Jag har fått feedback på de texter jag skrev i samband med en skrivkurs på distans som jag genomförde i höstas. "Genomförde" är egentligen något missvisande - det var alldeles för många uppgifter som aldrig blev gjorda - men på det som jag till slut levererade har jag nu fått återkoppling samt några tips inför fortsatt skrivande.
Ett av utlåtandena löd:
Musikalisk vill jag ju påstå att jag är. Att det skulle märkas även i skrift har jag dock aldrig tänkt på.
Vidare skriver kursledaren:
Intressant. Jag kommer kommer ju knappt ihåg vad jag har skrivit om i mina inlämningsuppgifter men generellt tycker jag inte att jag är så dramatisk. Dramatiken i denna blogg är ju till exempel nästintill obefintlig. Det beror visserligen främst på att jag i någon mån försöker spegla min vardag, och då blir det trist nog inte så mycket dramatik...
Reagerar dock över att ingen av mina inlämnade texter är speciellt positiv, och allt vad humor heter lyser med sin frånvaro. Jag är på intet sätt en person som alltid är glad och positiv - inget kunde vara mer felaktigt - men med pennan i hand får jag inte sällan en raljant ton. Så inte i detta sammanhang, uppenbarligen. En text jag särskilt reagerar på är en som inleds såhär:
"Himlen gråter och molnen är svarta av sorg. Fågelsången har tystnat och blommorna har sänkt sina tidigare så stolta huvuden."
Jag borde nog söka hjälp för min splittrade personlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar