Jul och nyår

Så kom då till slut den glada julen och med den, lite ledighet och häng med nära och kära. Efter många klappar och mycket godis i Öret, har jag nu tagit min tillflykt till Sälen, där 2012 ska skålas in. Med livsviktiga saker såsom servettringar, rosa flingsalt och ett okänt antal flaskor skumpa i bagaget kan inte 2011 få annat än ett värdigt slut.


... åsså en bild från julafton, då Ami - helt på eget initiativ - fick för sig att testa mina killer heels. Moster torkade en tår av stolthet!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Fjällvägen,,Sverige

Glad Lucia!

Luciadagen ska man inleda med ett luciatåg, irl eller inte. Själv tittar jag på SVT:s sändning från Göteborgs domkyrka med en kopp Sibyllans glöggte (just i dag hade jag nog lika gärna kunnat dricka varmt vatten, eftersom mitt smaksinne fortfarande är starkt begränsat...). Två saker förstår jag dock inte: 1) varför ha en lucia som inte sjunger? Det var väl lite själva vitsen när det begav sig, och 2) vad gör Jill Johnsson där? Visst, ett avsevärt bättre alternativ än Sofia Källgren, som förstört flera luciamorgnar, men kan man inte bara låta ett luciatåg vara just ett luciatåg?

Nej, fy vad jag låter negativ, jag tycker ju faktiskt att det är väldigt mysigt med luciamorgon, jag ska sluta gnälla!

En liten lucia och en pepparkaksgumma ska bli fotograferade men river i stället kulissen...

Förkylning

Helgen innehöll en joggingrunda och fyra julkonserter och någon av dem (eller kanske kombinationen) har gett upphov till en kraftig förkylning. Så kändes det i alla fall i morse är jag vaknade. För att undvika 10-veckorsvariaten, som jag hade tidigare i höstas, så tog jag det kloka beslutet att stanna i sängen i dag. Ytterligare 8h sömn senare och jag känner mig lite piggare. 1-0 till mig!

För övrigt...

... är jag väldigt sur över att jag fortfarande inte har fått någon chokladkalender på jobbet! Visserligen har personen som tidigare förgyllt min december - i alla fall i min nuvarande arbetsplats regi - slutat, men efterträdaren i fråga har ju uppenbarligen missat ett och annat.

I värsta fall får jag väl köpa en själv.

Hemma igen

Något mör i kroppen efter helgens sportiga äventyr är jag nu tillbaka i civilisationen. Det bestående intrycket av Torsby var nog främst att det var ont om mat. Vid skidtunneln fanns inget annat ätbart än godis och läsk (alla andra besökare hade med sig egen matsäck), och efter att ha åkt två mil med två kexchoklad som huvudsakligt bränsle, upptäckte jag att hotellrestaurangen enbart serverade frukost på helgerna och därmed hade stängt (jaja, jag hade kunnat kollat upp detta i förväg, men det framgick inte alltför väl på hemsidan...). Fast på ett ödsligt hotell strax utanför Torsby (det var bäcksvart, vill jag lova) såg jag ingen annan råd än att pröva ortsbefolkningens välvilja. Jodå, efter två misslyckade försök förbarmade sig kinakrogen Liao's Dynasty över mig och levererade fyra små, synnerligen välsmakande, rätter.

I går var det samma visa igen. Ok, jag hade ju inte väntat mig något ätbart i närheten av skidtunneln, men jag hade i alla fall tänkt att jag borde kunna få något i mig inne i Torsby innan tåget skulle avgå. Men nej, i Torsby helgades vilodagen och jag fick ge mig till tåls tills tåget nådde Karlstad vid 17-tiden...

Likväl, jag står fortfarande fast vid min uppfattning att värmlänningar alltid är vänliga och hjälpsamma. Exempelvis gav tjejen i receptionen på hotellet mig finfina tips om vad man ska tänka på när man handlar i Ullared (det ÄR faktiskt en upplevelse som jag fortfarande har på min to-do-list; jag gillar alla ställen där man kan göra bra affärer), och min tåggranne väckte mig vänligt när det var dags att byta tåg efter att jag nickat till under hemresan.

Man är inte direkt sitt snyggaste jag när man åker skidor... Min rosa födelsedagsmössa blev för övrigt kvar i Torsby, tyvärr.

Andra advent

Sitter nu och pausar inför de sista varven i tunneln. Jag har blivit omkörd av alltifrån ungar till pensionärer, men jag väljer att benchmarka mot de förvirrade asiater som var här i går. De blev först varse om att de behövde ha ytterkläder på - lokalen mäter c:a -3 grader. Därefter gick de till skidshopen och köpte skidutrustning...

Något som jag snudd på glömt bort är att det ju är andra advent i dag! Det är inte överdrivet mycket julstämning här i Torsby; det är liksom snö inne och regn och lera ute... Förra söndagen var det emellertid desto mer adventsstämning. Förutom Otto Olssons Advent i kyrkan så åt jag en riktigt stämningsfull frukost i skenet av det första adventsljuset. Ja, det berodde förstås på att mamma var på besök och drog upp mig i god tid... Men mysigt var det!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Torsby Skitunnel!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Vasserudsvägen,Torsby,Sverige

Framme

Den improviserade taxin visade sig vara den lokala färdtjänsten (förutom mig själv fanns det även plats för två rullstolar; bra att veta om jag skulle råka bryta något ben eller så) och jag är nu framme på ett synnerligen ödsligt hotell. Jag har hittat till min lilla stuga som jag delar med tre andra rum, men det är ont om livstecken från övriga hotellgäster. Undrar om jag är ensam här på hela området?? Lite mörkrädd är jag ju ändå... Å andra sidan torde Torsbys brottsstatistik stå sig rätt slätt mot Stockholms.

Som det sporthotell det här ändå är, så välkomnades jag med två påsar pulversportdryck och en matchande flaska på kudden. En välkomstdrink så god som någon.

(något som är att dra sportkonceptet lite väl långt är dock att det är ont om kvalitetskanaler på TV:n. I stället finns ett antal sportkanaler, både av internationell och lokal karaktär... Tur att jag har laddat med månadens olästa tidningsskörd -garanterat sportfri!)

Var inte rädd för mörkret

Sitter nu på ett tåg på väg mot mörkret. Belysningen har faktiskt minskat vid varje stopp. Från cityljus och hysteriskt julpynt i Stockholm, via en något mer nedtonad stadsbild i Karlstad, till ett komplett mörker i Kil. Nu återstår bara slutmålet Torsby och där kommer jag bli upphämtad av någon lokal och oetablerad taxitjänst endast tar kontant betalning. Därefter ska jag leta nyckel någonstans inne på hotellets område, vilket består av ett antal byggnader där en utgör reception och en annan mitt enkelrum (för en person).

Det här blir ett litet äventyr. Men när man pratar med en värmlänning så är faktiskt ingenting omöjligt.

Ett enkelrum i Torsby

Nu är det bokat - det blir Torsby och skidtunneln i helgen! Hur det är att åka skidor inomhus vet jag inte, men den här utflykten kommer i alla fall att lindra ångesten och funderingarna över vad jag egentligen har gett mig in i.

Mejlade stans enda hotell och frågade om de hade några lediga enkelrum i helgen. Fick det något oväntade svaret: "Visst har vi enkelrum, hur många är ni?"

... å andra sidan är ju det här med enkel- respektive dubbelrum inte alltid så lätt...

Ljus här i mitt hus

I dag har jag äntligen fått upp min julljusslinga som inhandlades i måndags. Jag och TT var på Claes Ohlson och botaniserade, och jag föll till slut för en granklädd slinga med gulaktigt sken (är ju egentligen mot plastgranskonceptet, men jag tänkte att det ändå kanske skulle ge en mer ombonad känsla). TT, å sin sida, var mer inne på att skaffa en raggarslang (TT:s eget uttryck), men jag förklarade att den nog inte skulle komma till sin rätt i hans vindsvåning... I stället slutade det med en mer konventionell ljusslinga, dock utan gransubstitut.

Nåväl, jag är nöjd med mitt inköp och jag kan glatt konstatera att 2011 hittills måste vara min balkongs bästa år.

Måndag

Hm, skumt att fredagens inlägg dök upp först nu... Nåväl, i dag är det (tyvärr) inte längre fredag, utan måndag, och jag har fått upp adventsstaken och köpt en liten gran, som blivit pyntad med förra årets USA-inköp, nämligen julgransskorna.

Jag har även använt rullskidorna denna veckans första dag. Mamma menar att jag måste ha reflex när jag åker, något som jag själv varit rätt skeptisk till, eftersom jag helst vill vara så osynlig som möjligt när jag ger mig ut på hjul. I vilket fall så såg jag min chans att blidka mamma, när ett par personer stod i jobbets matsal i dag och försökte få folk att bli blodgivare. Förutom en mängd papper hade blodpersonerna även reflexer med texten "Ge blod!", så där såg jag min chans att både göra en god gärning och förhoppningsvis få tag på en reflex. Efter att fått förklarat för mig att jag var olämplig som blodgivare (nähä, skit i det då; jag tillhör ändå en av de relativt få personer som kan ta emot blod från alla - företrädesvis friska - människor, så jag dör ändå inte först om det skulle råda blodbrist om jag blir sjuk...), så fick jag en penna för visat intresse. "Kan jag få en reflex också?", frågade jag med så sårad röst som möjligt. Det fick jag.

Fredag

Arbetsveckan har rundats av med ett par glas vin och en uppdatering med A; vi hade en del skvaller att avverka. Nu är jag väldigt nära John Blund.

Åsså en bild på veckans matchning. Nagellack inlöpt i New York passade osökt alldeles utmärkt till min gammelrosa kofta. Alltid något att glädjas åt.

Tänk positivt

Det har inte varit någon bra onsdag. Stressigt, halsont och så missade jag Grey's Anatomy för att jag blev fast på jobbet. En positiv sak är emellertid att jag hittade toalettpapper med tomtemotiv när jag var och handlade. Det börjar bli dags för julmys.

Apropå sjuk...

... så har stackars Ami varit sjuk och febrig hela veckan. Varken saft eller lek har varit av intresse och det hör inte till vanligheterna. En som däremot äntligen har fått chansen att komma i ärheten av de spännande leksakerna är Fia. Det gäller att passa på när syrran är ur form (tycker på något sätt att jag kan känna igen mig där...). En bild säger mer än tusen ord:

Veckans dramatik

Det har varit en sjukt effektiv söndag. Först kyrkan, sedan jobb, sedan träning. Hade till och med planer på att ge mig på rullskidorna, men regn och mörker fick mig på andra tankar.

Lite sjukt var det även i torsdags, om än i annan bemärkelse. Jag gjorde nämligen mitt första akutbesök. Det var nu inte fullt så dramatiskt som det låter. Jag har slutat äta en blodtryckssänkande medicin (migränprofylax), eftersom den inte gav önskvärd effekt och fick benen att kännas tunga som bly. Utsättningseffekten blev då av förklarliga skäl att hjärtat hoppade ett par extra skutt, men när det hållit på hela dagen, så ringde jag till slut ansvarsfullt sjukvårdsupplysningen. Där rådde de mig att uppsöka akuten (visserligen förståeligt, ingen vill väl göra samma tabbe som sköterskan på SOS Alarm...). "Är inte det lite överdrivet?", frågade jag skeptiskt, varpå sköterskan irriterat upprepade precis samma sak igen.

Jag tog lydigt bussen till St Göran (vilket i sig var lite irriterande - ska man till akuten så ska man ju se till att vara sjuk nog för att få åka ambulans, eftersom det liksom ändå är inkluderat i akutavgiften... Men ok, jag har ju faktiskt både SL-kort och och frikort...) och förklarade situationen. Jag fick en massa sladdar och elektroder på mig, samt fick frågan om jag ville ha ett sk "sekretesskydd" (dvs, skulle någon kändistidning ringa och fråga om jag var där, så skulle det aldrig bekräftas). "Nä, det är inte nödvändigt", svarade jag nonchalant och tänkte att de troligtvis frågade för att jag antingen var väldigt lik någon kändis, eller kanske rentav hade en kändislik uppsyn. Min teori fick sig emellertid en törn när de även frågade Ragnar, född 1928 och i sängen bredvid, samma sak.

Nåväl, mitt hjärta var i fin form och jag fick åka hem en stund senare, en erfarenhet rikare.

Mer rullskidor

Av någon outgrundlig anledning vaknade jag kl 06 i morse och fick den goda idén att gå upp och ge mina nya rullskidor ännu lite uppmärksamhet.

Min kropp svarade på mitt tidiga upptåg med näsblod, varför jag toppade min träningsoutfit med den klassiska bomullstussen, sofistikerat instuvad i ena näsborren. Med lördagens äventyr ute på Ladugårdsgärdet färskt i minnet (en vurpa och lera mellan hjulen), beslöt jag den här gången att i stället prova på lugna gatan här utanför (den var faktiskt lugn, det var städgata). Det som jag inte tagit med i beräkningarna var att den relativt jämna asfalten övergick till pittoreska kullerstenar bortom ICA-butiken. Lite knöligt att åka på men i övrigt inga bekymmer, tänkte jag och tog ett rejält staktag - och stavjäveln fastnade i ett stenmellanrum.

Färden tog ett tvärt slut, armar och ben i luften, bomullstuss och blod ut ur näsan och som genom ett under återfick jag kroppskontrollen och kunde till slut ta emot mig och landa på alla fyra.

Tur att det är så mörkt om morgnarna den här tiden på året.

Borttappat inlägg...

Jag hade ju skrivit ett inlägg om att jag i helgen har testat mina nya rullskidor (och i samma veva immiterat Papphammar); gjort Vasastan osäker när jag och några kollegor körde en helafton på Cliff Barnes; vänt upp och ned på hela lägenheten i syfte att möblera om (jag kom dock bara till steget då allt utspritt huller om buller...) samt sjungit Mozarts requiem utantill. Men innan jag lyckades publicera inlägget, så åt ipaden upp det.

Jag nöjer mig i stället med ett par bilder.

När nätterna blir långa och kölden sätter in...

Det är riktigt kallt ute. Och mörkt. Och det har det varit länge. Inte för att jag lider, jag ligger nedbäddad i en varm säng och är glad att det är helg. Har varit på AW i konkurrentens regi, tillsammans med TT och Helena. Kom hem för en stund sedan, med hes stämma och med rödvinsfläckar på skjortan. Nu blir det senaste numret av Your Life (möttes av ett alldeles färskt nummer när jag kom innanför dörren), sedan nattis.


- Posted using BlogPress from my iPad

Mot nya mål

Jag har äntligen fått ändan ur och hämtat ut mitt tjejklassikerdiplom. Nummer 17 353 är jag som genomfört denna prestation, och prinsessan Lilian har satt sin namnteckning på diplomet.

Tjejklassikern kändes emellertid långt borta när jag i kväll gjorde ett besök på gymmet. Träning är inte något som jag lagt ned alltför mycket energi på den här hösten (ja, men jag har faktiskt varit sjuk!) och detta faktum var mer än kännbart... Något som definitivt kommer bli kännbart är min galna idé om att åka Vasaloppet i vinter (ja, jag kommer ångra det här). Jag tyckte att skidåkning ändå är ganska trevligt och det kändes bra med en större utmaning än årets Tjejvasa.

Marbe har informerat mig om att jag behöver ha ungefär 30 mils skidåkning i benen för att det här projektet ens ska vara möjligt. "Haha, tre mil har jag redan klarat av", triumferade jag och syftade på just nämnda Tjejvasa. Men det gildes visst inte.

Ok, jag har att göra i vinter.

Ingen kommentar angående särskrivningen

Söndagssunk

Det är en bra söndag i dag. Mamma och pappa har varit förbi en sväng (vilket föranledde ett något sånär försök till städning), en julklapp har införskaffats, träningen ligger på is (rent medicinska skäl; jag kan inte chocka min kropp med träning två dagar i rad...) och jag har fortfarande en stor del av dagen kvar!

Kvar på att-göra-listan är att läsa ikapp ett par magasin i veckans tidningsskörd, samt öva lite Mozart. Det hör inte till vanligheterna att jag övar hemma, men nu är det så att hela requiemet ska nötas in utantill till nästa helg, så det är bara att sätta igång... Roligt nog hittade jag en skiva här i gömmorna, där La Chapelle Royal framför just Mozarts requiem. Skivan var en present från Åsa inför när vi skulle göra samma stycke, fast i damsättning, år 2001.

Jösses, vad tiden går fort!

Lördagspyssel

Är det kalas så ska det finnas ballonger. För säkerhets skull tar vi med oss egna.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilken hit!

Dumle Gingerbread är en hit! Jag trodde visserligen inget annat, men ack så många gånger man har blivit besviken över smakkombos som bara blivit pannkaka (glögg med saffranssmak exempelvis).

Nu, dags att hoppa i den lilla svarta och bege mig ut på kvällens äventyr. Det är en nybliven 30-åring som ska firas i kväll.

Come Sunday

I dag är verkligen en dag i min smak. Läste någonstans att kvällsmänniskors dygn är 25 h långt, vilket gör att vi ständigt ligger lite efter övriga världen. Ja, utom just i dag då.

På dagens agenda står afternoon tea med Olof. Vi ska prata livet och ha söndagsångest. Jag frågade om inte sprit vore en mer passande dryck, åtminstone för det senare, varpå Olof svarade fyndigt att han kunde erbjuda alltifrån te, sprit till T-sprit, så det skulle nog ordna sig.

Söndagsoutfiten är en NY-fyndad Juicyklänning (man måste variera sig lite, kan inte köra tracksuit jämt). Slapp och skönt - precis som sig bör på årets längsta söndag.

De röda!

I dag var det premiär för de röda. De röda stövletterna som inhandlades i New York förra veckan. Eftersom klacken ändå är av betydande höjd, så förstod jag att det gällde att leta fram ett par byxor som inte skulle riskera att flagga längs benen.

Jodå, jag hade ett par i åtanke som jag mindes var i längsta laget, men döm om min förvåning när byxorna visade sig räcka ungefär 5 cm ovanför golvet. Med rynkad panna böjde jag mig ned för att se efter, och då såg jag det: som för att understryka mitt ointresse för syslöjd (eller mer troligt, för att det inte fanns tid för några större kreativa utmaningar) så hade jag kort och gott tejpat upp byxorna till lämplig längd. Problemet fann sin lösning omedelbart och de röda fick för första gången beträda (svensk) mark.

Tja, hade jag i stället lagt upp byxorna sist de användes, då hade jag ju inte kunnat ha dem i dag...

Hemförvisad

Även denna hemmadag går mot sitt slut, och nu är det inte bättre än att jag börjar få lappsjuka. Förhoppningsvis kan jag råda bot på den åkomman i morgon.

Problemet med att vara hemma pga sjukdom är att man liksom är för sjuk för att kunna njuta av att vara "ledig" (vilket i och för sig torde vara självklart...). De senaste morgnarna har jag tänkt att jag har en hel dag med läsning, något avsnitt av Gossip Girl och lite allmänt hemmamys framför mig, men lik förbannat så slutar det med att jag sover mig igenom större delen av dagen. Jag har sovit i tre dagar nu! Jetlag? Nejdå, jag sover lika gott om nätterna.

Förhoppningsvis kan jag hålla mig vaken i helgen i stället.


- Posted using BlogPress from my iPad

Ich war noch in New York

Hemma igen efter en fantastisk långhelg i New York. Är nu hemförvisad med min hosta (min chef bad mig uttryckligen att inte komma tillbaka förrän jag var helt frisk) och ömmande revben, och vad passar då väl bättre än att drömma sig tillbaka ett par dagar.



Tre av alla fynd (jag gör ju bara fynd, faktiskt) jag gjorde under resan: Ipad, Giuseppe Zanotti-skor och så en Starbucksmugg till samlingen.



Hotellets frukostalternativ... Ja, men man tar ju seden dit man kommer!



Söndagspromenad längs The High Land, som egentligen bara är en rostig övervuxen järnväg 10 m upp i luften, men som ändå förflyttar besökarna långt ifrån storstadspuls och trafikerade gator...



Ytterligare en New York-oas: Central Park


Troligtvis den starkaste Cosmopolitan jag någonsin druckit; intogs på trevliga The Jane Hotel

- Posted using BlogPress from my iPad

På Arlanda

Eftersom mina resväskor har en tendens att bli en aning överfulla, så har AK försett mig med bagageremmar med passande text.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Stockholm,Sverige

Dopminnen

Timmen är sen och om en dryg timme är det dags att gå upp igen. Dagen har varit stressig och jag har sömnunderskott, men lika glad är jag för det. Om ett par timmar sitter jag nämligen på ett plan till New York! Och där ska jag möta upp världens bästa Karin och världens bästa Åsa!

Men innan dess, några minnen från helgen:


Lite segt blev det allt, Ami ville att vi skulle gå och leka i stället.
Maud hade gjort en krans som höstpynt till dopfunten

Vad passar väl bättre på ett dop än servetter med huvudpersonens namn?

Ami och hennes coola kusin Bella. Bella hade de minsta Uggs jag någonsin sett!
Valet av skor noterades även på huvudpersonen i fråga.

Trött, tröttare...

Befinner mig på Örebro Centralstation i arla morgonstund för att ta tåget tillbaka till Stockholm. Helgen har varit mycket lyckad - Fia blev döpt, eller doppad, som Ami uttryckte det - och jag laddar nu inför en intensiv, men kort, arbetsvecka.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dopoutfit

Befinner mig nu i Karlstad och väntar på tåganslutning vidare till Åmål. Har i princip varit medvetslös sedan Södertälje; den här veckan har
definitivt krävt mer energi än jag har kunnat uppbringa.

Nu är det dock äntligen helg och i morgon ska lilla Fia döpas. Hon ska ha den senaste generationens dopklänning (2000-talets ättlingar var för stora för den klänning som jag, AK och våra kusiner bar) som moster Gunilla har sytt.

Som den accessoaransvariga jag ändå är, har jag kompletterat dopoutfiten med en liten mössa och ett par skor (hittade tyvärr inga guldskor, som jag hade tänk, men ett par lila fungerar ju också). Om jag nu bara lyckas förmå Fia att inte slita av sig mina stylingattiraljer så blir det nog bra...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tjejklassikern!

Intensiv vecka, jag vet inte riktigt vart den tog vägen. Men visst fick jag min fjärde medalj i och med Lidingö Tjejlopp i söndags och har nu fullgjort Tjejklassikern!


I startfållan inför Lidingö Tjejlopp. Rosa var den dominerande klädfärgen... (fotografen var inget undantag).

Förberedd

Jag läste precis i informationsfoldern som kom med posten för ett par veckor sedan (öppnades för någon timme sedan) att ett av alla sätt att förbereda sig på är att se till att ha välvårdade fötter. Jamen, check då! Var till och med iväg och fixade dem hos Axelssons häromveckan. Det finns kanske hopp för mig ändå.

Nu har min supporterklubb precis anlänt i form av Karin.

Fighting fit...?

Om ganska precis fyra timmar smäller det. Då går starten i Lidingö Tjejlopp och den, för mig, sista grenen i Tjejklassikern.

Formen är sådär. Förkylningen dras jag med fortfarande; i dag har även lite ont i öronen. Nåväl, det känns lite skönt att ha ett alibi för att göra ett mediokert resultat (förutom de faktum att jag tränat för lite, inte är någon löpartalang och framför allt saknar förmågan att fortsätta med något som är jobbigt när jag är trött).

Havregrynsgröt har jag fått i mig, vilket känns lite sportigt i sig. Upptäckte dock att havregrynen passerade bäst före-datum 2009, men förhoppningsvis är det inget som dödar mig (gott är det ju inte ändå, så när det gäller smaken gör det väl detsamma...).

Det drar sig mot dop

Har en lugn fredagkväll i juicydress (måste se till att göra en mysgarderobsuppdatering när jag åker till NY). Halsen värker och näsan rinner - jag börjar bli saligt trött på att vara förkyld! Nu ska här kureras så jag tar mig igenom Lidingö Tjejlopp på söndag. Bara medvetslöshet kommer kunna stoppa mig från att fullborda Tjejklassikern!

När det äventyret är avklarat är det dags för dop för lilla Fia. Roligt nog blir det i samma kyrka som jag, liksom flera andra i släkten, är döpt i, Tisselskogs Kyrka. Eftersom jag, i mitt utövande som gudmor till Ami, hittills har varit mycket framgångsrik (ja, men jag har i alla fall uppmärksammat religiösa högtider såsom jul och påsk, genom att köpa en massa julklappar och påskägg...), så har jag fått motsvarande förtroendeuppdrag när det gäller Fia.

Helt i linje med den rutin jag ändå besitter i sådana här sammanhang, så har jag redan fixat både present och klädsel (till mig själv alltså). Klänningen är färgglad och blommig - allt för att kunna kamouflera diverse kroppsvätskor som så ofta förekommer i samband med småbarn...

Morgonstund...

Så var helgen och sånguppdragen avklarade. Sången klarade sig helt OK, men vad som var än mer fantastiskt var att jag lyckades åka kommunalt till båda de tidiga övningstillfällena. De senaste körhelgerna har mina morgnar följt ungefär följande mönster:

1) jag satsar jag på att hinna med lämplig t-bana
2) kommer ned på perrongen precis när tågdörrarna stängs
3) avlägger ett par - för en kyrkokörsångare (för att inte påstå: vem som helst) - synnerligen opassande ord
4) ringer efter taxi
5) anländer till kyrkan 150 kr fattigare

... kommer jag för sent i alla fall så tänker jag att mitt liv vore mycket mindre komplicerat om jag bara bodde längs en t-banelinje som inte hade 15-minuterstrafik på udda tider...

Jag hade med andra ord inga statistiska belägg att tro att den gångna helgens morgnar skulle sluta annorlunda, varför jag var inställd på att kalkylera för risken och förbeställa taxi.

Med helgen framför mig ventilerade jag mina funderingar med Karin i fredags kväll. "Klart du inte ska utgå från att du inte hinner, tänk på impulsköpet!". Karin tryckte på en öm punkt, genom att påminna mig om att jag faktiskt hade gjort ett impulsköp i fredags. Jag har nämligen en relativt fast princip mot impulsköp (det finns tre undantag: semester, tokrea/"once in a lifetime" och force majeure); det är liksom bara shopaholics som impulsshoppar. Nu var emellertid fredagens snedsteg ganska lindrigt, men någon form av botgöring var ändå på sin plats.

Jodå, jag hann minsann! I lördags tack vare Karin som sportigt sprang en löprunda när jag sprang till t-banan, och i söndags - när jag i stället hade mamma som nattgäst - tack vare morgonpiggt sällskap som dukade fram frukost och gjorde det lite roligare att gå upp.

Summa summarum - två insparade taxiresor (med viss stöttning, men ändå...)! Nästan så att jag förtjänar ett impulsköp den här veckan med...

Lugn lördagskväll

Det blir en tidig lördag denna vecka. Har ätit en stillsam middag med mina föräldrar och nu sitter jag och mamma och tittar på Miss Universe 2011 (trodde inte det där tramset fanns längre...).

I morgon är det radiosänd högmässa med kören som gäller (som den mediala kör vi nu har blivit) och jag ska därför vara på plats i kyrkan kl 08:30. Sharp. Som producentens dotter borde kanske även jag komma i tid för en gångs skull...


Snapshot från förra veckans körövning. Foto: Christine Hals

Min kör - i Se & Hör!!

Var hos Mys och fixade naglarna i kväll och tog i vanlig ordning del av den senaste tidens kändisnyheter genom att plöja igenom Se & Hör, HäntExtra, Veckans Nu och andra kvalitetstidningar. Döm om min förvåning när jag får syn på en bild på min kör! Jodå, i ett reportage om TV-programmet Maestro visades en bild från när vi övade med Claes Elfsberg under inspelningarna i våras. Jag är verkligen med i en kändiskör!

Mitt ego grämer sig emellertid över att jag själv inte syns på bilden... Nåväl, jag får väl komma på något annat sätt att komma med i Se & Hör.

Släktdrag

Var ute och sprang för första gången på alldeles för länge i går kväll. Det går... sådär med löpningen, måste jag tillstå. Tacken för gårdagens hurtigrutt var blytunga ben och halsont i morse och jag börjar nu allvarligt oroa mig för Lidingö Tjejlopp som är om två veckor.

Jag reflekterade över min avsaknad av löpartalang när jag träffade mina kusiner med familjer förra helgen. Mitt kusinbarn Julia, 10 år, berättade att de skulle ha löpartävling i skolan den här veckan. "Vad roligt", försökte jag entusiastiskt, varpå flickebarnet svarar: "Nja, jag vill inte vara med, jag kommer nog vara förkyld...".

It runs in the family...

Dagboksminnen

Allt prat om "elfte september" fick mig att se efter i mina dagböcker om jag kommenterat händelserna. Det fanns inga anteckningar från denna dag 2001, men däremot en del tankar från samma dag året därpå, då jag var med pappa i New York när han sände en minnesgudstjänst från Svenska Kyrkan.

Jag skriver om den jippokänsla som rådde nere vid Ground Zero, där det såldes pins och t-shirts med texter såsom: "United we stand", och där folk fotograferade som vid vilken turistattraktion som helst. Men också om flaggor på halv stång (i USA halar man ju flaggan på halv stång även vid minneshögtider) och om hur det kändes att sitta bredvid den omkomne svenskens familj vid minnesgudstjänsten.

9-11

Elfte september. Två små ord, som har kommit att få en så stor innebörd. Jag satt i en datasal på KTH och höll på med ett grupparbete den där tisdagen för exakt tio år sedan. AK skickade ett sms om att ett flygplan hade flugit in i det ena tvillingtornet, och precis som de flesta andra förutsatte jag att det var en olycka - tills jag fick ett till sms från AK, där hon skrev att ännu ett plan kolliderat med det andra tornet.

När jag senare kom hem till mitt lilla studentrum på Gärdet, betraktade jag den tavla över Manhattan, som jag ett par månader tidigare hade köpt av en gatuförsäljare i New York. Tavlan hade blivit stående i garderoben fram tills bara någon dag innan, då jag äntligen hade kommit mig för att spika upp den på väggen.

Den välkända stadssiluetten var för alltid förändrad.

T.G.I Friday...

En synnerligen efterlängtad helg har äntligen infunnit sig. Har av flera skäl varit ur form denna vecka och blogginspirationen har helt uteblivit (läste någonstans att duktiga skribenter inte sitter och väntar på att inspirationen ska komma till dem, utan ser till att själva skapa den... jamen, grattis då...). Nu har jag emellertid fått ett par glas rödvin och en rejäl hamburgare, signerad Anglais, och jag känner att energin börjar rinna till igen.

I morgon blir det lunch med kusiner som är på besök i stan. Mer detaljerade planer för veckoslutet än så tänker jag inte lägga.

Over and out.

Körinternat!

Christina laddar upp inför sopranbaren!

- Posted using BlogPress from my iPhone

3 seconds of fame

Jamen, jag bara måste lägga upp TV-klippet från kvällens avsnitt av Maestro, där min kör var med i c:a två minuter. Av programmets sex deltagare, är tre män och två av dessa gästade vår kör. Var någon av dem Ola Rapace?

Nej.

Spola fram runt 25 minuter! Jag är den enda körsångaren med rosa skor (som S så uppmärksamt konstaterade).

Kräftis!

Måste bara slänga in ett par bilder från lördagens kräftskiva hemma hos S:s föräldrar i Trångsund. Mycket gott och mycket trevligt, och dessutom så hade min "länsman" (hm, jag inser just att jag ger ett etablerat ord en annan betydelse... nåväl, vi är i alla fall från samma län) Torpar-Ernst ett finger med i spelet. Han hade nämligen, via sitt senaste program, tipsat om alltifrån kräfttorn av hönsnät till tomatbröd, format som just en kräfta. Tänk vilka ideér han har, Ernst!





... men förstås en ännu större eloge till S:s föräldrar som även lyckades förverkliga Ernst påhitt!

Den osminkade sanningen

Jag lever nu ett liv utan smink och utan linser (ungefär som när jag hänger i Öret eller på landet, med andra ord) sedan måndagens ögoninflammation gav sig tillkänna. Besöket på St Eriks Ögonsjukhus i tisdags gav inte mycket mer än en kladdig ögonsalva och förmaningar om att undvika allt som kunde irritera ögonen. Inflammationer av denna sort ska bara lämnas ifred!

Min kollega Håkan frågade i dag om jag "tonat håret eller nå't" eftersom jag såg annorlunda ut, men annars tror jag ingen har reagerat nämnvärt på min nya naturella look. En klar fördel är, hur som helst, att kvällsrutinen går avsevärt snabbare. Efter ett par glas rosé i sällskap med A känns sängen mer än lockande...

Kanske är det osminkat som gäller i höst?

Konsten att fördriva en tisdagsmorgon...

GeoTagged, [N59.33353, W18.06628]

Kunglig bebis!

Ja, men det var väl ändå strålande nyheter?! En kunglig bebis är på g! I mars (kanske på min egen bemärkelsedag) kommer vi alltså få fira och dricka champagne till prinsen/prinsessans ära. Magkänslan säger mig att det blir en liten prinsessa, ja det är bara en känsla. Likt min egen ätt så föds det ju många flickebarn bland Bernadotterna (ja, det finns faktiskt flera likheter, exempelvis så har kungen och min pappa samma namnsdag och AK och Vickan är födda samma år), så känns sannolikt att det blir ett par till.

... ja, jag var bara tvungen att lägga upp nedanstående smöriga youtube-klipp. Notera Disney-temat från Aladdin i bakgrunden...



För övrigt var det ett förbannat oväsen från mina, i övrigt lugna, grannar! Är det något sportevent som pågår, eller??

Fina saker

Måste ju bara lägga upp en bild på de helt fantastiskt söta skrivböckerna som jag fick av Åsa i lördags! Jag funderar på om jag ska ha dem som dagböcker eller kanske rentav använda dem på jobbet? Liksom för att sticka ut lite...


Måste också visa de fina ziplockpåsarna som jag också fick (ziplocks är ju så bra saker!). Även om de numera finns att få tag på i Sverige är det förstås fortfarande over there de är som allra bäst.

Free refill

I morse kom jag till jobbet med en totalt urladdad mobil (inte helt optimalt med tanke på att jag ännu inte lyckats koppla in min nya stationära telefon...), varför det första jag gjorde denna morgon var att sätta mobilen på laddning. Min tyske kollega Frank betraktade mig uttryckslöst och frågade varför jag inte laddat mobilen hemma. Jag svarade torrt att det blivit lite knapert hemma efter semestern och att jag därför försökte hålla elräkningen under kontroll genom att ladda upp alla laddningsbara apparater på jobbet i stället för hemma. "Ach so", svarade Frank tankfullt och jag kunde, i vanlig ordning när det gäller Frank, inte avgöra om ironin gått fram eller inte.

Det återstår med andra ord att se om Frank i morgon kommer att ha anammat mitt spartips och tagit med sig mobil, laptop, eltandborste, rakapparat och andra hushållsprylar för - ja, så kallad "free refill"...

Fredag

Trevlig AW med Hersan, Emma och Andreas. Är nu hemma och känner att jag sjunker tillbaka i semestermoodet. I morgon blir det sovmorgon. Sedan brunch med två coola tjejer. Därefter är dagen vikt åt häng med världens bästa Åsa! Aktiviteten är ännu inte fastställd, men den kommer i alla fall att inbegripa smågodis och Gossip Girl.

... fick för övrigt ett riktat reklammejl från cdon.com härom dagen. De tipsade om att nästa säsong av Gossip Girl skulle släppas på dvd inom kort, och att man nu hade chansen att reservera ett exemplar. Jag gissar att jag varit en lite för bra kund i just den genren...

Oväntat paket

Jag har fått ett paket på posten. En total överraskning - och i normala fall en rätt trevlig sådan, om det inte vore för att mitt postutlämningsställe numera är ICA Kvantum i Värtan (vars målgrupp - i alla fall vad butikens läge anbelangar - är Finlandsfärjeresenärer och traffickinghallickar).

Nåväl, jag tog mig iväg till Värtahamnen, förbi Siljaterminalen, Indiskas varulager och krogen "Tre slavar", och fick så mitt paket. Avsändaren var Bonniers Tidskrifter som skickat ett par Body Shopprodukter och en prickig necessär som "kompensation" för att jag inte kunnat få den prenumerationspremie jag ursprungligen beställt. Tja, det var bara att tacka och ta emot!

Incidenten gav dock upphov till två frågor:

1) vad var det för premie jag hade önskat från början?
2) vad var det för tidning - av alla mina prenumerationer - som premien avsåg?

Packning...

Jodå, det ska nog gå att få igen väskan...


Förstår inte att jag alltid släpar med mig så mycket saker till Öret och landet när jag ändå alltid går omkring i mysdress eller något annat sunkigt när jag är där... Jag ville liksom bara ta med mig några Barcelonafynd och visa upp, och så hade jag några nya saker från Götet, och sedan vet man ju faktiskt inte om det dyker upp något tillfälle då Fendibaguetteväskan eller ormpumpsen faktiskt kommer att behövas...


- Posted using BlogPress from my iPhone