Oj, det blev sent i går. Innan jag hade hittat hem och varvat ned för att kunna somna, hade klockan blivit närmare 02... Nåväl, jag hade ju min nya Beauty Flash Balm att pigga upp mitt trötta anlete med (EP har testat och tycker den är toppen; bra utlåtande - EP har koll).
Gårdagens hemresa blev en aning dramatisk. Jag råkade missbedöma tiden totalt och anlände till Heathrow 20 minuter innan planet skulle lyfta. Den sura gubben vid disken började gnälla om att jag inte skulle komma med, eftersom jag skulle varit vid gaten 45 minuter innan avgång.
Hade lust att svara något otrevligt tillbaka, men började i stället att springa mot säkerhetskontrollen; trängde mig före förstaklassresenärerna (jo, för det fanns inget annat än fast-track för mig) och kryssade mig fram mellan förvånade resenärer.
"Excuse me, excuse me", ropade jag anfått, då jag trängde mig före i nästa säkerhetskontroll. Ytterligare en otrevlig människa vid passkontrollen spännde ögonen i mig och frågade varför jag var så sen.
I stället för att svara: "Det ska du skita i, kärring!", ljög jag och sa att jag råkat ut för en olycka på vägen. Tveksamt om hon köpte förklaringen, men hon uppehöll mig i alla fall inte längre än nödvändigt.
När jag så till slut kom fram till den tomma gaten, kände jag att det var dags att ta till det tunga artelleriet - gråten. "Snääälla, snäääälla, låt mig få följa med", utbrast jag med gråt och förtvivlan i rösten. Och - ätnligen en vänlig människa. "Ta det lugnt, du hinner med", svarade kvinnan vid disken och hennes manliga kollega blinkade och sa: "Ta en drink på planet".
När jag sedan kom på, informerade kaptenen om att vi var tvungna att vänta 30 minuter på grund av trångt luftrum.
30 minuter! Då hade jag ju nästan hunnit med en tur i TaxFreeshoppen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar