Det är inte varje dag man känner personerna som omnämns på löpet! A och lille S har en fantastisk historia, roligt att fler får ta del av den.
MiaLotta är oftast sen och upplever därför att tiden bara försvinner - eller snarare flyger iväg. MiaLotta är också ofta förvirrad, vilket inte direkt underlättar punktligheten. Värt att notera är dock att MiaLotta har ett tvångsmässigt beteende att vara ironisk, varför hennes utlägg allt som oftast bör tas med en nypa salt.
torsdag 17 oktober 2013
onsdag 16 oktober 2013
Slitsmissöde
Eftersom vädret i Amsterdam inte direkt levde upp till förväntningarna så fick vi roa oss med att utforska den kommersiella sidan av stan (nej, vi besökte faktiskt Van Gogh-muséet, Anne Franks hus och jag tog en egen tur till Amsterdams väskmuséum också). Det blev ingen urspårad shopping men bland fynden fanns en svart pennkjol - typiskt legitimt jobbplagg - som invigdes i går.
När jag så i går eftermiddag stod i hissen på jobbet, såg jag i spegeln att slitsen där bak på kjolen nära nog var och nosade på anständighetsgränsen, i alla fall i jobbsammanhang. Eftersom jag aldrig provade kjolen innan jag köpte den i lördags, så konstaterade jag bara krasst att jag visst missat den lilla detaljen som tog bort ordet "jobb" (skulle också nästan kunna ersättas av mer passande prefix) i "jobbkjol".
Nåväl, "en gång lite oanständig, ingen gång lite oanständig", tänkte jag medan jag stegade ut ur hissen och med mina sedvanligt stora kliv småsprang till nästa möte.
När jag gick förbi ännu en spegel ett par timmar senare hade slitsen definitivt passerat anständighetsgränsen - ja, man kan väl uttrycka det som att slitsen vid det här laget sträckte sig uppåt dit benen slutar. Mina stora älgsteg i kombination med en inte alltför imponerande kvalitet på plagget i fråga hade resulterat i att sömmen gått upp!
Vid denna uppenbarelse började arbetsdagen att lida mot sitt slut. Återstoden av dagen skulle ju emellertid fyllas med kör och tisdagsvin, och det kändes inte riktigt bra att komma till kyrkan och upptäcka att den slitsade kjolen hade förvandlats till ett förkläde
Tiden hade som vanligt hunnit springa iväg och nu var goda råd dyra. Precis innan jag lämnade kontoret slet jag med mig en häftapparat som jag slängde ned i väskan. Väl framme på kören tog jag tag i Ch och väste: "slitsen på min kjol leder ända upp i Mumindalen; kan du hjälpa mig att häfta ihop fanskapet?".
Det kunde hon.
Ihophäftad kjol. Med undantag för någon häftklammer som glänser till, så tycker jag häftapparaten kom väl till sin rätt; helt onödigt att hålla på att sy och krångla.
söndag 13 oktober 2013
Regntunga skyar
Regnet fortsätter. I dag blir det långbrunch och flygplatsshopping. Sedan känner jag mig rätt nöjd.
lördag 12 oktober 2013
Äventyret fortsätter
Inköp 1: paraply
Inköp 2: varma strumpor
Inköp 3: vantar (de två vänsterhandskar jag hade med mig har jag redan lyckats ha bort...)
Amsterdam visar sig kanske inte från sin bästa sida (det enda jag har att jämföra med är visserligen när vi åkte igenom stan från färjeterminalen på väg till Frankrike 1991), regnet har öst ned och det är kallt som bara den. I går förmiddag hamnade jag och E mitt i en störtskur och sökte desperat skydd på närmaste ställe, vilket visade sig vara ett bibliotek med genusinriktning i allmänhet och lesbisk identitet o synnerhet. Bibliotekarien välkomnade oss med stor entusiasm och gav oss ett par broschyrer om aktuella aktiviteter. I väntan på att regnet skulle avta gick vi lydigt omkring och botaniserade bland böckerna. Jag fastnade lite för denna (främst pga omslagsbilden):
Skulle jag bli lesbisk så vet jag som tur är redan vilken sko jag kan identifiera mig med. Skönt att veta!
torsdag 10 oktober 2013
Amsterdam!
Vi gör en liten avstickare till Amsterdam över helgen! Med Damernas Värld och ett glas champagne (kanske inte i det mest glamourösa glaset men reser man med Norwegian får man inte vänta sig mer) är flygresan räddad.
måndag 7 oktober 2013
Framsteg
Veckan har bara börjat och jag har redan varit galet duktig. I morse blev det bikramyoga och nu i kväll en egenhändigt ihopfixad middag helt utan halvfabrikat (förvisso svårt att lyckas göra en omelett med kalkon, fetaost och tomater på något mer än ägg och just nämnda ingredienser, men ändå...). Den intogs dessutom mindre än tio timmar sedan senaste måltid.
Kvällens middag var inte bara gjord från grunden; den var även fri från tillsatser (i alla fall så långt jag själv hade något inflytande). Värre var det förra veckan när jag skulle koka pasta. Som den simultanförmögna husmor jag ändå försöker vara fick jag för mig att rengöra diskhon precis när jag skulle hälla av vattnet från en kastrullen. Tog fram en oöppnad flaska "Super-Vim" och försökte spraya men den plomberade korken var omedgörlig. Pillade och fipplade och sprayade - och vips gick korken upp och en dos "Super-Vim" landade rakt i pastan...
Men som den problemlösare jag ändå försöker vara tog jag fram durkslaget och gjorde mitt bästa för att skölja av kemikalierna. Resultat: Maten smakade inte konstigare än vanligt och på köpet fick jag antagligen en liten detox!
söndag 6 oktober 2013
“Chaos was the law of nature; Order was the dream of man"
Jag skriver alltför sällan. Och jag märker att jag saknar det. Anmälde mig till och med optimistiskt till en skrivkurs på distans för att sätta lite press på mig själv. Resultat: jag mejlade just kursledaren och bad om ursäkt för att jag inte levererat de senaste tio skrivuppgifterna...
För att bli bättre på att optimera min tid satte jag precis på Veronica Maggios nya och började googla på "struktur i vardagen". Fick upp en mängd resultat om hur man sorterar sin inbox, gör överskådliga priolistor, endast tackar ja till möten med en tydlig och relevant agenda, osv, osv... Men - allt sådant kan jag! Tro det eller ej, men på mitt jobb är jag rätt strukturerad, det är jag liksom tvungen att vara. Mitt problem är i stället att jag är så otroligt dålig på struktur i min privata tillvaro.
Emellanåt - nej, alltför ofta faktiskt - ser det ut som om det varit inbrott här hemma. Då menar jag alltså inte av sådana tjuvar som tar rubbet, sorterar ut vad som finns av värde och sedan lämnar resten på Skärholmens loppis. Nej, då tänker jag på den sortens inbrott där gärningsmännen rafsar igenom precis allt, vänder upp och ned på hela lägenheten och snor med sig det som torde vara intressant. Vidare kan jag komma hem sent från jobbet, stupa i säng och först när jag lagt mig inse att jag inte ätit någon middag. Och är jag hemma en kväll kan timmarna lik förbannat rusa iväg och plötsligt lägger jag mig alldeles för sent igen, helt utan anledning.
Följaktligen ändrade jag sökningen till "struktur i hemmet" och fick vips upp träffar från "Autismforum", "Enheten för kommunpsykiatri och boendestöd", "Hjälpmedelsinstitutet"... Ja, sidor avsedda hjälpmedel och åtgärdsprogram för personer med handikapp och särskilda behov. Jag är ju faktiskt en i övrigt relativt välanpassad samhällsmedborgare med arbete, välskött ekonomi och tomt brottsregister. Jag måste väl kunna hålla ordning på mig själv!?
Nej, hädanefter ska det skapas rutiner! Steg 1 är mina sömnvanor; steg 2 mina matvanor; steg 3 blir klädvanorna, dvs inte ha gångna veckans outfits, ren tvätt, smutsig tvätt osv i ett enda sammelsurium i hela lägenheten.
När kommer jag lägga mig i kväll?