Mer död än levande satt jag på tunnelbanan på väg till jobbet och försökte måla över spåren från gårdagens vinafton efter bästa förmåga. Märkte att den medelålders mannen mitt emot inte bara iaktog mig - han rent av stirrade och det med synnerligen tjurig uppsyn!
En aning full i fan, tittade jag upp och såg honom rakt i ögonen, liksom för att få honom att inse att han faktiskt betedde sig oartigt mot en stackars trött medresenär. Men i stället för att mötas av ett högdraget anlete som snörpte på munnen, tittade jag in i ett häpet ansiktet som helt plötsligt blev medvetet om vartåt det var riktat, och mannen började le något generat.
Jag kunde inte annat än le tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar