Något mör i kroppen efter helgens sportiga äventyr är jag nu tillbaka i civilisationen. Det bestående intrycket av Torsby var nog främst att det var ont om mat. Vid skidtunneln fanns inget annat ätbart än godis och läsk (alla andra besökare hade med sig egen matsäck), och efter att ha åkt två mil med två kexchoklad som huvudsakligt bränsle, upptäckte jag att hotellrestaurangen enbart serverade frukost på helgerna och därmed hade stängt (jaja, jag hade kunnat kollat upp detta i förväg, men det framgick inte alltför väl på hemsidan...). Fast på ett ödsligt hotell strax utanför Torsby (det var bäcksvart, vill jag lova) såg jag ingen annan råd än att pröva ortsbefolkningens välvilja. Jodå, efter två misslyckade försök förbarmade sig kinakrogen Liao's Dynasty över mig och levererade fyra små, synnerligen välsmakande, rätter.
I går var det samma visa igen. Ok, jag hade ju inte väntat mig något ätbart i närheten av skidtunneln, men jag hade i alla fall tänkt att jag borde kunna få något i mig inne i Torsby innan tåget skulle avgå. Men nej, i Torsby helgades vilodagen och jag fick ge mig till tåls tills tåget nådde Karlstad vid 17-tiden...
Likväl, jag står fortfarande fast vid min uppfattning att värmlänningar alltid är vänliga och hjälpsamma. Exempelvis gav tjejen i receptionen på hotellet mig finfina tips om vad man ska tänka på när man handlar i Ullared (det ÄR faktiskt en upplevelse som jag fortfarande har på min to-do-list; jag gillar alla ställen där man kan göra bra affärer), och min tåggranne väckte mig vänligt när det var dags att byta tåg efter att jag nickat till under hemresan.
Man är inte direkt sitt snyggaste jag när man åker skidor... Min rosa födelsedagsmössa blev för övrigt kvar i Torsby, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar