Det är för övrigt inte klokt vad jag posserar snyggt...
Efter den sena frukosten så jag fick jag till slut ändan ur vagnen och blekte, med mammas hjälp, min mörka hårutväxt, som hade kommit att bära östeuropeiska influenser.
Precis som många andra, var jag en gång i min barndom en liten lintott. I takt med att jag blev äldre blev också håret allt mörkare och när jag hade uppnått standardfärgen "råtta", så insåg jag att det var dags att ta till kemikalier.
Först följde en period av mörkbrunt, vilket mer var en finare nyans av verkligheten; därefter kom universtitetstiden, då jag ville ge ett mer svårt och intellektuellt intryck, och således färgade hela hårburret rött. Rött höll jag mig till i många år, med undantag för ett lilasvart gästspel, vilket jag endast kan förklara med tillfällig sinnesförvirring.
Rött ledde senare till brunt, som blev ljusbrunt, som blev ljusbrunt med blonda slingor, som i och med sommar och mer kemikalier ledde till blont hår.
Och där är jag nu. Bara det att håret har vuxit som ogräs under min tid i Singapore och att de redan blekta partierna har blivit ännu blekare. Resultatet är därmed något som kan liknas vid ett vildvuxet skatbo med växelvis ljusa och mörka nyanser.
Jag ska låta ett proffs ta sig an denna växtlighet, bara håret får växa till sig ännu lite mer (precis som alla andra, drömmer även jag om ett långt hårsvall, men i motsats till alla andra, så har jag hårstrån som är ungefär en tredjedel av sin fulla längd i torrt tillstånd). Den kritiska faktorn i nuläget var ändå färgen, och där har jag alltså nu vidtagit erforderliga panikåtgärder.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar