Snart på väg

Nu bär det snart iväg österut! Och jag är förberedd; jag har nämligen införskaffat en praktisk och funktionell reseadapter.

Var hälsad sköna morgonstund

Juldagen har inletts som sig bör: med julotta, och det i den kyrka där jag själv är döpt.

Världens mest smaklösa julpynt?

Det var så tacky så jag var liksom bara tvungen att slå till. Utstyrseln åkte på kvällen före julafton när barnen somnat. Enligt utsago var den spontana reaktionen på morgonen: "Titta! Toatomten har kommit!".

Men Toatomtens besök får bli kort. Tyg mot toalettstolen är nämligen inte så kul...

Jag besökte vintern i helgen. Solen var också där.

Utsikt från hytten utanför Hemsedal, Norge

Det blir en grön jul

Sådär ja! Tre och ett halvt kilo Gröna Kulor levererade hem till mig. Det hände en jul för länge sedan att ingen i familjen hade köpt Gröna Kulor och trots att vi fullständigt finkammade hela Öret i jakten på det gröna guldet så fick vi vara utan (ja, i alla fall till mellandagarna).

Det ska aldrig mer upprepas!

Söndagsfrukost

Den hjärtformade äggformen (eller är den månne tänkt till plättar?) kändes som ett nödvändigt inköp. 

Dålig dag

Ibland har man dåliga dagar. Sådana dagar då grundtillståndet är att man är trött och sur, helst också lite förkyld, och när sedan de yttre omständigheterna gaddar ihop sig och gödslar på det redan dåliga stämningsläget.

Häromveckan hade jag precis en sådan dag. Jag kom till jobbet och muttrade och beklagade mig för alla som råkade vara i närheten. "Vill du ha godis?", frågade Uwe på sitt sedvanliga uttryckslösa sätt.

Om jag ville! Med en liten skål fylld med vingummi och ett par chokladkex tog jag min tillflykt till en av de sk "högkoncentrationsplatser" - skrivbord som liksom har väggar och tak, ja, en koja om man så vill - och gömde mig för världen. Tack Uwe!

Monday morning

I dag har även jag närmat mig gränsen bortom galenskap. I vanlig ordning skulle jag i morse promenera till t-banan för att ta mig ut till förorten och i vanlig ordning hade jag alldeles för mycket att bära (handväska, dator, yogakläder...). Kallt och eländigt var det också (ont i halsen hade jag dessutom) och allteftersom jag gick kände jag att det i allra högsta grad var läge för handskar i snålblåsten. Grävde lite i ena väskan och fick fram en vante... ok - bra. Fortsatte gräva och - trots ihärdiga försök fick jag bara tag i en skrubbhandske som låg kvar i yogaväskan...

Nåväl, olika färg och material på handskarna är väl det som gäller nu??

Höstutflykt

Helgen kom att bestå bland annat av en utflykt till ett höstvackert Gustavsberg. Eftersom det nu ändå är en gammal bruksort så tyckte jag det kändes angeläget att faktiskt få med lite porslinstema i bilden. Detta yttrade sig som ett besök på Gustavsbergs outlet.

Ett par kulörta champagneglas fick följa med hem. Förutom rosa och grönt innehåller samlingen ett blått samt ett orange. (Och nej, det kanske inte blev så mycket "porslinstema" just på detta inköp, men det är faktiskt inte mitt fel att det även såldes Kosta Boda-produkter...)

En helg i Dalsland

Så tog semestern slut och med den sommaren. Denna höstliga helg har tillbringats på dalsländsk mark, där kusinbarnet Victoria har konfirmerats och där årets begivenhet i byn gått av stapeln.

Det här med konfirmation efter sommaren tycks vara det som gäller numera. Ett specifikt tema ska också varje konfirmationsgrupp på tiotalet med självaktning ha. Den här gruppen hade eldtema, vilket bland annat yttrades sig genom att organisten spelade Sareks gamla schlager "Genom eld och vatten" som utmarsch (jo, det är sant...)!

Jag kom fram till att jag sist besökte Åmåls kyrka när min kusin Lise konfirmerades. Året var 1991. Utan att vara alltför kritiskt granskande så får jag lov att tillstå att jag nog åldrats mer än kyrkan under dessa år.

Årets happening har också ägt rum i den lilla byn där vi har vårt hus. Lokala förmågor uppträdde, det såldes närproducerat, tävlingar med synnerligen lokala priser gick av stapeln... Allt regisserat av: pappa.

Roadtrippen fortsätter

Vi har nu tagit oss ut på den sicilianska landsbygden och bor på bondgårdar (jamen det kallades "agriturismo"). Detta var den gångna nattens härbärge, som även producerar Siciliens mest berömda vin (enligt ägarens egen utsago).

En selfie uppe på Etna. Inga utbrott dock. Varken från mig eller berget.

Maten här gör ingen besviken; det är mycket och det är gott. På italienskt manér toppas allt med ett glas limoncello, hemgjord sådan.

Eftersom min nya följeslagare Garmin Vivofit - träningsarmbandet som räknar steg och mäter puls - är med så har jag känt mig tvingad att använda springskorna. Efter en löptur bland vinrankorna blir det ett par tabataintervaller under olivträden.

Sankta Lucia

Är man i Syrakusa så måste man väl få göra en luciapose utanför Santa Luciakyrkan??

"Den som sa't, hon va't!"

Med det här fantastiskt rara kortet bredvid mig från den här fantastiskt rara personen kan jag inte annat än sova gott. Tack snälla Åsa, jag skulle kunna skicka precis samma kort till dig!

Bargemonminnen

Till tonerna av Francis Poulencs Messe en sol majeur drar jag mig till minnes hur jag för en vecka sedan åt middag och drack rödvin under linden i slottsträdgården i Bargemon.

Vi kör ett kollage. Det är ju så trevligt.

Packningen var som alltid under kontroll // Väl framme i Nice blev jag och Ch upphämtade av vårt manliga resesällskap som anlänt tidigare och fixat med hyrbil. De fick även äran att köra samt agera kartläsare. Det här med könsroller är inte bara dåligt // SopranLoungen var givetvis med // Matrummet // Förutom sång så hann vi även med lite strand. Jag mår en aning dåligt när jag ser hur sandiga mina fötter var... // ... som väl var så kunde mitt portabla fotbad muntra upp fossingarna // Vår konsert marknadsfördes på ett framgångsrikt sätt - antalet konsertbesökare uppgick till drygt hundra pers! // Uppladdning i kyrkan innan konserten // Åsså en gruppbild efter genomfört verk

Så var semestern slut (åtminstone för ett litet tag)

Efter en fantastisk vecka på det här stället:

... känns det sådär att vara tillbaka och titta på den här utsikten:

Tur att jag kan muntra upp mig själv med de här nyinköpen:

Livet på landet

Ändamålet helgar orden

Jag är för allt som är emot cancer. Med det menar jag att allt som drivs eller säljs till förmån för cancerforskning eller cancerbehandling är av intresse. När föreningen Ung Cancer i samma veva som A blev sjuk började sälja pärlarmband med texten "Fuck cancer" tvekade jag trots allt. Kunde man verkligen gå omkring med ett armband med "the f-word" fullt synligt? Det blev en silverkedja från Rosa Bandet i stället (både jag och A lyckades faktiskt tappa bort våra respektive halsband precis i samband med att A avslutade sin behandling - tja, mission completed liksom!).

För några veckor sedan berättade en man som sitter i samma ledningsgrupp som jag att hans tonårsson drabbats av cancer. Så hemskt, så fel och så orättvist. Och även om det kommer från hjärtat så känns det ganska platt att visa sitt deltagande bara genom att säga just så. Min chefs assistent hade emellertid en bättre idé. Hon köpte ovan nämnda armband till hela ledningsgruppen med uppmaningen att vi skulle bära dem för att visa vårt stöd och engagemang.

Och ja, kan min chef och mina kollegor - som faktiskt samtliga torde vara mer besvärade av budskapets vokabulär än jag - bära ett armband med "the f-word" så kan jag! Fuck cancer!

En helt vanlig fredag (?)

I dag har det varit vardag igen. Fast ändå inte riktigt.

Dagen kickstartades (må ha varit en aning senare än andra fredagar...) med frukost i solen.

"Jobbet är inte där du är, utan det du gör", heter det på min arbetsplats. I dag valde jag att använda hemmakontoret.

Fredagen avrundades med bio hos IOGT-NTO i Bengtsfors. Njutångers Folkets Hus biomaskinist under 50-talet poserade villigt vid den gamla filmprojektorn i foajén (ja, bilden är jättedålig, det var solens fel. Har absolut inget med fotografen att göra).

Nu i ro slumra in

Kort sammanfattning av de senaste två dygnen:

Halsont - feberdäckad - relativt uppstånden - flyg till Vilnius - möten - flyg till Köpenhamn - flyg till Göteborg - tåg till Åmål - bil till Gullungebyn.

Puh. Nu ligger jag dock i mitt rum i Gullungebyn och tittar på snedtaket med stjärntapeten. Jag tänker inte flytta på mig de närmaste åtta timmarna. Eftersom packningen till Vilnius blev sådär genomtänkt så har jag helt i linje med lantlivet fått låna en t-shirt från Lantmännen, på vilken det står "Spannmålsodlare", som nattlinne (varifrån kommer den?? Nog för att morfar var bonde men han gick bort för 22 år sedan och den här t-shirten är definitivt inte från hans aktiva år...). Den kommer jag sova gott i.

Jag var bara tvungen att smygta ett kort på Vilniuskontorets rökrum. Varför går de inte bara ut??

Jag dricker väldigt sällan alkohol när jag flyger, men i dag krävde min hals en whiskey...! Jag tycker inte ens om whiskey men det rensade faktiskt upp lite i halsen på ett bra sätt.

... åsså dagens absoluta fynd från Tax free-shoppen: Vodka strawberry med ett läppglans på köpet! Det gick bara inte att motstå. Drinken är dessutom inte bara god (??), den är nyttig också, 60% fruktinnehåll utlovas.

Dagstur till Tallinn

Flygplatsen i Tallinn bjuder damtoalettens besökare på en liten orientering i modehistoria (om det är samma tema på herrarnas är oklart). Varje toalett har ett plagg/en accessoar på utsidan och på insidan av dörren finns lite kuriosa om detsamma att ta del av under toalettbesöket. Jag valde självklart väsktoaletten och kunde således läsa mig till att Kelly-väskan, döpt efter Grace Kelly, skapades 1935. Jag reagerade genast och var på väg att ringa Estlands motsvarighet till Swedavia och påpeka att detta är ett faktafel. Begreppet "Kelly Bag" etablerades nämligen när Grace Kelly höll sin Hermèsväska framför magen för att dölja sin graviditet, vilket måste ha varit absolut tidigast någon gång på 50-talet. Jag var förstås tvungen att gå till botten med det här och efter lite googlande så har jag nu lärt mig att:

- Det var 1956 som den nygifta Prinsessan Grace använde sin Sac á dépêche, som väskmodellen ursprungligen hette, som sköld mot nyfikna paparazzis. Eftersom modellen var prinsessans favorit så började den kort och gott att kallas för Kelly Bag (enklare för amerikanerna att uttala dessutom).

- Namnet uppdaterades officiellt i Hermès produktkatalog 1977.

- Sac á dépêche hade emellertid varit med längre än så. Prototypen skapades ursprungligen redan 1892 men just Kelly-modellen designades 1935.

Jag ger Tallinn Airport rätt där och konstaterar att även den här resan har gett mig ny vishet och kunskap.

Parisminnen

En selfie med Eiffeltornet i bakgrunden kändes obligatorisk. // Middag på Kong vid Pont Neuf. // Paris under rosa himmel. // "Är de inte lite väl glittriga?" undrade mamma. Jag förstod inte frågan. // Hattprovning. Ifall jag skulle råka bli bjuden på kungligt förmiddagsbröllop. // En av de äldre t-banenedgångarna, signerad Hector Guimard. // En av många goda måltider. // Utsikt under en välbehövlig paus med ett glas rosé. // Det rosa fatet var givetvis med på resan.

Tåg

Gör ännu en av mina många resor med SJ. De måste ha blivit färre på sistone (alternativt billigare) för jag har blivit degraderad till vanlig vit SJ Priomedlem efter att ha varit på den gråa och lite coolare nivån de senaste åren. Detta innebär att jag inte längre får gratis kaffe eller internet när jag reser med SJ. Nu är antalet gånger som jag verkligen kunnat utnyttja dessa förmåner lätt räknade. I de allra flesta fall åker jag med "SJ Regionaltåg" och eftersom dessa tåg är tänkta att främst nyttjas av pendlare som åker kortare sträckor så finns varken kiosk eller internet tillgängliga. Varför man som pendlare inte skulle vilja ha möjlighet att jobba och ta en kopp kaffe ombord har jag visserligen lite svårt att förstå, liksom hur avståndet mellan Stockholm och Göteborg kan anses vara en "kortare sträcka"...

Nåväl, i dag är det Karlstad som är mitt första stopp och dit är jag nu på väg i ett - just det, SJ Regionaltåg. Just därför känns det helt ok att vara nedflyttad en klass eftersom jag annars bara hade irriterat mig på att SJ återigen snuvar mig på mina utlovade privilegier. Det som hade kunnat bli ett problem är det faktum att det inte bara saknas kiosk eller bistro, jag hann heller inte köpa med mig något ätbart att ha på denna fyra timmar långa resa. Men - lösningen stavas "So Lo-Carb High Protein Bar" som jag numera har liggandes lite överallt. Det var för några veckor sedan som jag vid akut mellanmålsbehov spontant slank in till Träningsspecialisten för att få tag på nödproviant. Där fanns proteinbars i alla möjliga smaker, 1 st för 15kr; 24 st för 300kr. Som den ekonomiskt sinnade och sparsamma person jag ändå är så var valet givet. Och jag har överlistat SJ.

Petit déjeuner

Parisisk frukost bestående av café au lait, pain aux raisins samt chausson aux pommes. Resterande frukostgäster hoppade de två senare till förmån för en cigg eller två, men vi nordbor är ju inte lika hardcore, utan nöjde oss med det busiga i att inleda dagen med smördegsverk i stället för fullkornsbröd till kaffet.

Och jodå - här skiner solen och det går alldeles utmärkt att sitta ute!

Sommartid

Det finns en enda dag på året, då jag tycker att jag hinner med ungefär det jag tänkt och klockan hela tiden är ungefär det jag tycker den bör vara. Det är den sista söndagen i oktober, dvs dagen då vi går tillbaka från sommartid till normaltid, och dygnet helt plötsligt får en extra timme. Övriga dagar är jag på något sätt alltid lite efter och får ständigt anstränga mig för att komma ifatt. Det sägs att vi kvällsmänniskor är anpassade efter ett dygn på 25 h och det skulle ju kunna förklara mitt handikapp.

Pågående dygn har inte ens 24 h, utan 23!! För att lura sommartiden, som knycker en timme av min redan så begränsade tid, så bestämde jag mig för att helt sonika dissa denna söndagen den 30 mars. Jag skulle låtsas som att den inte fanns och tänka att det var söndag i går. På så vis skulle jag bli positivt överraskad när helgen skulle visa sig ha ytterligare ett par timmar att erbjuda. Jag satte således igång med att försöka uträtta helgens alla uppdrag redan i går. En trevlig brunch med Helena, men sedan en rask promenad raka vägen hem för tvätt, jobb, städ och lite klädlogistik. Bland annat fick vinterkapporna maka på sig till förmån för vårens diton, och de tjocka stickade tröjorna förpassades till vintersektionen i det som tidigare var mitt städskåp.

Efter lite lördagsmys på distans med Åsa (Skype) så lade jag mig i hyfsad tid och kände mig redo för en ny vecka. Och vad vaknade jag upp till? Jo, 23 h extra helg!

Jag vs sommartiden: 1-0.

Jag var rak i fredags. Jodå, det var det återkommande skämtet under kvällen...

SopranLoungen gjorde ett kort gästspel på jobbet i fredags. Den fick göra sällskap med min professionella skouppsättning.

33

Jamen sådär ja - 33 jordsnurr (nej, jag vet, det tar jorden endast en dag att snurra men alla som någonsin läst KamratPosten förstår vad jag menar). Och det första jag gör är att logga in på Skatteverkets deklarationssidor för att konstatera att jag ska betala 3 629kr i restskatt. Grattis.

Gröna Kulor

Sitter och inväntar min 33-årsdag i stugan i Trysil. Dagen har bjudit på ymnigt snöfall, vilket tyvärr omöjliggjorde skidåkning, men förhoppningsvis kan vårdagjämningen skänka mer sol och mindre snö.

Som sig bör vid våra familjesammankomster så har vi med oss ett stort lager Fazers Gröna Kulor. "Gröna köttbullar", som jag kallade dem när jag var liten, tillhör egentligen Fazers julsortiment och säljs således bara i december (fast en ask skickas faktiskt alltid till engelska kungahuset när det firas bröllop!). Efter lite letande hittade jag emellertid en grossist på nätet som distribuerade godsakerna också såhär års. Minsta ordern låg på 14 paket. Det var bara att lägga en beställning.

I vanlig ordning är det rosa fatet med. Det har till och med ett eget Instagramkonto numera.

Vi har Gröna Kulor så vi klarar oss ett bra tag framöver. Åtminstone till påsk.

Yoga day

Fast det satt långt inne. Trots att jag var klarvaken så kändes det som en dålig idé att gå upp och försöka stå och balansera på ett ben i 40-gradig värme. Sedan insåg jag det absurda i att jag ens var förmögen att formulera sammanhängande meningar vid halv sex på morgonen och att det därför var lika bra att masa mig upp. Sagt och gjort. Värdefulla minuter hade emellertid gått till spillo under mornandets interna överläggningar, varför det blev en kort men intensiv löptur till bussen. 

Nåväl, man ångrar aldrig att man faktiskt tog sig upp och i dag var inget undantag. 

Sovit gott har jag också gjort. Bifogar en bild på min kvällslektyr, som sammanfattar tre av mina intressen: livsåskådning, mode och mediciner. Ja, jag borde söka hjälp...

Ça ne sera pas le printemps sans Printemps!

Nej, det blir faktiskt inte vår utan ett besök på Magasins Printemps. Eller på Lafayette. Eller strosande längs Rue Rivoli, eller drink högst upp i Kenzohuset vid Seines strand, eller café au lait på en uteservering. Det blir helt enkelt inte vår utan ett besök i Paris.

Så det var ju bara att boka!

(DISCLAIMER - jag försökte få till en fyndig rubrik men eftersom min franska inte har praktiserats på 10 år och inte heller då var direkt felfri, så reserverar jag mig för felskrivningar eller olämpligt/stötande språkbruk...)

Mellisplättar

Jag inser att jag är en sisådär 25 år äldre än avsedd målgrupp men ett litet paket plättar med tillhörande gaffel och sylt på sidan är perfekt för mig. Överlevnadsproviant i en liten ask!

Dessutom var det ju extrapris. Jag köpte två.

Barnvakt

It's that time of year. Helgen då Vasaloppet Öppet Spår äger rum och jag är i Öret för att backa upp mamma och pappa med barnpassandet av Ami och Fia.

Dagens huvudaktivitet har varit ett besök på Filmstaden Örebro och Emil i Lönneberga. Jag hade gärna sett Frost för att få höra min före detta körkollega kula, men tydligen är en två- resp fyraåring för små för en sådan film (jag tänkte att det är tecknat och allt tecknat passar barn liksom, men så funkar det tydligen inte...).

Väl inne i salongen var det godis och popcorn som gällde en stund, innan jag lugnt kunde luta mig tillbaka i de sköna fåtöljerna och vila ögonlocken en stund (det var faktiskt en välbehövlig lur; min tillvaro hänger på att jag kan ta igen veckans sömnunderskott med 9-10h dygnsvila under helgerna och det var definitivt inte möjligt den gångna natten). Bio är en bra barnpassningsaktivitet!

Lackning av små finger- och tånaglar var också en av dagens aktiviteter och denna gång var det alla regnbågens färger som gällde. Om det skulle accepteras i Ryssland är oklart...

Utflykt till Knivsöder...

... bäst att ta på sig Dr Martens (blåskimrande dessutom)!

Skriftligt omdöme

Jag har fått feedback på de texter jag skrev i samband med en skrivkurs på distans som jag genomförde i höstas. "Genomförde" är egentligen något missvisande - det var alldeles för många uppgifter som aldrig blev gjorda - men på det som jag till slut levererade har jag nu fått återkoppling samt några tips inför fortsatt skrivande.

Ett av utlåtandena löd:

Musikalisk vill jag ju påstå att jag är. Att det skulle märkas även i skrift har jag dock aldrig tänkt på.

Vidare skriver kursledaren:

Intressant. Jag kommer kommer ju knappt ihåg vad jag har skrivit om i mina inlämningsuppgifter men generellt tycker jag inte att jag är så dramatisk. Dramatiken i denna blogg är ju till exempel nästintill obefintlig. Det beror visserligen främst på att jag i någon mån försöker spegla min vardag, och då blir det trist nog inte så mycket dramatik...

Reagerar dock över att ingen av mina inlämnade texter är speciellt positiv, och allt vad humor heter lyser med sin frånvaro. Jag är på intet sätt en person som alltid är glad och positiv - inget kunde vara mer felaktigt - men med pennan i hand får jag inte sällan en raljant ton. Så inte i detta sammanhang, uppenbarligen. En text jag särskilt reagerar på är en som inleds såhär:

"Himlen gråter och molnen är svarta av sorg. Fågelsången har tystnat och blommorna har sänkt sina tidigare så stolta huvuden."

Jag borde nog söka hjälp för min splittrade personlighet.

Corporate look

Jag har varit corporate i dag och haft skjorta med manschetter. Det var lite en ny värld som öppnade sig när jag upptäckte hur många fina manschettknappar det finns (om man letar lite i alla fall); det är faktiskt en anledning till att jag använder skjorta lite oftare.

I dag var det den rosa skomodellen (har även ett par blå och snart ett par lila - bra med ett par alternativ) som gällde.

Att rensa ut

Såhär i början av året har jag (än så länge) förhoppningar om att bli en bättre och mer organiserad människa. Ett område med klar förbättringspotential vad gäller det senare är mina garderober, i synnerhet med tanke på den senaste tidens inflöde av reafynd.

För någon vecka sedan började jag gå igenom alla kläder och en del rensades genast bort utan några större kval. Nog för att det vore rimligt att jag gör mig av med ytterligare ett par paltor, men oavsett så är det lik förbannat mycket kläder på liten yta. Karin gjorde mig då uppmärksam på att "att rensa ut" inte nödvändigtvis behövde syfta enbart på kläder, utan att jag gott och väl kunde rationalisera bland annat krafs här hemma.

Sagt och gjort. I städskåpet har jag faktiskt mycket extragrejor, som jag bunkrar när jag handlar på ÖB, och alla trasor, svampar, Ajax etc kan omöjligt vara nödvändigt att ha så lättillgängligt. Allt utom dammsugaren ställdes således undan i en låda och kategori "tjocka tröjor" tog plats. Nu ska jag bara lyckas få in en spång att hänga galgar på så har jag löst problemet. För den här gången i alla fall.

2013

Det nya året är här och det är på sin plats med en liten sammanfattning av 2013.

Årets:

-önskan: Jag gav inga nyårslöften förra året. Däremot hade jag en stark önskan, som lyckligtvis gick i uppfyllelse! Det var att A skulle besegra cancern, vilket hon med en fantastisk kämparglöd också gjorde.

-överraskning: A besegrade inte bara cancern. Efter alla påfrestande behandlingar så visade det sig att ett litet mirakel gömt sig därinne i magen. Samuel föddes den 17 april och plötsligt hade allt det onda vänts till något positivt.

Det är jobbigt med dop; i synnerhet när man själv är huvudperson.

-bimbo: Inför ett morgonmöte tidigare i höstas bestämde jag mig för att ta t-banan till jobbet för att vara säker på att komma i tid. Problemen började redan när tåget först dröjde och, när det så väl kom, utövade krypkörning. Väl vid porten till min arbetsplats hittade jag inte mitt passerkort. Kortet låg hemma i gårdagens väska och mitt alternativ var att försöka få tag på en kollega, vilket jag efter ett antal telefonsamtal gjorde. Insläppt och väl på mötet - sen och med stressad och stirrig uppsyn - fick jag fram mitt block och grävde i väskan efter en penna och den enda jag hittade var: Marc Jacobs läppstiftspenna...

Pennan matchade i alla fall nagellacket...

-nymodighet: Jag är numera en relativt entuasiastisk utövare av bikramyoga och det på morgnarna! Starkare bålmuskulatur och mildare och mindre frekventa migränanfall är resultatet hittills. Tack för tipset Ch!

Inleder årets träning med en ny yogaväska

-fraktur: Jag har ju inte brutit så mycket ben i min kropp. De två gånger jag gjort det har det emellertid varit "småsaker" som inte riktigt kunnat rättfärdiga medömkan eller sjukskrivning. Sensommarens missöde bestod i en "marchfraktur" på ovansidan av foten, vilket satte stopp för sportandet ett par månader. Vad som var värst? Jag tvingades köpa SL:s månadskort...

-fynd: Kan inte riktigt bestämma mig för om det är mina Manolos eller den där dagen i Ullared tidigare i höstas. Därutöver bjöd gårdagen på superb reashopping här i London, så det är nog omöjligt att välja ut något enskilt... Mycket fynd blev det i alla fall (som vanligt)!

Shoppingfynden från årets sista dag.

Vad ska då hända 2014? Jag ska styra upp mina matvanor (eh, fortfarande...). Att kaskadspy på grund av magkatarr är inte bara onödigt, det är även rätt otrevligt. I synnerhet när det hela börjar mitt under en körövning. Att värna mer om min sömn är också en av årets utmaningar. En bok om hur mat och sömn påverkar vårt välbefinnande (tack för julklappen!) kommer fungera som inspirationskälla.