När jag, A och AH var på Sturehof i går, stötte vi på en gammal gymnasiekompis/kursare till mig, som jag för flera år sedan hade ett mycket omoget bråk med. Dispyten gällde egentligen att han förolämpade mig inför en rad människor, genom att kommentera mina brösts ringa storlek.
Förvånad över att ett sådant utlåtande kommer från en person som ändå är över 20 år gammal, krävde jag att han skulle be om ursäkt, vilket han vägrade eftersom "det ju var sant". Denna person, som jag inte haft någon direkt kontakt med sedan dess, stötte jag alltså på i går kväll.
Glad i hatten kom han fram, kramade om mig och slog sig ned vid vårt bord, med ett uppenbart intresse för AH. Efter en stel konversation insåg han att det kanske var läge att gå vidare och vi fortsatte vår trevliga kväll. När vi sedan skulle gå kom killen i fråga återigen fram och skulle smöra för AH. Eftersom ingen av oss var särskilt glada över att ha honom hängandes efter oss, utbrast jag inför både hans och mitt sällskap:
- Hon är sambo, så ge upp någongång!
Kursaren fick ett fåraktigt uttryck, varpå jag hör mig själv tillägga:
- Ja, man kan inte vinna jämt.
och drar med mig A och AH, medan kursaren står kvar med ett, om möjligt, ännu mer fåraktigt uttryck.
Fem år senare kan jag tillskriva mig själv segern för vår dispyt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar