Konsert och body butter

Har avslutat veckan med att gå på Peter Jöbacks julkonsert tillsammans med E och S. Det var S:s födelsedag som skulle firas, varför även kungen, Silvia och Madde var på samma konsert (ok, kungafamiljen kanske inte kände till S:s bemärkelsedag, men det var i alla fall trevligt att ha dem med, som en del i firandet liksom).

Ett antal drinkar senare landade jag här hemma för någon timme sedan. Sedan dess har jag gått runt och plockat, pysslat, donat... Bland annat så försökte jag ta tag i problemet med min vintertorra hy (det kliar och jag väljer att tolka det som ett tecken på torrhet, snarare än loppinvasion). När jag shoppade loss på Body Shop i London förra helgen, så fick jag en burk glittrigt body butter med kokosdoft på köpet (jag gillar när man får saker "på köpet"; det får mig att uppleva det som att jag gör en bra affär). Av uppenbara skäl är detta body butter inget som är brukligt i sociala sammanhang, men nu befinner jag mig faktiskt i ett högst asocialt sammanhang. Följaktligen sitter jag nu och stinker som en grupp charterresenärer.

Dagens sötaste lucia...

Helgens julkonserter är nu avklarade och jag har placerat mig i soffan (är ju Persbrandt på TV) med en kopp glöggte.

Dagens sötaste lucia är, precis som jag anade i natt:

Ami (jag är inte alls partisk)!

Nu står julen för dörren

Hemma efter en dag som innehållit två julkonserter samt trevlig födelsedagsmiddag till S:s ära hemma hos S:s föräldrar. Därefter en sväng på Rival, för att slutligen hitta hem och - mötas av en julklapp från hyresvärden:

Innehållet? En bok om att vara klimatsmart, en nylonpåse att samla tomglas i (i syfte att sopsortera antar jag... man vet dock aldrig när en tomglaspåse kan komma till nytta i dessa tider), samt det kommande kvartalets hyresavier.

Nu är det dock dags för sängen, det är ju snart lucia och allt. Jag tror nog jag vet vem som kommer vara årets sötaste lucia :)

Nobelklänningar

Det är faktiskt dags att leka modeblogg igen - Nobelklänningarna måste hissas och dissas! Typiskt nog var jag på extrainsatt körövning i går, men fick några flashrapporter via sms från mamma och S.

Först och främst tycker jag båda sessorna lyckades väldigt bra. Vickans lila var en höjdare; enkel men med en touch i form av en liten volangdetalj på axeln. Maddes nobeloutfit var (förstås) lite mer utmärkande; smaragdgrön med ränder av svart spets. Det jag ständigt har lite svårt för är alla dessa smycken. Vackra och glittrande - absolut - men jag tycker det blir för mycket med tiara, halsband och därtill örhängen; i synnerhet när samtliga är av det större slaget... Men jag förmodar att appellen lyder "more is more" när det kommer till kungliga smycken och nobelsammanhang.

För att återgå till kläderna, så hade Silvia av allt att döma gjort en Maria von Trapp och sytt om sovrumsgardinen till någonting tvådelat. Trist när hon faktiskt har en stor garderob fylld med eleganta aftontoaletter (eller har drottningen ännu inte fått tillbaka sina klänningar sedan utställningen i Vita Havet på Slottet?).

Maud Olofsson borde lära sig att mörkt och matt förminskar, medan ljust och blankt förstorar. Lena Adelsohn har gjort bra ifrån sig tidigare år, och torsdagens svarta halterneckklänning (vintage, förklarade hon) gjorde ingen besviken. Likväl, återigen detta krimskrams om halsen! Klänning som glittrar => inget behov av halsband som glittrar. Men visst, det var ju nobelfest...

Oj, vad jag är elak mot alla; egentligen är jag ju bara bitter för att jag själv aldrig får gå på nobelfesten... Jag kan faktiskt ge lite beröm också. Akademiledamoten Per Wästbergs fru Sofia bar även detta år en nysydd klänning från Lars Wallin. Ja, då blir det helt enkelt ofta bra.

Hovets presschef Nina Eldh skötte sig också bra, liksom Prinsessan Christina. Medicinpristagaren Elisabeth Blackburn bar kanske ingen jättefin klänning (men allt är ju relativt...) - den skulle liksom kunna vara från Aksara el dyl - men hon höll ett sådant trevligt tal så jag gillar henne ändå.

Det var allt för i år. Godnatt.

Tillbaks

Jag har överlevt London, har bara inte hunnit hänga framför datorn tillräckligt mycket för att blogga.

Jag anlände till London med trött uppsyn, internationell utstrålning (ja, uppenbarligen, stewarden talade engelska med mig under hela ditresan... en aning lustigt med tanke på att jag svarade på svenska...) och en välfylld resväska som innehöll allt utom undertröjor (varför vistelsens första dag tillbringades iklädd pyjamaströja och kofta).

Det blev gingerbread latte på Starbucks (jätteäcklig faktiskt, precis som sött kaffe är, men man måste ju smaka ändå), shopping på Oxford street och sedan ett besök ut på landet för att hälsa på K:s häst Al Ifa. I söndags var vi dessutom lite turistiga och besökte ett nyöppnat shoppingcenter (ja, men det måste väl kunna räknas som turistattraktion?).

Men hjälp, nu måste jag ju bevaka nobelfesten!

London nästa!

I morgon bär det av till K och London! På programmet står julshopping, julshopping och så lite Starbucks (måste testa årets julvarianter). Det blir eventuellt en liten utflykt också.

Men innan dess finns det seriösa planer på att packa. Än så länge innehåller resväskan endast... lite smått och gott till K!

Första advent

Japp, nu är ljusstakarna uppe och första ljuset tänt. Det enda som saknas är min röda plexiglasstjärna som ska hänga i fönstret (en röd stjärna för att en stjärna är en julig sak och rött är en julig färg; det har alltså ingenting med en arbetares fem fingrar eller blod som spills under en revolution att göra...).

Nu anser jag dock att jag gjort mitt för att fira första advent i dag. Uppe i ottan för att med skrovlig stämma sjunga Bereden väg och Hosianna, därefter inhandling av ljus och giftboxes, tätt följt av söndags-sushi med Aron (ok, just det momentet kanske inte hade så mycket med advent att göra...), för att slutligen landa här hemma och dra fram julpyntet.

... just ja, måste beställa en julklapp innan jag går och lägger mig... :)

Fredagsmys

Det tar på krafterna att vara sjuk. Har varit back in business sedan i onsdags, men energin har gått på sparlåga. Efter ett glas vin med AKJ och A var jag färdig att gå hem och följaktligen sitter jag nu uppkrupen i soffan och tittar på Idol.

Helt klart är att Elin Kling har gjort en insats som idolernas stylist (vem hade de innan?? Ingen??). Toves randiga outfit i kväll var grymt cool.

Ok, zappade precis över till Skavlan (paus i Idol) och ser Carola i något oformligt silvrigt med tights till... Elin Kling kanske kunde göra en utryckning där med...?

Men Lindex...

Lindex nya kollektion Affordable luxury tillverkas bara i storlekarna small och medium. Medialt självmord, Lindex! Varför?

1) äsch, don't state the obvious - kommentar överflödig
2) Lindex har ingen H&M-publik, dvs 17-åringar i storlek XS som imponeras av plagg som exklusivt säljs i mindre storlekar. Lindex kunder är betydligt äldre och har (förhoppningsvis) gett upp drömmen om en size zerofigur
3) Lindex menar alltså att det finns en motsättning mellan lyx och större storlekar... en idé som ligger helt rätt i tiden... eller kanske inte
4) argumentet att kollektionen tagits fram i samarbete med en extern designer, Ewa Larsson, är ingen ursäkt. Snälla, H&M lyckades trotsa självaste Karl Lagerfeld om att plaggen skulle tillverkas i större storlekar

Det jag dock inte förstår med den där storleksbegränsningen är att modellerna i kampanjen knappast kan gå omkring i storlek small. Trots kollektionens minsta storlek skulle klänningarna se ut som tält runt de magra kropparna...

Frånfälle...?

Bra att min kollega tar min förkylning på allvar.

Ännu en hemmadag

Jag har förflyttat mig från sängen till soffan i dag. Vaknade för en stund sedan (ja, men sömn är viktigt när man är sjuk...) och var fullkomligt genomblöt av svett. Följaktligen lämnade jag både säng och utsvettad feber till förmån för en torr morgonrock och ett skönt soffhörn.

Dagens mission blir att gå och handla. Med tanke på att allt smakar likadant - det vill säga ingenting - så är jag förvisso inte speciellt kräsen vad gäller mat, men kylskåpet börjar eka tomt och det måste åtgärdas. Kanske åker någon kvalitetstidning med i samma veva :)

Så var det den där chokladmoussen...

Jag är sååå uttråkad! Har sovit en stund, men nu är jag åter vaken och samtidigt för slö för att gå ur sängen... nu är åtminstone vattnet tillbaka och jag har laddat upp med en stor kopp honungsvatten.

Lördagens hemgjorda chokladmousse föregicks av en extra tur till ICA samt en smärre eldsvåda. AK hade tipsat mig om ett "jättelätt" recept som bara innehöll smält choklad, äggvitor och grädde.
Jojo, rätt så lätt. Det började med att yttepyttelite (nåja...) vatten råkade komma i chokladkastrullen under vattenbadet (men det var ju bara att hälla bort. Eller?). Sedan råkade chokladen stelna lite för fort. Därefter var det omöjligt att smälta chokladen igen (grynig massa kändes inte rätt). Efter att ha konsulterat mamma fick jag veta att även yttepyttelite vatten inte var ok och att det bara var att börja om igen. Sagt och gjort - iväg till ICA för att handla ny choklad.

Denna gång kom inget vatten i chokladsmeten, grädden och chokladen fick rätt temperatur nästan samtidigt och inte en gnutta äggula kom med när jag separerade vitorna. Med full koll på läget började jag röra samman allt och kunde nöjt konstatera att nu, nu kunde inget stoppa mig. Då ser jag eldsvådor i ena ögonvrån och upptäcker till min förfäran att en kökshandduk legat lite för nära gasspisen (som av någon anledning inte var avstängd...) och tagit eld. Snabbt som attan tog jag den brinnande handduken och slängde ned den i slasken.

Med en odör av bränt linne och en chokladnedskvätt spis kunde jag till slut se på mina tre chokladmousseskålar med stolthet.

Inte lätt att vara liten

Pratade precis med AK. Lilla Ami är också sjuk. Hon hostar och nyser och är allmänt moloken - inte lätt att utstå sin första förkylning. Vore vi i samma stad så kunde vi vara sjuka ihop. Vi är ju båda rätt duktiga på att slappa :)

Back to bed

Man ska inte inbilla sig att man är helt frisk när man inte är det. Man ska definitivt inte ge sig ut på dåligheter när man inbillar sig att man är helt frisk fastän man inte är det. Det är heller ingen höjdare att ligga hemma en dag när fastighetsskötaren spontant bestämt sig för att stänga av vattnet...

Tillbaka i sjuksängen igen. Taggtråd i halsen och något fel på termostaten. När juicen, mjölken, saften, läsken och allt annat flytande är slut så kan vi lägga till uttorkning också, om inte fastighetsskötaren återger husets sin i-landsstatus snart.

Med ögon känsliga för grönt

Gårdagskvällen fördrevs med middag hemma hos mig med S och E. Menyn bestod av apelsin- och limelax och rostade rotsaker, samt chokladmousse med passionsfrukt (det sistnämnda kräver ett separat inlägg).

Kvällens tema var limegrönt, vilket ramades in med grönt ljus, gröna fjädrar, en liten grön fågel (Indiska har en hel del good shit), grön skumpa (ja, etikettens färg alltså) och gröna servetter. Maten var ätbar (har inte fått några rapporter om matförgiftning än) och sällskapet som vanligt trevligt.

Stilfullt

Jag fick beröm av S för min kombination av Dr Martens och Chanel. Det var modebloggsnivå på det. Tack S! Bra att något i dag tog stilpoäng. Min kreativa och fullkomligt oplanerade mix av en vante och en handske (båda svarta dock, alternativet var att köra på två vantar, dock i olika färg...) gjorde det garanterat inte...

Söndag

Hemma och proppmätt efter god brunch på Clarion med E, S, H och AS. Clarion är riktigt trevligt, faktiskt. Snygg inredning, fräsch buffé och så en liten jazzkvartett (eller hur många de nu var...) som förgyllde stämningen.

Nu har jag emellertid parkerat mig i soffan och funderar på hur jag ska lösa dagens största problem. Vart har TV-kontrollen tagit vägen?

Drinks!

Lördag

Jag tror att jag är frisk i dag. Eller - jag vet att jag är frisk i dag, men måste bara känna efter lite. Dagens plan är att gå ut och titta på vinterjacka, äta pannkakor med AKJ på Sirap, hem och städa och sedan äta middag med S och E. Därefter kan vad som helst hända!

Träning blir det ingen dock. Finns ju ändå risk för att jag är lite sjuk dåvaliksomdåra...

Sjuk...

Har hoppat ur jobbkostymen och i stället landat i hemmakostymen, dvs juicydress. Lämnade kontoret vid lunch för att åka hem och lägga mig, eftersom min kroppstemperatur började öka vallningsartat och mina steg till kaffeautomaten likna en timanställds (hm, jag är ju i och för sig timanställd... och ändå galopperar jag genom korridorerna på jobbet... ja, det måste kallas arbetsmoral det!). När jag gick sa en kollega att hon förstått att något var fel eftersom det var "så tyst bortifrån hörnet"...

Tror inte det är svininfluensa (fast egentligen ska man inte utesluta någonting, kan lika gärna vara aids. Eller nåt), men däremot feber och allmänt hängighet (var det där ett ord??). Följaktligen är den aktivitet, jag är mest lämpad för just nu, att ligga nedbäddad i soffan med dator och kvalitetstidningar (Glamour kom i dag - perfekt! ... vet emellertid inte om jag hunnit läsa förra numret än...).

Bananskivare

Jag gillar som bekant erbjudanden och att känna att jag gör "en bra affär". Följaktligen nappade jag direkt på ICA:s erbjudande om att köpa sju bananer och få en bananskivare på köpet (alltså, jag hade faktiskt tänkt köpa bananer, bara kanske inte sju stycken...).

Exakt på vilket sätt denna bananskivare kommer förenkla min tillvaro har jag ännu inte kommit fram till, men jag har en tanke om att den kan underlätta när man gör smoothies (något som jag nu är så illa tvungen att göra eftersom jag knappast kommer kunna äta upp sju bananer innan de börjar bli brunprickiga). Min mixer skulle kunna behöva lite hjälp på traven eftersom den ibland inte riktigt förstår att den just är till för att mixa, inte bara röra runt. Och varför min mixer har denna egenhet? Den är också ett gratisfynd.

Förstås!

Fahrmans debut - Elsas mode

Sofi Fahrman är med sin debutroman Elsas mode först ut bland modebloggorskorna att ge sig in på författarbanan. Jag är tydligen med i Sofis modeklubb (föga förvånande egentligen - nämn en klubb jag inte är med i...) och fick därför möjlighet att köpa boken med 9kr rabatt; ett erbjudande som förstås inte gick att motstå.

Jag har hittills läst tre sidor och i det här läget är min sammanfattning: namedropping, presens (ovanligt att en roman är skriven i presens... ) och påkostat omslag. Språket är väl lite sisådär - inga fraser som får det att glittra - men på det stora hela kan nog Elsas mode erbjuda lite lättsam underhållning.

Till protokollet....

... björnbärspepparkakorna var inte goda. De såg ut som pepparkakor, smakade definitivt inte som pepparkakor och de smakade heller inte björnbär. I stället påminde kakornas smak om något slags artificiell "bärsmak", mer specificerat än så blev det inte.

Nej, ingen hit där. Positivt var dock att min chef tyckte de var jättegoda. Plus i kanten till mig.

Björnbärspepparkakor

Jag tänkte ta myspoäng på jobbet i dag och ta med mig Annas senaste pepparkakssort. Återstår att se hur de smakar...

Galghumor

Killen jag efterträdde på jobbet är lite lustig. Han arbetar kvar inom koncernen - dock ett par kvarter bort - så vi har haft viss kontakt rörande alltifrån bortkomna lönebesked till frågor om det verkligen inte är Göran, 53, som ska fortsätta göra de rutinuppgifter han alltid gjort tidigare, trots en ny kvinnlig yngre kollega.

I dag hade dock min företrädare något helt annat på hjärtat. Han mejlade och frågade om det möjligtvis låg kvar en galge i hyllan bredvid hans före detta, min nuvarande, arbetsplats. Eh, jo, där låg en högst ordinär svart galge från okänd butik - liksom snäppet över kemtvättsgalge i ståltråd, men... Jag svarade med viss ironi att jag kunde sätta den i en taxi om det var bråttom, men nej, det kunde vara så länge. Internpost var ju galgen lite för stor för, men min företrädare skulle fundera på en annan lösning och i värsta fall komma förbi och hämta den.

Fortfarande oviss huruvida ironin gått fram så skrev jag tillbaka att jag i avvaktan i alla fall ville ge honom ett livstecken från galgen och skickade en mobilbild på den ensamma klädhängaren.

Ironi är underbart.

Tiiidigare...

Vet inte vart trenden är på väg men idag är jag uppe ännu tidigare. Efter mellanlandning i Öret igår kväll är det nu dags för Stockholm, jobb och allvar igen. Jag har med mig två potentiella färdattribut, datorn för att kunna göra lite jobb o min resekudde för att kunna... sova. Vilket det blir återstår att se.

Vi skötte oss snyggt i dag

Tiiiiidigt

Kort natts färd mot dag blev det, men nu är jag på g och ska snart lämna lägenheten. Dagens outfit är nedpackad, liksom Amis present. Notera att klänningen är anpassad för att kunna fläckas ned med alla tänkbara vätskor av varierande färg och konsistens.

Gudmor

Okristligt tidigt (i alla fall för att vara dagen efter TT:s 30-årsfest) i morgon bitti bär det av till Götet för Amis dop. Jag har hedersuppdraget att vara lillans fadder - eller gudmor om man så föredrar - och kom precis på att en faddernovis som jag allt borde läsa på lite vad detta åtagande egentligen innebär.

På kvalitetssiten Aftonbladet.se läser jag att det i dag är "hetare än någonsin" att utse gudföräldrar åt sina barn. AK och Marbe ligger med andra ord helt rätt i tiden. Den ursprungliga betydelsen, att finnas tillhands i det fall föräldrarna skulle förolyckas eller drabbas av ekonomisk ruin (vad som händer om faddern drabbas av ekonomisk ruin framgår dock inte...), fungerar emellertid numera inte rent praktiskt med tanke på att vårt samhälle är bemedlat med en väl fungerande socialtjänst (hm...).

En annan i synnerhet förlegad funktion är att gudmodern skulle finnas på plats i kyrkan i barnets moders ställe. Modern ansågs nämligen vara "oren" upp till 40 dagar efter födseln och fick således inte beträda kyrkan.

Däremot får väl betydelsen om att vara den som ansvarar för barnets religiösa uppfostran och fungera som ett "kristet föredöme" anses vara tillämplig. Jo, men jag är nog ett rätt bra föredöme. Jag har exempelvis aldrig missat en köruppsjungning i kyrkan på grund av bakfylla (och då har jag varit uppe med tuppen ett antal söndagsmorgnar), jag svär nästan aldrig och så vet jag varför vi firar (eller snarare firade) pingst.

Att uppmärksamma barnets dopdag nämns också som en viktig uppgift och det ser jag inte heller som något problem. Om skolgången ser likadan ut om en sisådär tio år, så kommer Ami ha novemberlov under sin dopdag, vilket innebär att hon kan komma och hälsa på mig i Stockholm och så kan vi shoppa oavbrutet i en vecka!

Välgörenhet

Rosa toalettpapper till förmån för Rosa Bandet. Åh, så bra. Åh, så fint.

(och nej, det här har inte blivit någon bildblogg, á la "jag-lägger-upp-lite-konstiga-bilder-för-en-bild-säger-mer-än-tusen-ord"... Nog för att en bild med tre toarullar på kan tyckas vara konstig, men anledningen till att det inte blir mer text är för att jag tänkt gå och lägga mig. Hm... ser dock att timmen redan är sen och orden redan är många. Fan)

Höstfärger

Jag har fått paket!

Mixer och recept från min nya hälsoklubb!


Ja, jag bryr mig väl inte om recepten och hälsotipset - och i ärlighetens namn inte heller den "snygga" samlingspärmen - men en mixer saknar jag. Det kommer bli fina daiquiris med den :)

Väntar på t-banan

Sitter nu och väntar på t-banan och dricker en hallon- och lakritsyoghurt. Annorlunda - ja, men det är också troligtvis anledningen till att T-Jarlen reade ut dem för 15kr a två st... T-Jarlen är bra. Jag gick egentligen in för att
fördriva tiden medan jag väntade på t-banan, skulle liksom inte handla något. Men så har de ju så många bra
erbjudanden jämt! Följaktligen kom jag därifrån en hundralapp fattigare, men med två halväckliga yoghurtar som i alla fall underhåller hungern

Duktig

sitter i ett svettigt omklädningsrum och känner mig löjligt hightech som bloggar med min nya mobil (ca två år efter bloggeliten; jag gillar det, det blir liksom lite retro).

Om jag nu orkar lyfta min svettiga kropp så är planen att åka hem och laga linssoppa. Lite retro på det med.

Min nya tjejiga mobil

Såhär ser den ut!

Vi har försökt lära känna varandra lite i dag, men fortfarande tar det mig en halv dag att skicka sms... Därefter ska mobben få en overall. Ordning&Reda brukar ha fina.

Äntligen!

Starbucks öppnar i Sverige! Eller snarare, på Arlanda (vilket jag i och för sig förmodar räknas som internationell mark... men ändå!). Jag gillar Starbucks, jag gör det. Det må vara amerikaniserat och eländigt på alla sätt och vis, men för en koffeinist, tillika caféfreak, som jag så står Starbucks för trygghet och mysstabilitet. När jag är utomlands vill jag försäkra mig om att kunna få vettigt kaffe och caféhäng.

Och ja, ok, i Sverige och övriga Europa kanske inte starkt kaffe och caféer är någon bristvara, men nu det råkar nu vara så att jag faktiskt gillar Starbucks latte och oreocheescake!

Man kanske skulle köpa en återbetalningsbar flygbiljett och göra ett besök :)

Klädplanering - avrapportering

Man skulle nog kunna få det till att min veckovisa klädplanering inte har fungerat till 100% den här veckan. Det har inte varit total katastrof (med andra ord, inga kläder som halvt brunnit upp mot strykjärnet, ingen panikraggartvätt av tilltänkt topp/skjorta, och heller inga strumpresonemang à la "jag-går-utan-och-köper-nya-på-lunchen"), men visst hade det varit skönt att slippa ställa mig och stryka nu (jag försökte verkligen få skjortan slät genom att hänga in den i badrummet och sedan duscha riktigt hett; efter en kvarts skållning gav jag emellertid upp. 1-0 till skjortan).

Nej, dags att sussa snart. Bara en kopp te och ett kex med choklad- och apelsinmarmelad som jag har fått av E och S!

Sent

Klockan är jättejättemycket och jag borde sova för jättejättelänge sedan för jag ska upp jättejättetidigt i morgon... Men måste bara varva ned lite efter en lång dag, kolla posten (bara SATS Magasin, med andra ord ingen stressfaktor om att hinna läsa) och posten och dricka ingefärs- och citronmelisste (smakar egentligen mest gräs, men det skulle vara bra att dricka på kvällen).

Det här med min klädplaneringar har för övrigt inte alls strukit på foten den här veckan. Möjligtvis lite, men inte mycket. Morgondagens outfit är exempelvis klar: det blir lila skjorta och ett par gråbruna byxor (det sistnämnda låter konstigt och det kommer det vara också om inte mitt morgontrötta jag hinner stryka byxorna i morgon...).

Klädsel för arbetsveckans sista två dagar är väl halvklar. Jag lägger sista handen vid dem, som min gamla gymnasielärare Bob alltid sa om inlämningsuppgifter och gamla prov. Tror faktiskt inte att vi fick tillbaka något inlämnat material under hela gymnasiet av honom.

Nej, nu är det läggdags. Mitt nya effektiva jag har faktiskt förberett för frukost i morgon. Temuggen laddad och flingskålen fylld. Jodå. Om jag bara vaknar också, så kan inget gå fel.

Tidsoptimering

Ibland händer det att jag framstår som en tidsoptimist, men det som lätt förbises då, är att jag också är otroligt effektiv (eller i alla fall försöker vara effektiv).

I dag till exempel, när jag var i färd med att avsluta på jobbet (skulle bara...) för att gå och träna. Som vanligt så gick klockan fem kvart i timmen och rätt vad det var så var klockan aningens väl mycket för att hinna ta mig till SATS och byta om.

Eftersom jag är snäll mot min rygg så försöker jag ibland ta vara på möjligheten att stå upp vid skrivbordet. Därutöver är jag snäll mot mina fötter vid dessa tillfällen, genom att låta dem befrias från decimeterklackarna (vad omgivningen tycker om mina fötters befrielse vet jag faktiskt inte...).

När så tiden blev knapp fick jag den briljanta idén att i stället för mina vanliga skor direkt hoppa i gympaskorna - det var ju ändå torrt på marken. Den detalj som jag missade var att jag dagen till ära råkade ha mina allra smalaste kostymbyxor.

Jag lirkade och drog och drog och lirkade, och efter mycket om och men lyckades jag ta mig ur byxhelvetet. I sann Mr Bean-anda stod jag så, i skjorta, trosor och gympaskor. Ett plagg närmare träningen.

Om det sparade tid? Det vet jag inte. Jag har ju inget att jämföra med.

Klädplanering - andra veckan

Jag har inte glömt bort min klädveckoplanering. Jag har bara inte gjort någon... Dagens outfit bestämde jag dock i går och har tema enligt "höstens färg" (det var vad en kvinna kom fram till mig på stan och berömde min fyra år gammal plommonlila sammetskavaj som jag hade på mig...): vit skjorta (japp, struken och klar): vit färdigstruken skjorta, en plommonlila väst i merinoull som mamma köpte åt mig i Paris, samt byxor i en något mörkare lila nyans. Bild? Njae, alltså kamerasladden...

Det finns lösa planer om veckans fortsatta klädplanering. De kommer emellertid dokumenterats i kväll.

Klädplanering - mellanrapportering

Min vana med klädplanering har hittills varit en hit! I går: kom hem sent och behövde inte fundera på morgondagens outfit (ok, litegrann; den rosa skjortan låg i tvätten, så jag fick stryka en cerise i stället... men det gick rätt smidigt ändå). Vidare så gick morgonen i en ovanligt rasande fart och - voilà: kläderna hängde strukna och färdiga att hoppas i.

Mitt ordentliga jag borde emellertid sova nu. Men morgondagens outfit är uttänkt och klar!
Miranda provar torsdagens klädsel

Armband med rosa band

I dag slog jag till på ett av Guldfynds rosabandet-armband, efter tips från A. Rosa flätad läderrem, prydd med ett hjärta och ett rosa band med strass. Fint och för ett gott ändamål!

... jag vet, bilden är både suddig och har konstiga färgtoner; min mobilkamera är ingen höjdare. Min ordinarie kamera? Ja, alltså, om det inte vore det där med att kamerasladden hela tiden försvinner, så...

Veckoplanering

Jag skulle ju vara duktig i går och planera veckans outfits. Nu blev det ingen outfitsplanering i går, men dagens klädkris avklarades faktiskt på nolltid ändå. Det fanns liksom inte en chans att varken hinna välja eller avgöra om plaggen i fråga var rena eller inte (en av nackdelerna med att ha en integrerad tvättsamling, det är liksom rent och smutsigt i en enda stor hög). Nåväl, arbetsveckan bjuder på fyra dagar till, varför det ännu finns chans att göra denna vecka till veckan då jag blev en organiserad business woman.

Så, upp till bevis:

Tisdag: Grön pennkjol i siden (knyckt ur mammas garderob; fanns även en matchande kavaj med überaxelvaddar. Den knyckte jag inte), svart långärmad topp och en grönmönstrad sidenscarf (som jag besitter genom något slags långtidslån av mamma. Typ). Eftersom tisdag innebär kör som innebär promenad från Sergels Torg till Odenplan, så får fötterna husera i ett par svarta platta stövlar (som jag vill dra mig till minnes en gång i tiden tillhörde mamma... ja, men jag har inte så många platta skor!).

Onsdag: Möte på den halvcoola våningen, vilket erfordrar halvcoola kläder. Rosa skjorta och bruna kostymbyxor, samt ett par cognacsfärgade stövletter (som av någon anledning faktiskt är kvar på jobbet... får lösa det). Ja, vet inte om det där varken blev coolt eller halvcoolt...

Torsdag: Vit skjorta, som blir spillsäker tack vare ett rosa sidenlinne ovanpå. Därtill svarta kostymbyxor samt svarta skor (fasen, det är dags att lämna in halva skosamlingen på klackning, alternativen blir färre för var dag...). Är dock lite osäker på den här lösningen, så ska prova den på Miranda först.

Fredag: Möte på den coola våningen, vilket kräver cool och seriös klädsel. En svart skjorta med vit krage, till det ett par svarta byxor som faktiskt var dyra, men uppträder som ett par billiga (och då syftar jag inte på Dolly Partons problem om att det är dyrt att se billig ut). Jag kan ha dem en dag och sedan har de värre häng än Ronny & Ragge. Nåväl, en dag ska de väl hålla sig i skinnet, så att säga.

Helgen tillbringas i Öret:

Lördag: Mysdress eller annat sunkigt alternativ.

Söndag: Mysdress eller annat sunkigt alternativ.

Fantastiskt. Går jag bara och lägger mig nu kan inget gå fel den här veckan.

Klädansvarig

Tanken är att jag ska vara ordentlig och välorganiserad i dag och bestämma veckans outfits redan i dag (i stället för respektive dags morgon...). Återstår att se hur det går, men jag har liksom lite press på mig.

Härom veckan kom min kollega Uwe fram och berömde mig för min klädstil. Han tyckte det var trevligt och dessutom fick det honom själv att tänka en extra gång när han klädde sig om morgnarna. Lite förvånad, men smickrad, tackade jag för komplimangen och återgick till arbetet. Då slog det mig: vi har någon halvkrystad feedbackövning på jobbet. Vi ska ge varandra feedback minst två gånger om dagen och detta enligt en utstuderad "feedbacktrappa". Uwe hade alltså fullgjort hälften av uppgiften genom att berömma mig för mina outfits.

Hm, ja, visserligen trodde jag feedbackövningen skulle beröra arbetsrelaterade uppgifter, men - att motivera kollegorna att klä sig bättre på jobbet är väl en core competence så god som någon... :)

Tidningsstress - igen

Hemma efter lite trevligt fredagsvin med A, som även kom att inbegripa husesyn i A:s nya lägenhet. En etta som genom smarta ingrep förvandlats till en två med uteplats - så fint det blev!

Nu är det hög tid att sova, men innan dess måste jag hinna ögna igenom nya Damernas Värld som kom i går. Kanske hinner kasta en blick i Vårdguiden också. Så många bra tidningar. Så lite tid att läsa dem.

Shoppinguppfostran

Det har varit fullt upp i helgen. Ami har gjort sitt första Stockholmsbesök, med allt vad det innebär. Hon har druckit Afternoon Tea på Hotell Diplomat (nej, inte druckit, men hon insöp atmosfären), ätit shoppinglunch på Restaurang Tures (se föregående parentes) samt presenterat sig för personalen på Romani väskor.

Det senare kom sig främst av att jag började pekade ut olika väskmärken för en något loj och sömnig bebis, varpå personalen kom fram och började småprata (bebisar har den effekten, de är kontaktskapande; dessvärre gäller det främst medelålders damer...). Kvinnan i butiken frågade om det var "lillans första shoppingtur" och fortsatte, utan att vänta på svar: "... men inte den sista!". Helt rätt. Hon hade förstått.

Nomenklatur

I dag blev jag kallad på ett möte i "Lille Skutt", våning "ÖK". Det är lite skoj på mitt nya jobb, för våningarna har inte renodlat sifferbenämningar, utan emellanåt dessutom ord och akronymer. Min våning heter exempelvis Malmskillnadsgatan 2. 2:an för att det är plan 2 och Malmskillnadsgatan... ja, för att det inte är jättelångt ifrån Sergels Torg, kanske, vilket är byggnadens adress...

Nåväl, om nomenklaturen är lite förvirrande, så har man åtminstone tänkt till i hissen genom att ha försett hissknapparna med benämningar i enlighet med våningsnamnen. Följaktligen kunde jag lugnt trycka på "ÖK" för att ta mig till "Lille Skutt" och sagolandet.

Om Stockholm har några katakomber så var det dem jag befann mig i när jag steg ut ur hissen. Jag började nästan tro att jag kommit fel, när jag fick syn på en typiskt kostymklädd bankman som jag kunde fråga. Något besvärat frågade jag om han visste var detta mötesrum låg, eftersom jag stämt träff med ett antal personer.

Mannen tittade förundrat på mig (under vilka millisekundrar jag hann tänka att mötesrummet självklart inte kunde heta som en sagofigur, utan att jag missförstått det hela, och sedan skulle få pris som "Årets pajas" på julfesten...), sedan sken han upp och svarade: "Just ja, de skulle ha varit i Lille Skutt, men så bytte de till Skalman i stället".

Hade inte "Fraggelberget" varit mer passande?

Synd

Hemma efter en trevlig kväll med E på Lokal (stället heter så; jag är inte fullt så gammal att jag refererar till "lokal" när jag är ute och roar mig) och druckit vin. Mer än ett glas. Men innan jag hann så långt så genomgick jag ett smärre kaos.

Enligt Dr Albans "Aftonbladet frågar fem" så betyder ordet synd att "något man vill ska hända inte händer". Jag är till större delen beredd att hålla med, men i dag har jag verkligen syndat på annat sätt.

Denna helg är den första normala helg på länge; det vill säga, en helg hemma i Stockholm, utan besök och utan andra åtaganden (vilket för övrigt på intet sätt är negativt). Detta har medfört en ackumulering av saker såsom damm och smutstvätt. För att undvika att mitt parkettgolv skulle komma att transformeras till en grå heltäckningsmatta, samt att nästa veckas underkläder skulle komma att utgöras av begagnade, ut-och-in-vända, diton, så var det dags att vidta åtgärder.

Jodå, jag hann både städa, promenera, gå till återvinningsstationen och ägna mig åt allmänt hemmapyssel; likväl, tvättprojektet ställde till det lite... När jag insåg att det var hög tid att förbereda kvällen, var min enda klädidé jeans, ett grönt linne och min vita omlottblus. Jeansen var ok, men såväl linne som blus låg i tvättstugan, mer eller mindre torra. Tiden gick i vanlig ordning två kvart i timmen, så till slut tvingades jag ta det tidsoptimerande beslutet att dra på mig de nytvättade plaggen precis innan jag skulle gå.

Sagt och gjort - jag tog på mig jeans, skor, väska och drog på mig skinnjackan för att täcka mina mer vitala delar, och lubbade sedan järnet ned i tvättstugan. På med kläder (ja, det är mer än bra insyn i tvättstugan när lampan är tänd och det är mörkt ute... tidspressen fick helt enkelt gå före integriteten) och lämna övriga tvättattiraljer till sitt öde. Nätt och jämt påklädd, med blött hår och stirrig uppsyn mötte jag till slut E på Kungsholmen, inte mindre än en halvtimma sen.

Nu när jag kom hem för en stund sedan var jag förstås tvungen att ta reda på övrig tvätt. Energin räcker dock inte längre än att jag har föst ihop allt i en av tvättvagnarna och tagit med mig rubbet upp i lägenheten (och det satt uppe lappar härom veckan att man absolut inte får lägga beslag på tvättvagnen...). Till råga på allt har jag heller inte gjort rent luddfiltret.

Tvättstugan har följaktligen denna dag behövt stå ut med blottande, stöld och vanäran. Det skulle nog till och med Dr Alban kallat för synd. Det är inte stabilt.

Vardagsstress...

Jag är nästan lite stressad, jag har inte kontroll över situationen och jag vet inte hur jag ska hinna med allt. Förra veckan damp DV Mode och Glamour ned genom brevinkastet. Därefter anlände Damernas Värld, tätt följd av Elle... Hur många tidningar prenumererar jag på? När ska jag hinna läsa dem? Jag hade inte ens läst färdigt föregående nummer av Damernas.

Det är tufft att få vardagslivet att gå ihop.

Hollywoodfruar

Fastnade framför TV3:s nya kvalitetsserie Hollywoodfruar. Programmet skildrar naket och oretuscherat livet för tre svenska kvinnor som gift sig snuskigt rikt och flyttat till Hollywood.

Det tycks emellertid inte vara något lätt liv. Att vara Hollywoodfru betyder i de flesta fall att den äckliga bakvägen, som inte är det minsta glamourös, är enda tänkbara entré vid hotell- och restaurangbesök (den berömda maken drar till sig en massa jobbiga och skrikiga fans...); att läsa böcker hinns inte med, lösningen är att låta någon annan läsa bokklubbens aktuella bok (eftersom bokklubbar ändå är en väldigt trevlig social aktivitet); att ha en städerska som ibland ställer parfymflaskorna i oordning är också saker man kan tvingas stå ut med.

Att de tre kvinnorna skulle föra en verklighetsfrånvänd tillvaro visar sig vara felaktigt. Fruarna får slita hårt för att få vardagen att gå ihop, men delar gladigen med sig av sina allra bästa husmoderstips för oss andra. Bland annat ska Louis Vuitton-koffertar alltid bäras vågrätt (annars "trillar allt huller om buller"); dagstidningen New York Post har de bästa horoskopen (det stämmer jämt); och att äta brosk minskar risken för cancer. Det sistnämnda är förvisso inte vetenskapligt bevisat, men rent logiskt är tesen klockren - hajar består av brosk och eftersom hajar är de enda djuren som inte får cancer, så måste brosk vara bra mot cancer.

Och vi som bor kvar i Landet Lagom kan åtminstone glädja oss åt att det, i det här fallet, sannolikt inte är rikets begåvningsreserv som utvandrat.

Små saker...

I Öret, där övriga familjen också slutit upp för att fira pappas 65-årsdag. En förändring i samband med dessa familjesammanhang, är att det inte bara är mina saker som ligger utspridda över halva lägenheten. Nej, numera kan man även hitta andra föremål, dock i mindre storlek. Vem de tillhör? Jag tror jag vet...

Vit skjorta

Ligger utsträckt i soffan och väntar på att Idol ska sätta igång; det är visst senarelagt på grund av något himla sportevent igen. Jaja, jag ligger så bra här så jag klagar inte.

En annan sak som jag inte heller klagar över, utan snarare känner mig väldigt nöjd med, är att jag har haft vit skjorta på mig i dag, utan att spilla på mig! Normala människor tar kanske sådana saker för givna, men jag har aldrig påstått att jag är normal... Härom veckan försökte jag vara business och hade strukit och gjort mig till - och så lyckas jag skvätta rödbetssaft på mig! Som tur var hade jag med mig packning till Öret och kunde således dra på mig en t-shirt (i brist på annat...).

Från och med nu har jag en reservtopp i skåpet på jobbet (ungefär som när man gick på dagis och hade med sig extrakläder i det fall man skulle kissa på sig eller så).

Som väl var kom den inte till användning i dag.

Morgon

Tillbaka i civilisationen igen efter en trevlig med mycket sång och skratt. Även om helgen varit intensiv, så är det ändå avkopplande att under en hel helg få byta miljö och ägna sig åt sin hobby.

Naturligtvis köpte jag med mig svart ålandsbröd, som i dag utgör morgonens frukost. Grovt men ändå lite sött; frukt i någon form är godast som pålägg.

Nu är Fuglesang på tv, direkt från rymden!

Nu lämnar jag EU!

Helgens aktivitet är körinternat i de åländska skogarna. Drömmen är fylld av sång! :)

Onsdagkväll

Jag är dålig på att blogga dessa dagar! Knäppt, för jag saknar det verkligen, men jag tycker klockan hela tiden är minst en halvtimme före mig...

Såg att H&M:s Jimmy Choo-kollektion kommer innehålla ett par horstövlar (lårhöga) som ser riktigt fina ut. Kollektionen är den första av H&M:s designsamarbeten som jag är seriöst intresserad av, men... köa in, slåss om varorna, och sedan rusa till kassan med skor som man inte ens hunnit prova lockar liksom inte...

Dags att sova. En av mina må-bra-i-höst-regler är att ha gått och lagt sig senast 23:30. Lite i senaste laget för det nu...

Oslagbart, Gunvald!

... och att Gunvald skulle vara gay? Inte en chans!!

Lagar mat

Trots att jag är sjuk och emlig är jag just nu flitig och lagar - lagar - middag. Ja, det blir en lite sen middag eftersom jag först fastnade framför Beverly Hills, därefter Project Runway (igen), tätt följt av Vänner, som i sin tur följdes av Doktor Åsa (jag är ju ändå något av en läkar-wannabe så jag tycker det är rätt underhållande med sjukdomar och sådant).

Men nu är den snart klar, min hemlagade spenatsoppa (nåväl, frysta spenatpellets, som tinas och späds med mjölk; en buljongtärning på det och soppan är klar...)!

Sjuk - på riktigt

Snuvan, hostan och halsontet gick inte över. Efter att ha suttit och snorat och hostat över mina kollegor hela förmiddagen, bestämde jag mig för att skona omgivningen från denna sanitära olägenhet.

Följaktligen är jag nu uppkrupen i soffan framför Project Runway och har laddat med blodapelsin -och ingefärssorbet, guavajuice (innehåller mer C-vitaminer än apelsinjuice... och jag vet att C-vitamin, i likhet med andra vitaminer, endast kan förebygga förkylningar, inte bota dem... fast det känns ändå bra med lite nyttigheter), en stor kopp te och så förstås hushållets alla kvalitetstidningar.

I morgon är jag definitivt frisk!

Sjuk

Jag är förkyld. Ont i halsen och rinnig näsa. Troligtvis är det väl svininfluensa eller något annat smärre livshotande, men i morgon är det nog bra igen.

Jag skulle nog kunna göra en insats för min hälsa genom att diska. Hela diskhon är full och det luktar som... disk inte bör lukta.

Eller så går jag och lägger mig och läser Elle och InStyle i stället :)

Jobbvecka - igen

I dag har jag påbörjat min tredje jobbvecka. Inte klokt vad veckorna rusar iväg när man jobbar. Jag börjar i alla fall komma in lite i rutinerna. Jag vet var det finns fin- respektive fulkaffe, jag är självstyrd till fikahörnan varje fredag kl 15, frukten levereras kl 10 varje måndag och onsdag... ja, jag tycker nog att jag har koll på läget. Mina Ordning&Reda-block ligger på skrivbordet och den rosa sjalen hänger på skrivbordsstolen.

Kan jag nu bara komma ihåg att köpa en tub handkräm att ha på skrivbordet, så är jag så gott som en av de riktigt rutinerade.

Pilates

Jag har provat på pilates i dag. Det stod liksom träning på schemat (mitt eget interna, alltså), men SATS hemska muskelpass kändes bara fel (läs: jobbigt)... För att stilla samvetet, men samtidigt göra min lata sida bönhörd, bestämde jag mig för att pilates nog kunde vara ett mer humant alternativ.

Jag såg framför mig hur jag skulle stå i en sal med levande ljus, och iklädd juicy-mysdress lite harmoniskt stå och svänga med armarna till tingeltangelmusik... Jojo. Ljusen och tingeltanglet stämde förvisso, men det var också det enda. Passet visade sig vara något slags styrketräningspass, med den skillnaden att instruktören påminde oss om att andas emellanåt...

Halvt invalidiserad försöker jag nu utröna om pilates verkligen kan vara något för mig...

Ny jobbvecka

I morgon är det jobb igen. Det känns bra och som väl är inte lika nervöst som för en vecka sedan. Jag hade emellertid behövt tvätta i dag. Varför ska alla tvätta just i dag? Jag har inte behövt boka en tvättid på över ett halvår... Hm, ja, jag får väl acceptera att jag numera har samma tider som merparten av övriga befolkningen...

Stryka kan jag i alla fall göra. Jag ska stryka skjortor och blusar så jag klarar mig hela veckan, och åtminstone ha en plan om vad jag ska ha på mig (allt för att eliminera morgonkaos). Oj, så duktigt! På väskfronten måste jag dock tänka till. Baysy fick vara med hela förra veckan, så nu får det blir något nytt. Mina nya kollegor får ju inte tro att jag bara har en väska...

Helg

Äntligen helg! Den här veckan har verkligen varit intensiv, men rolig. Klokt nog var jag hemma i går kväll (min tillfälliga sambo A ska ha hela äran för det beslutet, hon sa blankt nej till att själv bege sig ut på dåligheter och då drogs jag till slut med i soffslappandet), så i dag vaknade jag väl utsövd och pigg som en mört, inte alltför tidigt men inte heller alltför sent.

Natten har dock varit full av konstiga drömmar. Alla ifrån Tom Cruise och Posh Spice till grannarna på landet och min förrförrförra chef har varit med och bland annat var vi i något slags "lustiga huset" som senare visade sig vara en tårta. Tror inte jag ska försöka tyda mina drömmar; jag kan få veta saker om mig själv som jag inte vill kännas vid...

Första väskan

Jag har ju försett min systerdotter med hennes första skor, och ett naturligt nästa steg var enligt min mening att även införskaffa hennes första handväska. AK opponerade sig dock och förklarade att om det var något i väskväg som Amélie behövde så var det en resväska.

Jaja, jag är inte den som är den. Väskor är alltid bra. Så jag köpte en liten resväska :)

Det är slut...

... mellan mig och Arbetsförmedlingen nu. Det är officiellt. Kontaktade AF i går (jag lärde mig ju på introkursen att kontaktar AF via besök, telefon eller mejl - en lärdom jag tar med mig) och gav det bistra beskedet (per mejl). Fick till svar:

Grattis! Det var roligt att höra!
Ska vi avaktualisera ditt ärende?

Eh, nej, helst inte - jag vill gärna fortsätta få goda råd av denna fantastiska myndighet...

Madde är förlovad!

Åh, en till kunglig förlovning! Nästa år kommer präglas av fest, champagne och prinsessklänningar med alla dessa bröllop!

Var dock lite svårt att följa rapporteringen i dag, i och med att jag ju numera är förvärvsarbetare. Faktum är att två kvinnliga kollegor, för tillfället klistrade framför expressen.se, upplyste mig om nyheten direkt när jag kom till jobbet i morse. Det är verkligen viktigt med sympatiska kollegor!

S försedde mig med sms-rapporter om det allra viktigaste, men annars är det först nu jag kunnat ta del av alla analyser om ring, bröllopsdag, bröllopsklänning... Har precis tittat på ett klipp från pressträffen. Måste säga att Madde blivit bättre på att uttrycka sig. Sist jag såg en intervju med prinsessan var när hon kommenterade sin kandidatuppsats om det relativt lilla slottet Solliden, och förklarade att slottet gav känslan av en "vanlig villa"...

Nåväl, vacker som en dag är lillsessan, men vad var det för trasa hon hängt på sig?? Victorias sidenklänning från Pär Engsheden (han tömde tydligen hela Stockholm på det blålila sidentyget strax innan eklateringen; en spekulant som blev utan tyg var visst Charlott Axenström...) slår det beiga skynket med hästlängder!

Men jag litar på Madde, hon brukar ha bra smak. Brudklänningen kommer bli en hit!

Dagens outfit...

Första dagen avklarad. Jag har tagit mig igenom dagen med något glasartat i blicken - nya människor, nya rutiner, nya uppgifter... - men på det hela stora känns det bra.

Åsa efterfrågade en bild på dagens outfit (vilken följde den ursprungliga planen), men eftersom jag direkt när jag kom hem återgick till mitt rätta sunkiga jag, så blir det "dagens outfit" på någon som är mycket sötare :)

Första dagen!

I dag är jag inte längre arbetslös. Min sista stämplade dag som "arbetssökande" var i går och nu har jag och Arbetsförmedlingen officiellt gått skilda vägar.

Klädproblemet är som gott som uppklarat (har förvisso inte klätt på mig än, så allt kan hända...); om allt går som det ska, så blir det svarta byxor och blå blus. Kavajen får följa med för syns skull.

Nystart

Time flies. Ja, tiden flyger verkligen iväg. I morgon börjar jag mitt nya jobb, efter att ha varit arbetslös sedan den 18 december. Även om den här perioden knappast varit rolig, så kan jag ändå nästan inte förstå vart tiden tagit vägen.

I dag har jag uppdrag såsom att bestämma outfit inför morgondagen, packa vald väska med mina nya fina rosa Ordning&Reda-saker (ja, men det är väl seriöst att ha med sig egna block och pennor!) och se till att det finns något ätbart till frukost i mitt ekande kylskåp. Därefter är jag redo.

Bloggande bebis

Amélie har redan börjat gå i mina fotspår. Förutom att hon numera äger ett par rosa skor så var hon också delaktig i mitt bloggande häromdagen. En aning ofokuserad kanske, men helt klart ett steg i rätt riktning.

Körsbärsplockning

Dagens happening här på landet, förutom den dagliga turen till Konsum i Mustafors, har varit körsbärsplockning (det är inte en happening för att det är roligt att plocka och sannerligen inte för att det är roligt att rensa... dock leder körsbärsplockandet ofta till körsbärspaj).

Eftersom alla körsbär av någon dum anledning alltid ska växa halvvägs upp i himmelen har vi ett flertal gånger riskerat hälsan genom att stå på en skranglig stege, vilken svajat ikapp med att man sträckt hela överkroppen efter körsbärsstinna grenar. Denna gång fick emellertid pappa en idé om att vi i stället skulle ställa oss på mammas fergusontraktor.

Sagt och gjort. Upp på traktorn, pappa på taket och jag på huven - och så mycket körsbär vi fick sedan!

Alla sover...

Mamma och pappa har tillfälligt lämnat bygget och därmed lämnat oss ättlingar ensamma. Eftersom det normalt sett bara är jag och mamma som är uppe vid den här tiden, innebär det att jag sitter här alldeles själv. Eller, ja - jag har en sovande AK på övervåningen, en sovande Marbe i fåtöljen bredvid, en sovande bebis i knäet... till och med familjens undulat sover, trots att den inte ens hunnit bli nattad med täcke över buren.

I framtiden litar jag dock på att Amélie kommer vara vaken med mig. Att hon inte riktigt pallar min dygnsrytm vid fyra veckors ålder är ok; likväl är min avsikt att uppfostra henne till en nattuggla, precis som jag. Fast det tar nog ett par månader. Eller max ett år.

Timeflies.se

Det här domännamnet är köpt och parkerat av en kund till oss.

Ovanstående fras kom tidigare i dag upp om man slog in www.timeflies.se . Kunden är jag och jag är synnerligen nöjd med mitt inköp (faktiskt i nivå med mina lila espadrillos som jag köpte tidigare i somras). Slår man in samma adress nu kommer man.... hit! Till min blogg! Det känns nästan som om jag har en riktig blogg nu.

Turista i hemtrakterna

Det händer inte mycket här i Gullungebyn. Byn har väl förvisso aldrig varit känd som händelsernas centrum, men när vädret är trist så blir man en aning understimulerad.

Saker man kan göra när man har tråkigt är att turista. Det kan man göra även om man inte direkt är turist - det är snarare ganska trevligt att se sina hemtrakter i ett nytt ljus. Dessutom gynnas ju faktiskt den lokala turistnäringen, vilket på sikt leder till ökad tillväxt, med fler arbetstillfällen, osv, osv...

Med dessa argument i bakhuvudet tog jag och AK helt enkelt en tur till Dahls Konfektyr i Bengtsfors. För att verkligen se till att gynna näringslivet i denna, ur industriell synpunkt, tämligen utsatta ort, gjorde vi oss besväret att handla riktigt ordentligt i fabriksförsäljningen.

Ibland är det lätt att vara en god medmänniska :)