Egentligen hade jag inte ens tänkt kommentera Hans Wiklund synnerligen klantiga uttalande om att kvinnor som väljer att se Sex&TheCity-filmen förtjänar att ha hälften av männens lön.
Det blev en spontan och mycket intressant debatt här på jobbet och debatter är nästan undantagslöst nyttiga.
Vad då gäller Wiklunds uttalande - och då menar jag inte just lönefrågan; det uttalande kan inte ens Wiklund ha menat allvar med - så är det tydligen otroligt provocerande med en serie om fyra kvinnor i 40-årsåldern, som frispråkigt diskuterar sex och onani och som därutöver dessutom råkar fisa och bajsa på sig. Att de dessutom har, traditionellt sett, "kvinnliga" intressen såsom shopping och diskussioner om brudklänningar, får tydligen hela serien att vara "bakåtsträvande".
Problemet är inte om flickor/kvinnor leker med dockor/shoppar skor - det får man enligt mig gärna göra, om man så behagar. Problemet är att det finns en samhällsyn, där allt som traditionellt sorteras under "kvinnliga" intressen, har låg status.
Intressant vore också att få veta om Wiklund får sova på soffan i natt, med tanke på att han har en fru som enligt egen uppgift äger 60 par skor ("alltifrån Burberry till Sergio Rossi") och har en garderob som rymmer alltifrån Dior till Armani... Det kan nog klassificeras som mycket pengar för lite yta, à la SATC.
Undrar om Wiklund fortfarande tycker att frugan - toppmodellen Emma Wiklund - ska ha halva lönen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar