Framme

Den improviserade taxin visade sig vara den lokala färdtjänsten (förutom mig själv fanns det även plats för två rullstolar; bra att veta om jag skulle råka bryta något ben eller så) och jag är nu framme på ett synnerligen ödsligt hotell. Jag har hittat till min lilla stuga som jag delar med tre andra rum, men det är ont om livstecken från övriga hotellgäster. Undrar om jag är ensam här på hela området?? Lite mörkrädd är jag ju ändå... Å andra sidan torde Torsbys brottsstatistik stå sig rätt slätt mot Stockholms.

Som det sporthotell det här ändå är, så välkomnades jag med två påsar pulversportdryck och en matchande flaska på kudden. En välkomstdrink så god som någon.

(något som är att dra sportkonceptet lite väl långt är dock att det är ont om kvalitetskanaler på TV:n. I stället finns ett antal sportkanaler, både av internationell och lokal karaktär... Tur att jag har laddat med månadens olästa tidningsskörd -garanterat sportfri!)