tänkte att de troligtvis frågade för att jag antingen var väldigt lik någon kändis, eller kanske rentav hade en kändislik uppsyn. Min teori fick sig emellertid en törn när de även frågade Ragnar, född 1928 och i sängen bredvid, samma sak.

Nåväl, mitt hjärta var i fin form och jag fick åka hem en stund senare, en erfarenhet rikare.

Mer rullskidor

Av någon outgrundlig anledning vaknade jag kl 06 i morse och fick den goda idén att gå upp och ge mina nya rullskidor ännu lite uppmärksamhet.

Min kropp svarade på mitt tidiga upptåg med näsblod, varför jag toppade min träningsoutfit med den klassiska bomullstussen, sofistikerat instuvad i ena näsborren. Med lördagens äventyr ute på Ladugårdsgärdet färskt i minnet (en vurpa och lera mellan hjulen), beslöt jag den här gången att i stället prova på lugna gatan här utanför (den var faktiskt lugn, det var städgata). Det som jag inte tagit med i beräkningarna var att den relativt jämna asfalten övergick till pittoreska kullerstenar bortom ICA-butiken. Lite knöligt att åka på men i övrigt inga bekymmer, tänkte jag och tog ett rejält staktag - och stavjäveln fastnade i ett stenmellanrum.

Färden tog ett tvärt slut, armar och ben i luften, bomullstuss och blod ut ur näsan och som genom ett under återfick jag kroppskontrollen och kunde till slut ta emot mig och landa på alla fyra.

Tur att det är så mörkt om morgnarna den här tiden på året.

Borttappat inlägg...

Jag hade ju skrivit ett inlägg om att jag i helgen har testat mina nya rullskidor (och i samma veva immiterat Papphammar); gjort Vasastan osäker när jag och några kollegor körde en helafton på Cliff Barnes; vänt upp och ned på hela lägenheten i syfte att möblera om (jag kom dock bara till steget då allt utspritt huller om buller...) samt sjungit Mozarts requiem utantill. Men innan jag lyckades publicera inlägget, så åt ipaden upp det.

Jag nöjer mig i stället med ett par bilder.

När nätterna blir långa och kölden sätter in...

Det är riktigt kallt ute. Och mörkt. Och det har det varit länge. Inte för att jag lider, jag ligger nedbäddad i en varm säng och är glad att det är helg. Har varit på AW i konkurrentens regi, tillsammans med TT och Helena. Kom hem för en stund sedan, med hes stämma och med rödvinsfläckar på skjortan. Nu blir det senaste numret av Your Life (möttes av ett alldeles färskt nummer när jag kom innanför dörren), sedan nattis.


- Posted using BlogPress from my iPad

Mot nya mål

Jag har äntligen fått ändan ur och hämtat ut mitt tjejklassikerdiplom. Nummer 17 353 är jag som genomfört denna prestation, och prinsessan Lilian har satt sin namnteckning på diplomet.

Tjejklassikern kändes emellertid långt borta när jag i kväll gjorde ett besök på gymmet. Träning är inte något som jag lagt ned alltför mycket energi på den här hösten (ja, men jag har faktiskt varit sjuk!) och detta faktum var mer än kännbart... Något som definitivt kommer bli kännbart är min galna idé om att åka Vasaloppet i vinter (ja, jag kommer ångra det här). Jag tyckte att skidåkning ändå är ganska trevligt och det kändes bra med en större utmaning än årets Tjejvasa.

Marbe har informerat mig om att jag behöver ha ungefär 30 mils skidåkning i benen för att det här projektet ens ska vara möjligt. "Haha, tre mil har jag redan klarat av", triumferade jag och syftade på just nämnda Tjejvasa. Men det gildes visst inte.

Ok, jag har att göra i vinter.

Ingen kommentar angående särskrivningen

Söndagssunk

Det är en bra söndag i dag. Mamma och pappa har varit förbi en sväng (vilket föranledde ett något sånär försök till städning), en julklapp har införskaffats, träningen ligger på is (rent medicinska skäl; jag kan inte chocka min kropp med träning två dagar i rad...) och jag har fortfarande en stor del av dagen kvar!

Kvar på att-göra-listan är att läsa ikapp ett par magasin i veckans tidningsskörd, samt öva lite Mozart. Det hör inte till vanligheterna att jag övar hemma, men nu är det så att hela requiemet ska nötas in utantill till nästa helg, så det är bara att sätta igång... Roligt nog hittade jag en skiva här i gömmorna, där La Chapelle Royal framför just Mozarts requiem. Skivan var en present från Åsa inför när vi skulle göra samma stycke, fast i damsättning, år 2001.

Jösses, vad tiden går fort!

Lördagspyssel

Är det kalas så ska det finnas ballonger. För säkerhets skull tar vi med oss egna.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilken hit!

Dumle Gingerbread är en hit! Jag trodde visserligen inget annat, men ack så många gånger man har blivit besviken över smakkombos som bara blivit pannkaka (glögg med saffranssmak exempelvis).

Nu, dags att hoppa i den lilla svarta och bege mig ut på kvällens äventyr. Det är en nybliven 30-åring som ska firas i kväll.