Jag gillar inte att sopsortera. Förutom lättja, finns det ingen godtagbar ursäkt att inte sopsortera, men jag gör tyvärr inte det. Jag förmodar att mina grannar är likasinnade, för i vår trappuppgång (på min gata, hemma i stan) finns det inte mer än utrymme för tidningsåtervinning.
Här, hos mamma och pappa, har man rent av rabiata bestämmelser om att allt ska sorteras och dissekeras, för att sedan bäras ut till soprummet, som blivit något av råttornas högborg.
Eftersom jag inte har någon vana av detta fenomen, slängde jag i vanlig ordning ned allt avfall i soppåsen. När jag sedan ertappade min mor med att stå och gräva bland soporna, fick jag först en klump i halsen, och var på väg att ringa min syster för att berätta att mamma drabbats av alzheimers. Men när mamma förklarade att det är pinsamt att lämna hela juicepaket i soporna, förstod jag att det var för mina synders skull som mamma agerade undersökande baglady.
Tja, kanske är tur att jag inte är hemma så ofta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar