Okristligt tidigt (i alla fall för att vara dagen efter TT:s 30-årsfest) i morgon bitti bär det av till Götet för Amis dop. Jag har hedersuppdraget att vara lillans fadder - eller gudmor om man så föredrar - och kom precis på att en faddernovis som jag allt borde läsa på lite vad detta åtagande egentligen innebär.
På kvalitetssiten Aftonbladet.se läser jag att det i dag är "hetare än någonsin" att utse gudföräldrar åt sina barn. AK och Marbe ligger med andra ord helt rätt i tiden. Den ursprungliga betydelsen, att finnas tillhands i det fall föräldrarna skulle förolyckas eller drabbas av ekonomisk ruin (vad som händer om faddern drabbas av ekonomisk ruin framgår dock inte...), fungerar emellertid numera inte rent praktiskt med tanke på att vårt samhälle är bemedlat med en väl fungerande socialtjänst (hm...).
En annan i synnerhet förlegad funktion är att gudmodern skulle finnas på plats i kyrkan i barnets moders ställe. Modern ansågs nämligen vara "oren" upp till 40 dagar efter födseln och fick således inte beträda kyrkan.
Däremot får väl betydelsen om att vara den som ansvarar för barnets religiösa uppfostran och fungera som ett "kristet föredöme" anses vara tillämplig. Jo, men jag är nog ett rätt bra föredöme. Jag har exempelvis aldrig missat en köruppsjungning i kyrkan på grund av bakfylla (och då har jag varit uppe med tuppen ett antal söndagsmorgnar), jag svär nästan aldrig och så vet jag varför vi firar (eller snarare firade) pingst.
Att uppmärksamma barnets dopdag nämns också som en viktig uppgift och det ser jag inte heller som något problem. Om skolgången ser likadan ut om en sisådär tio år, så kommer Ami ha novemberlov under sin dopdag, vilket innebär att hon kan komma och hälsa på mig i Stockholm och så kan vi shoppa oavbrutet i en vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar