Killen jag efterträdde på jobbet är lite lustig. Han arbetar kvar inom koncernen - dock ett par kvarter bort - så vi har haft viss kontakt rörande alltifrån bortkomna lönebesked till frågor om det verkligen inte är Göran, 53, som ska fortsätta göra de rutinuppgifter han alltid gjort tidigare, trots en ny kvinnlig yngre kollega.
I dag hade dock min företrädare något helt annat på hjärtat. Han mejlade och frågade om det möjligtvis låg kvar en galge i hyllan bredvid hans före detta, min nuvarande, arbetsplats. Eh, jo, där låg en högst ordinär svart galge från okänd butik - liksom snäppet över kemtvättsgalge i ståltråd, men... Jag svarade med viss ironi att jag kunde sätta den i en taxi om det var bråttom, men nej, det kunde vara så länge. Internpost var ju galgen lite för stor för, men min företrädare skulle fundera på en annan lösning och i värsta fall komma förbi och hämta den.
Fortfarande oviss huruvida ironin gått fram så skrev jag tillbaka att jag i avvaktan i alla fall ville ge honom ett livstecken från galgen och skickade en mobilbild på den ensamma klädhängaren.
Ironi är underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar