I väntans tider

I morgon (eller snarare om några minuter) är första december här. Förutom att det är decembers första bankdag så börjar ju även den officiella nedräkningen till jul. UNICEF-kalendern ska förstås premiäröppnas, liksom datumljuset ska tändas; det jag emellertid är mest spänd på är adventspresenten från S. Hon gav mig en påse i söndags (igentejpad) som promt inte fick öppnas förrän den första. Frustrerande värre (fast trevligt med förstås)!

Försökte ta kort genom påsöppningen men det gav ingen vidare vägledning...

Och den glada nyheten...

... som jag fick i tisdags är att Ami ska bli storasyster!



Detta innebär i sin tur att jag kommer bli favoritmoster åt ännu en person (ok, det är kanske inte stenhård konkurrens om just den titeln...)

En dag för tiara

Tiaran åkte fram när jag skulle gå med S på E:s julkonsert i Gustavsbergs kyrka. Det är ju trots allt första advent; det kändes rätt att förgylla hårtrasslet lite. Till min egen performance i morse var jag dock alldeles för trött för att tänka utanför boxen; ingen tiara och nästan heller inga noter (de kom dock med i sista stund).

Vardagsdramatik

Dramatik i området, det var fullt av brandbilar, poliser och till och med en ambulans utanför grannhuset när jag kom hem i kväll. Såg varken rök eller eld och inget annat tydde på att det var så vidare dramatiskt heller, men det gav ändå lite actionkänsla, lite som om jag hade bott i New York eller så.

Någon eldsvåda var det alltså inte i mitt hus, men däremot skulle man kunna tro att en bomb slagit ned i min lya. Det ser verkligen inte vidare fint ut här. Och mamma och pappa som kommer i morgon... Nåväl, körde igång diskmaskinen i alla fall (den har på kort tid blivit en av mina bästa vänner) för att få bort det värsta i köket. Dessvärre lär den väl låta och gå halva natten eftersom jag råkade välja 140 min-programmet i stället för det på 30 min...

Tur att jag är trött.

Friskvårdsbidrag

Det blev träning i kväll! Det är inte varje dag. Inte varje vecka. Inte varje månad (jo, det är det nog faktiskt). I dag hade jag emellertid goda skäl att ta mig till gymmet; jag skulle nämligen hämta ut mitt friskvårdsbidragsintyg (var det där ett ord??) för att få ut mitt friskvårdsbidrag från jobbet.

Det positiva med friskvårdsbidraget är att det kan ses som ren vinst; pengar off budget som kan användas till vad som helst; lite som att hitta pengar på gatan. Gymkostnaden? Ja, alltså, den dras ju månatligen via autogiro och går under "löpande kostnader", dvs kostnader som man inte kan göra något åt och därmed inte behöver bry sig om.

Med andra ord kan jag se fram emot ett litet, men ändock naggande gott, shoppingbidrag som oavkortat kan användas till konsumtion av det mer lättsinniga slaget.

Plötsligt förstår jag alla de som påstår att det lönar sig att hålla sig i form.

Tisdag

Hemma efter kör med efterföljande körvin (postludervin) på Fondueboden. Inte bara är jag nu hemma och ska krypa ned i en varm och skön säng, ev bläddra igenom senaste Damernas Värld tills jag somnar med lampan tänd - jag möttes också av strålande glada nyheter när jag kom hem!

Livet är bra spännande ibland :)

Årets första pynt uppe

Meningen var att jag skulle köpa en adventsljusstake att ta fram till nästa helg. I stället blev det en minigran till mitt skojulpynt som installerades redan i dag. Shoppingturen i Fältan efter dagens kyrkosång tog en oväntad vändning.

Det lider mot jul

Julen närmar sig ju faktiskt! Skor att hänga i julgranen (typ som julgranskulor fast inte kulor...) köpte jag i USA redan i september; ett datumljus att tända dagligen fram till julafton inhandlades förra veckan; julkalendern från UNICEF kom i måndags; fick en påse glöggte av mamma i tisdags... jag har till och med köpt Amelia Jul - som faktiskt egentligen är en riktigt dålig tidning - eftersom man fick med multijulpynt (tidningens eget uttryck) i form av ett par änglar och julgranar. De blir bra julklappsadresser (har fått några från Röda Korset men de var så fula och tråkiga att jag vägrar använda dem; det är bättre med kommersiella gratisprylar uppenbarligen). I Amelia Jul kan man dessutom läsa om att rosa är det nya röda i jul (tja, varför inte?), att barnen Obama inte får några julklappar, och att man lätt kan göra sitt eget dekorativa julgranspynt genom att dränka barnens plasthästar i gips och sedan hänga de mumifierade djuren i granen.

Det jag dock saknar och har tänkt införskaffa i över två år är en klassisk adventsljusstake att ha i fönstret. Sedan kan det bli jul.

De är förlovade!

Har tänkt skriva hela veckan, men så har det bara inte blivit av... Nu är det sent och sängen kallar, men - jag bara måste uttrycka min förtjusning över veckans kungahändelse: Williams och Kates förlovning!

Åh, så trevligt det kommer bli med ett kungabröllop i sommar. Vi kommer få ännu en dag med genomgående champagne och fest och kungligheter. Med tanke på Vickans bröllop i somras skulle kungliga bröllopsfiranden nästan kunna bli en ny tradition faktiskt.


Note to self: när jag förlovar mig med en prins och kan förmoda att min vänsterhand kommer bli föremål för all världens ögon, så ska jag se till att ha fixat en ordentlig manikyr innan (men klänningen var en hit; tydligen från brasilianska Issa).

Prima ballerina

Har haft en mycket trevlig och intensiv helg i Götet. Tyvärr hann jag inte träffa min favoritgöteborgare, men väl andra coola götar såsom min tidigare kollega Kristin. Nu hemma igen efter en fem timmar lång tågresa full av skratt och avhandling av livets väsentligheter tillsammans min nuvarande kollega Magda.

Det är dock dags att krypa till kojs. För länge sedan. Men först en bild på mitt nypimpade badrumskakel.

Rapport från teambuildingdagen

Kort rapport från teambuildingdagen: god mat, faktiskt riktigt karismatiska föredragshållare (de har en tendens att mest vara fåniga annars i sådana här sammanhang), men framför allt - dagen började med att alla fick varsin mysdress att ta på sig. Några vägrade, men de allra flesta - jag själv inkluderad - tog i alla fall på sig hoodien (var nog bara chefen själv som krängt på sig både jacka och muddbyxor) och vips så förvandlades en grupp banktjänstemän till en skock vinröda smurfar.

Mobiltelefoner var förbjudna, så jag fick ta kort lite diskret...

Teambuilding

Ujujuj, vilket väder! Har lyckats hålla mig inne hela dagen (fördelen (?) med mitt jobb är att personalmatsalen ligger i källaren, vilket innebär att man kan hålla sig både ifrån luft och dagsljus en hel dag), men märkte att det var snöslask på marken när jag gick hem...

I morgon är det teambuildingdag på Sundbyholms Slott (det är tydligen där som speeddejtingen i "Bonde söker fru" äger rum; mamma pratar ju varje år om att hon ska anmäla mig till programmet, så det är väl inte fel att jag bekantar mig med miljön) som gäller. Inte med ett team där jag själv ingår dock, utan med en annan avdelning som tyckte "det vore trevligt" om jag också ville vara med eftersom jag skickar tråkiga rapporter till dem varje månad. Jag antar att vi i sann teambuildinganda kommer leka fåniga lekar och sedan dricka alkohol tillsammans under kvällen.

Tja, det ska jag väl klara av...

Tess lördan

Lång och händelserik dag. Började med en joggingtur i ottan (ja, allt är ju relativt en lördagsmorgon), höll sedan på att missa körbussen till Eskilstuna. Hann på ett mirakulöst sätt med ändå; konsert med två requiem; hemfärd; middag och drinkar med E. Avböjde klokt att haka på fortsatt utgång med TT (inte för att det inte brukar vara roligt, utan för att det brukar bli både sent och blött... och jag har trots allt mitt tvåstrukna H att tänka på inför morgondagens konsert).

Jag har därutöver gjort mig känd i kören för att använda diverse prefix av mer tvivelaktig karaktär. Allt började med att någon kommenterade uttrycket "luderponcho" - som myntades här på bloggen för ett antal veckor sedan - på min facebooksida, vilket min körkollega Christina i sin tur såg och tyckte var mycket roligt. Efter att jag under dagens busstur dessutom lyckats få ur mig ordet "horstövlar" (ja, men jag kan uppenbarligen inte alltid ta ansvar för mitt vokabulär), frågade nämnda körkollega, som i vanlig ordning hade med sig "postludievin" till hemresan, om vi inte borde kalla det "postludervin" i stället.

Sagt och gjort. Fast i morgon ska jag både komma i tid och skippa lackstövlarna. Känns som om jag kan ge ett konstigt intryck annars.


Joggingvyn från i morse


Postludervin - ur pappmuggar


Drinkar med hallon på toppen. Min resp E:s väska fick också vara med på bild

Något att se fram emot...

Det blir julshopping med Karin i London! Japp, biljetten är bokad, helgen före jul drar jag till ön - åh, vad skoj det ska bli! Förutom shopping kommer det bli kafféhäng och pepparkaksdegsätande (tvivlar på att vi kommer baka...).

En trevlig sak med att julshoppa utomlands - förutom det uppenbara - är att det ofta finns en sympatisk inställning till det här med giftbags och giftboxes. Halva nöjet med att köpa julklappar är ju att köpa ett lika fint omslag i någon form, och utbudet i övriga världen brukar vida överträffa det svenska.

Om sex veckor alltså. And counting...

Tuesday's gone

Dagen har gått emot mig! I dag har jag:

* haft av inte mindre än två naglar. Ny tid hos Mys först på fredag. Hade bara hårrötterna varit mörka också hade whitetrashlooken varit fulländad.

* haft sönder blixtlåset i gylfen. Nej, det var inget som hände i slutet av dagen, utan ganska exakt mitt på. Naturligtvis hade jag knallila trosor på mig som således utgjorde en klar kontrast mot det mörkbruna byxtyget. Behöver jag tillägga att jag suttit med benen i kors sedan lunchtid?

* haft ut yoghurt i handväskan. Eländet låg däri i tio minuter, men självklart skulle foliet hinna gå sönder och stackars Baysy prepareras med yoghurtkultur.

* blivit blöt av regnet.

Ok, det där sista gäller nog de flesta i den här stan; ska sluta gnälla nu och faktiskt lyfta fram några positiva saker med denna novembertisdag. I dag har jag också:

* haft besök av Helena som råkade vara i stan i går till i dag.

* sjungit Mozart.

* kändisspottat Pernilla Wahlgren (ja, men jag försöker ju vara positiv nu...).

Fast nu är snart dagen slut. Tuesday's gone with the wind, som det heter i visan.