Var ute och sprang för första gången på alldeles för länge i går kväll. Det går... sådär med löpningen, måste jag tillstå. Tacken för gårdagens hurtigrutt var blytunga ben och halsont i morse och jag börjar nu allvarligt oroa mig för Lidingö Tjejlopp som är om två veckor.
Jag reflekterade över min avsaknad av löpartalang när jag träffade mina kusiner med familjer förra helgen. Mitt kusinbarn Julia, 10 år, berättade att de skulle ha löpartävling i skolan den här veckan. "Vad roligt", försökte jag entusiastiskt, varpå flickebarnet svarar: "Nja, jag vill inte vara med, jag kommer nog vara förkyld...".
It runs in the family...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar