Årskrönika 2012

Såhär under årets sista skälvande timmar är det på sin plats med något slags sammanfattning av det gångna året. Utan att på något sätt lyckas med att få med allt presenteras här ett axplock ur 2012:

2012 inleddes med skidåkning i Sälen. Just skidåkning var något som kom att prägla större delen av årets första månader, för att sedan kulminera vid Vasaloppet Öppet Spår. Efter att ha varit mer nervös än någonsin tog jag mig så igenom de nio milen och kunde lycklig åka under den berömda målportalen i Mora. Därmed var årets första mål uppnått.

Årets andra och sista mål, att skaffa nytt jobb, uppfylldes ett par månader senare och det firades med en skön semester i Juan les Pins.

Sedan blev det höst och det nya jobbet tog sin början. Mycket nytt att ta in men också ett gott mottagande. Jag kunde dessutom nöjt konstatera att det med lite fantasi faktiskt var möjligt att få en skymt av Stockholms Slott från min nya arbetsplats. Jag och Kronprinsessan borde nästan gå och luncha någon dag!

På kören framförde vi bland annat Brahms Requiem i såväl St Matteus kyrka i Stockholm som i Strängnäs Domkyrka. Den numera berömda sopranbaren kompletterades också med en sopranbok.

Under hösten kom jag igång riktigt bra med löpningen, sådär så att det nästan började bli en vana. Dessvärre blev det också nästan en vana att använda fotriktiga skor. Ihopsjunkna fotvalv (jag har tydligen höga fotvalv. Det är bra om man håller på med simhopp. Nu gör inte jag det och skulle gärna byta fötter med någon medioker simhoppare som ändå bara går i träningsskor hela dagarna) konstaterade damen som piffade till mina fötter inför sommaren. Detta förklarade smärtan som jag upplevt i ena foten en tid och det var bara att skaffa fotbäddar (hej tant) och se till att bli kvitt det onda (med det avser jag både smärtan och de fotriktiga skorna) och lägga klackarna på hyllan för ett tag.

2012 bjöd också på en del mindre roliga händelser, där det i särklass tråkigaste var att en av mina närmaste vänner drabbades av bröstcancer. Så dumt, så onödigt och framför allt så orättvist! Min största förhoppning inför 2013 är att A ska bli frisk och slippa fler påfrestande behandlingar.

Förutom förhoppningar bör man också avge nyårslöften, eller sätta upp mål om man så vill. Ett nyårslöfte ska vara realistiskt och mätbart. Blir det något Vasalopp den här vintern är det förstås en målsättning även inför 2013. Annars... Det finns ju en massa saker jag borde förbättra och jobba för. Äh, vi sammanfattar allt med per aspera ad astra. Gott nytt år!