Det gjorde jag bra!

Jag klarade det! Jag förstår inte hur det gick till, eller hur i hela friden jag kunde få mer och mer energi ju längre jag åkte, men jag klarade det! Ja, jag kommer vara sjukt mallig nu ett tag framöver.

Och nej, jag är inte ensam om att ha tagit mig igenom Vasaloppet och jag gjorde det heller inte på någon enastående tid, men jag är nöjd med att ha provat på något som jag verkligen var rent ut skitskraj för. Jag blir inte så ofta nervös (jag kompenserar det beteendet genom att konstant ha ångest för småsaker i stället), men i går morse var jag inte mig själv (jag åt en risifrutti med händerna och glömde väskan på bussen till starten - incidenter som visserligen kan inträffa en helt vanlig dag... Men, i går berodde missödena inte på att mina tankar var på bättre håll, utan enbart på att de var ute på grönbete).

Jag har med andra ord bockat av en övervunnen rädsla. Men tja, det finns ju fler...

Nej, någon bild lyckades jag inte ta vid min egen målgång, men väl en bild i lördags kväll

Nu kör vi!!

Notera de rosa solglasögonen.

Rosa rosett

Det gäller att märka skidfodralet, så det inte försvinner.

Morgondagens outfit

Nummer 4440 kommer bära nedanstående outfit i morgon. Mer än lovligt nervös har jag nu mellanlandat i Öret och ska tillsammans med Marbe och Pelle ta mig vidare till Mora. Där blir det lyxig sovsal till morgondagen, som kommer börja okristligt tidigt.

Jag har försökt tona ned det här projektet på jobbet för att slippa få frågor om hur det har gått. Får jag åka skämsbussen från Smågan (och oddsen för det är betydligt lägre än oddsen för att den nya prinsessan skulle heta Estelle) vill jag helst ligga lite lågt. Den idén gick fullständigt i stöpet när jag lyckades glömma mitt startbevis i skrivaren på jobbet... Nåväl, det får jag väl leva med i så fall.

En prinsessa

Det blev en liten prinsessa, precis som jag gissade! Åh, så roligt! Detta innebär också att Bernadotterna kommer regera med minst två drottningar i följd. Coolt om Sveriges kungahus kommer bli känt som ett matriarkat!

Vad blir det då för namn? En liten Sofia, kanske?

Det kommer nog firas med prinsesstårta på sina håll i dag

Uppladdning...?

I kväll har A hjälpt mig att kolhydratladda. Originalmål på Max stod på menyn, och det är ju faktiskt rätt gott emellanåt. Förutom nöjet i att smälla i sig diverse onyttigheter (jag kommer ju ändå förbruka energi nog för ett par dagar, så det är helt enkelt av hälsoskäl som jag försöker lägga mig lite på plus), så är hela den här Vasaloppsgrejen en källa till kraftig ångest; något min omgivning blivit varse de senaste veckorna.

Inte blev det bättre av att jag surfade runt på Vasaloppets hemsida och hittade fraser såsom "Du bör ha åkt åtminstone 50 mil" (jag har åkt 22,5 mil... och då är det nog mer än vad jag åkt totalt de senaste fem åren); "90 km skidåkning är inget som vem som helst klarar av" (nej tack, jag fattar det) samt "Det är några av landets tuffaste män och kvinnor som ställer sig på startlinjen för att bli en del av den svenska historien" (visst, i så fall är jag Mowgli i Djungelboken)...

Jag har seriöst övervägt att strunta i eländet; antingen kasta in handduken, eller kanske erbjuda mig att passa kräksjuka barn såhär dagarna innan, men... Det känns inte riktigt bra heller.

Så, situationen as is är att jag gör ett försök på söndag. Misslyckas jag så kommer jag inte nämna ett ord om Vasan; inga inlägg, inga betraktelser och troligtvis kommer jag - åtminstone till en början - bestämma mig för att aldrig mer ställa mig på ett par skidor igen.

Men även strutsen drar ju huvudet ur sanden emellanåt (läste i och för sig någonstans att det där med strutsar som sticker huvudet i sanden bara är en myt), så det gäller nog även mig.

Lördagsmys

Lugn myskväll i Öret. Kroppen värker fortfarande efter gårdagens sejour med PT-Mattias, och efter dagens - om än korta - skidtur så tycker jag att jag ligger ganska bra här utsträckt i soffan.

Naturligtvis är det Melodifestivalen som står på menyn. Stylisten (om det ens finns någon...) tycks under hela melodifestivalturnén haft ett ont öga till Sarah Dawn Finer. I kväll är inget undantag. Ljust, glittrigt respektive glänsande förstorar. Kan vi vara överens om det?

Vad är det förresten för grupp trallande gossar som kallar sig "Young blood"?! Det både låter och ser ut som skräp... Även Maria BenHajis bidrag låter som skräp, men ser i stället desto bättre ut; riktigt fin klänning som dessutom toppas (ja, fast tvärtom...) med rosa skor. Klar vinnare i klädligan. Och så Molly Sandén som har genomgått en makeover. Jo, uppbrott har ju gett upphov till förändringar förr.

Vilka vinner då? Andreas Johnsson och Molly Sandén är mina tips.

Helgminnen + måndag

Ny vecka efter en mycket behaglig helg. S födelsedag har firats och det har inneburit brunch på Bonniers konsthall, spa på Elite Hotell och så middag och drinkar hemma hos E (där mitt bidrag förstås var det enda som jag behärskar i matlagningsväg: Snittar).

Om den gångna veckan avslutades med både kropp och själ i harmoni, så fick åtminstone min kropp ett brutalt uppvaknande i dag när vardagen var tillbaka. I dag hade jag nämligen min första dejt med min nya kompis PT-Mattias. PT-Mattias är, precis som namnet antyder, min nya PT och därmed en person som jag betalar för att han ska plåga mig. PT-Mattias har hittills med önskvärd tydlighet visat att han har förstått sitt uppdrag...

Snittar och skumpa - kvällen kan börja!

Åka tåg

Upp i arla morgonstund för att hoppa på tåget till Öret. I morgon blir det mitt livs andra skidlopp (om man nu inte räknar med "Barnens Vasalopp" 1986 förstås) och i dag blir det uppladdning med melodifestival och mammas mat.

En trevlig sak med att åka tåg, är att jag numera är grå SJ Priomedlem och får därmed både surfa och dricka (gäller dock bara kaffe och te...) gratis när jag reser med SJ. En mindre trevlig sak är att SJ allt som oftast bestämmer sig för att skippa bistron så att tappra grå medlemmar - likt jag själv - tvingas köpa kaffe på Centralen i stället (gissar att SJ och Jernhusen har en deal där). Surt sa räven. Men surfa kan jag i alla fall.

Det är kallt och det knarrar under skorna

Jag börjar tycka att det här med Vasaloppet är en sådär bra idé. Jag tänkte ju först att det liksom kunde vara lite som heltäckande strumpbyxor i öppna sandaletter: "So wrong it's right". Nu känns det i stället mer som trenden med trasiga strumpbyxor: "inte bra och kommer aldrig att bli det".

Anledningen till dessa grubblerier är att jag i helgen tänkte värma upp (ordvalet kunde visserligen inte vara mer felaktigt) med Wadköpingsloppet - ett lopp som ursprungligen skulle gått av stapeln i Kilsbergen, men som nu pga snöbrist i stället har blivit fyra varv runt en golfbana i Grängesberg. Prognosen talar för -18 graders kyla och jag börjar fundera på vad min kropp egentligen klarar av.

Nåväl, jag laddar så gott det går. I dag har jag köpt ett ullunderställ och en balaclava, och i kväll har jag överträffat mig själv med att sno ihop en ordentlig och näringsrik middag: Färsk tortellini med pesto och till efterrätt fromage blanc med blåbär. Räknar man med chokladen jag smällde i mig när jag kom hem från gymmet så kan man till och få det till en trerätters.

Fårskinnstofflor,inhandlade på den årliga Hindersmässan i Öret förra helgen, värmer åtminstone inomhus