Så var helgen och sånguppdragen avklarade. Sången klarade sig helt OK, men vad som var än mer fantastiskt var att jag lyckades åka kommunalt till båda de tidiga övningstillfällena. De senaste körhelgerna har mina morgnar följt ungefär följande mönster:
1) jag satsar jag på att hinna med lämplig t-bana
2) kommer ned på perrongen precis när tågdörrarna stängs
3) avlägger ett par - för en kyrkokörsångare (för att inte påstå: vem som helst) - synnerligen opassande ord
4) ringer efter taxi
5) anländer till kyrkan 150 kr fattigare
... kommer jag för sent i alla fall så tänker jag att mitt liv vore mycket mindre komplicerat om jag bara bodde längs en t-banelinje som inte hade 15-minuterstrafik på udda tider...
Jag hade med andra ord inga statistiska belägg att tro att den gångna helgens morgnar skulle sluta annorlunda, varför jag var inställd på att kalkylera för risken och förbeställa taxi.
Med helgen framför mig ventilerade jag mina funderingar med Karin i fredags kväll. "Klart du inte ska utgå från att du inte hinner, tänk på impulsköpet!". Karin tryckte på en öm punkt, genom att påminna mig om att jag faktiskt hade gjort ett impulsköp i fredags. Jag har nämligen en relativt fast princip mot impulsköp (det finns tre undantag: semester, tokrea/"once in a lifetime" och force majeure); det är liksom bara shopaholics som impulsshoppar. Nu var emellertid fredagens snedsteg ganska lindrigt, men någon form av botgöring var ändå på sin plats.
Jodå, jag hann minsann! I lördags tack vare Karin som sportigt sprang en löprunda när jag sprang till t-banan, och i söndags - när jag i stället hade mamma som nattgäst - tack vare morgonpiggt sällskap som dukade fram frukost och gjorde det lite roligare att gå upp.
Summa summarum - två insparade taxiresor (med viss stöttning, men ändå...)! Nästan så att jag förtjänar ett impulsköp den här veckan med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar