A tappade bort sitt ena örhänge i går. Inget direkt dyrbart, men ändock irriterande. Så kom städerskan förbi oss i dag och frågade om någon saknade ett pärlörhänge.
På en arbetsplats med över 200 personer kändes det som ett lyckosamt sammanträffande att hon kom förbi just oss... tills en kollega påpekade att det kanske inte var alltför otroligt att städerskan börjarde med att fråga två av företagets få kvinnor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar