Jag är fortfarande lite chockad över min hurtiga morgon(nåja)promenad. När jag skulle korsa gatan nere vid Djurgårdsbrunn, tog jag några små springsteg - eller vad det nu kallas - och märkte till min förvåning att jag liksom studsade fram! Som på små lätta moln tog mina nya gympaskor mig över gatan och jag förundrade mig över vad som skett.
Ok, nu är mitt benchmark högklackat när jag springer till tunnelbanan, men ändå... det var en riktigt behaglig upplevelse. Kanske, kanske att det blir en löptur nästa gång. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar