Ibland händer det att jag framstår som en tidsoptimist, men det som lätt förbises då, är att jag också är otroligt effektiv (eller i alla fall försöker vara effektiv).I dag till exempel, när jag var i färd med att avsluta på jobbet (skulle bara...) för att gå och träna. Som vanligt så gick klockan fem kvart i timmen och rätt vad det var så var klockan aningens väl mycket för att hinna ta mig till SATS och byta om.
Eftersom jag är snäll mot min rygg så försöker jag ibland ta vara på möjligheten att stå upp vid skrivbordet. Därutöver är jag snäll mot mina fötter vid dessa tillfällen, genom att låta dem befrias från decimeterklackarna (vad omgivningen tycker om mina fötters befrielse vet jag faktiskt inte...).
När så tiden blev knapp fick jag den briljanta idén att i stället för mina vanliga skor direkt hoppa i gympaskorna - det var ju ändå torrt på marken. Den detalj som jag missade var att jag dagen till ära råkade ha mina allra smalaste kostymbyxor.
Jag lirkade och drog och drog och lirkade, och efter mycket om och men lyckades jag ta mig ur byxhelvetet. I sann Mr Bean-anda stod jag så, i skjorta, trosor och gympaskor. Ett plagg närmare träningen.
Om det sparade tid? Det vet jag inte. Jag har ju inget att jämföra med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar